förlorad tid

Vi hade en sällsynt ledig vardagseftermiddag tillsammans. Jag behövde bara få hjälp med ett ärende och du har ju bil, så det skulle vara snabbt ordnat. Men vi blev lite sena och hamnade mitt i rusningstrafiken på väg hem. En resa som brukar ta tio minuter tog nära två timmar. Jag skojar inte. Ja, vi satt åtminstone där tillsammans, men ändå! Vi lärde oss registreringsplåtar utantill. Vi svor och vi... svor lite till. Vi passerade fyra (4) kokande bilar som fått stanna längs kanten. I en av dem satt en ung mamma och en bebis.

Det är helt otroligt. En sällsynt eftermiddag blev en sällsynt timme. Jag funderar förstå varför det finns såna här dekaler att ha bak på bilen, och jag börjar undra om det inte är dags nu...

Det här var första gången för mig. Hur gör de som sitter i rusningstrafiken från Hisingen varje dag? Varför har ni inte haft ihjäl varandra i den där bilkön ännu?

"Nu kan ni fråga oss vad ni vill?" säger de i reklamen.
Vi var ju tvugna att prova.
Så mitt i ett fnissanfall över detta skickade jag frågan:
"Hur många bultar finns det i Ölandsbron?"
Svaret jag fick var:

"Det korrekta svaret är enligt Nile City 7 428 954 st. I verkligheten sägs det i stället handla om 1 st bult som användes för syns skull då man i stället valt det betydligt billigare alternativet att nita fast hela bron med 64 329 järnnitar."

Jag är imponerad. Vi skrattade så vi grät.

filtat foster

Hittade en sida med filtad skulptur och bara måste dela med mig! Det här ispirerade mig! Inte alla, men kattskallen, fårskallen, Venus-kvinnan... Ja, klicka på bilden och titta själva!

Fot

De tog ut titanskruven ur stortån... Läkaren skrattade åt den. Det är ju löjligt! Skruven var ju halva tån. Jag fick ta med den hem.

Sedan innan har jag röntgenbilden på hur den satt i min tå.

Ännu ett ärr. Så här många ärr på fötterna har jag:

(Den bilden föreställer inte mina fötter. Dem skulle jag aldrig visa upp på det viset. Jag har bara märkt ut var alla mina ärr sitter)
Jag gillar inte öppna sandaler... Undrar varför? Sen att höger vrist svullnar hela tiden och att de ärren ser ut som om dr Frankenstein varit framme gör inte saken bättre.
Nu ska jag i alla fall ha mindre ont snart. Förhoppningsvis.
Allt detta bara för att jag hade en så här skojig högerfot när jag var väldigt liten:


Hm... jag måste nog göra ett smycke av skruven på något vis. Bara för att...

i fint sällskap

Jag har tillbringat stora delar av helgen i storheters närvaro. Bland annat den svenska mästaren. Flest varv på fem minuter! Ida var uppe i tolfte nånting och 17 komma nånting gram. Inte illa...

Ja, stickning alltså. Ida vann snabbstickningen.

Det har varit stickfest och jag glömde min kamera hemma (Kanske kan jag snatta några bilder av någon). Stickerskor, garn, god mat, shopping, workshops, mer garn, räta och aviga på Grötö under en hel helg.
Jag har haft fantastiskt roligt!
Anna har lärt mig picoter, muscher, virkad öglekant och krullfrans. Tina hjälpte mig fortsätta experimentera med dubbelstickning. Jag jobbar fortfarande med den där kantmaskan som bara inte stämmer...

Ja, och så hände ett missöde som jag nästan glömde att skriva om. Jag försöker förtränga. Ni vet den där stickan man har i sin samling - Den Där Stickan med stort S, som man vill sticka Allt på om bara det vore möjligt. Min hette Rosenträ 4 mm med plastad kabel och var min Rolls Royce. Den gick av.
Ve Och Fasa.
Jag har fått ersätta med en Ebenholtz som inte alls är pjåkig - Den är rentav jättebra - men jag saknar ändå min rödbrun-svarta älskling. Dess 3mm-syster ser alldeles ensam ut.

Jag har hunnit nästan till armhålan på min efterlängtade jättekofta. Det kommer att vara en hel del efterarbete på den, så den lär väl visas upp lagom till nästa vinter eller så... Men, så rolig den är att sticka! jag gillar inte alls alla sorters flätor, men det här är ju bara FÖR vackert!



Luft, stickning och sällskap. Det behövde jag.

Imorgon opererar jag foten. Igen.
Jag borde ha gjort så mycket innan dess, men nu blir det som det blir.
Håll en tumme för att det blir bra nu.