i fint sällskap

Jag har tillbringat stora delar av helgen i storheters närvaro. Bland annat den svenska mästaren. Flest varv på fem minuter! Ida var uppe i tolfte nånting och 17 komma nånting gram. Inte illa...

Ja, stickning alltså. Ida vann snabbstickningen.

Det har varit stickfest och jag glömde min kamera hemma (Kanske kan jag snatta några bilder av någon). Stickerskor, garn, god mat, shopping, workshops, mer garn, räta och aviga på Grötö under en hel helg.
Jag har haft fantastiskt roligt!
Anna har lärt mig picoter, muscher, virkad öglekant och krullfrans. Tina hjälpte mig fortsätta experimentera med dubbelstickning. Jag jobbar fortfarande med den där kantmaskan som bara inte stämmer...

Ja, och så hände ett missöde som jag nästan glömde att skriva om. Jag försöker förtränga. Ni vet den där stickan man har i sin samling - Den Där Stickan med stort S, som man vill sticka Allt på om bara det vore möjligt. Min hette Rosenträ 4 mm med plastad kabel och var min Rolls Royce. Den gick av.
Ve Och Fasa.
Jag har fått ersätta med en Ebenholtz som inte alls är pjåkig - Den är rentav jättebra - men jag saknar ändå min rödbrun-svarta älskling. Dess 3mm-syster ser alldeles ensam ut.

Jag har hunnit nästan till armhålan på min efterlängtade jättekofta. Det kommer att vara en hel del efterarbete på den, så den lär väl visas upp lagom till nästa vinter eller så... Men, så rolig den är att sticka! jag gillar inte alls alla sorters flätor, men det här är ju bara FÖR vackert!



Luft, stickning och sällskap. Det behövde jag.

Imorgon opererar jag foten. Igen.
Jag borde ha gjort så mycket innan dess, men nu blir det som det blir.
Håll en tumme för att det blir bra nu.