förlorad tid

Vi hade en sällsynt ledig vardagseftermiddag tillsammans. Jag behövde bara få hjälp med ett ärende och du har ju bil, så det skulle vara snabbt ordnat. Men vi blev lite sena och hamnade mitt i rusningstrafiken på väg hem. En resa som brukar ta tio minuter tog nära två timmar. Jag skojar inte. Ja, vi satt åtminstone där tillsammans, men ändå! Vi lärde oss registreringsplåtar utantill. Vi svor och vi... svor lite till. Vi passerade fyra (4) kokande bilar som fått stanna längs kanten. I en av dem satt en ung mamma och en bebis.

Det är helt otroligt. En sällsynt eftermiddag blev en sällsynt timme. Jag funderar förstå varför det finns såna här dekaler att ha bak på bilen, och jag börjar undra om det inte är dags nu...

Det här var första gången för mig. Hur gör de som sitter i rusningstrafiken från Hisingen varje dag? Varför har ni inte haft ihjäl varandra i den där bilkön ännu?