till sofia

Nu var det nästan obehagligt...
Här sitter jag och letar efter ett sätt att kontakta Sofia som tipsade mig om saker några inlägg ned, och medan jag gör det så kommenterar hon på förra inlägget! Men jag har fortfarande inte din mailadress, så nu blir det lite inför alla i stället:

Resultatet av min hjälptävling är:
Jag valde nåt annat! Men, det var efter Sofias tips som jag letade igenom saker jag redan markerat som favoriter och insåg att det ju var en lite gles och smal Woodland Shawl jag skulle göra i mitt gröna garn!
Den är på gång.

Men Sofia - jag vill ändå belöna dig för att du var en av få som engagerade dig i mitt val av mönster. Tack för det! Nu behöver jag bara ett sätt att kontakta dig lite mer privat än i bloginlägg... Jag finns som visalisa på ravelry.com, eller så heter min gmail.com-adress också bara visalisa innan snabel-a:et om du vill maila mig direkt.
Presenten är din!

val och kval

Medan jag håller på att försöka ta mig i kragen och fixa fodret till min underbara Rogue-kofta som jag stickade i fjol, så hittar jag fler Stora mönster än någonsin som jag vill sticka!
Jag vill göra en Green Gable, en Sylvi, en Susie Hoodie... Och så kom Knitty's vinteröverraskningar idag. Vad hittar jag där om inte Montera - ännu en lång kofta/kappa som vore underbar! I vilken ände börjar jag nu? Och frågan är exakt hur många mössor och sjalar jag hinner sticka innan jag bestämt mig...

Okej, jag erkänner att Sylvi faktiskt lockar mest, men när jag väl valt garnet till den, så lurar alla de andra... också!

lagad

Jag har lagat en tand hos tandläkaren idag. Och allt jag kunde tänka på medan borren gick var den här sketchen av älskade Eddie Izzard, vilket gjorde att jag låg med ryggen spänd i en båge och fnittrade...

Nästan allvarligt talat, det går verkligen till förvånande mycket precis som Eddie beskriver det...

musik i stället för visdom

Det här kommer att låta märkligt, men jag sitter och väljer ett av två bloginlägg att skriva.
Problemet är att om jag skriver det ena, så förstör jag det andra. Så jag måste kanske suga på karamellen och omformulera mig lite. Det är så där med saker man lär sig om sig själv, som samtidigt innefattar andra. Man vill inte lämna ut, men man vill samtidigt dela med sig…

Så i stället för nyfunnen visdom om livet får ni alla en liten present i form av en bekant. James spelar sin egen musik nu, och i lördags gjorde han det på Sticky Fingers scen. Jag var där och blev glad, för jag tycker James skriver och spelar bra saker. Bra musik ska ha mycket gratisreklam så här är MySpace-sidan för ”James and the Greater Good” som det heter när han räknar med alla som spelar. Och så här såg det ut och lät (även om ljudkvalitén på såna här inspelningar lämnar en del att önska) i lördags.

hjälp-tävling

Okej allihopa: Jag behöver hjälp!

Finnes: Grå jacka med stor vid krage som går att knäppa ihop till ett stort "rör" som står upp och når mig till öronen.
Sökes: Mönster på den knallgröna sjal som ska vara pricken över i när jag använder jackan med den fina kragen.

Förutsättningar: Jag har EN härva BC softsilk - knallgrönt. Det är 100 gram à 350 meter.
Min tanke är en glest spetsstickad scarf som blir en liten grön accent i den effektfulla kragen. Jag har några idéer om mönster och just nu leder Lace Ribbon från Knitty. Eventuellt med lite större stickor och något färre maskor...
Har ni bättre förslag?

I så fall behöver jag dem!
OM jag väljer ett annat mönster än Lace Ribbon på förslag från er, lovar jag att belöna den som föreslår "vinnarmönstret" med en liten tack-present! (Om flera föreslår samma mönster går presenten till den som föreslog det först.)

vattenbrist

Idag hämtade jag vatten i en dunk, ur en tank som placerats ut på torget. (Länk till varför här.)
Jag fick gå hemifrån utan den dusch jag hade behövt i morse, och jag har känt mig lite sunkig hela dagen. Sambo är sjuk och så ynklig som bara en vuxen man kan vara, stackarn.
På vägen hem på eftermiddagen, efter en jättemysig lunch med fin vän och ett långt lyxigt besök hos frissan, gick en kindtand sönder.

Nu är vattnet tillbaka, jag är snygg i håret och hunden är söt... Men jag har trots det haft bättre dagar. Det måste jag säga.

nu har Lisa åkt kollektivt igen...

...och inte kan hon låta bli att berätta om det igen heller:

Jag åkte en buss full med stammisar idag. Jag är inte stammis på den bussen. Vid ändhållplatsen nickar åtta-bussen-folket mot varandra och ger varandra igenkännande blickar. Pendlare med samma startbuss kurar ihop sig mot januariblötan, rullar ihop sina Metro, drar på sig sina vantar, höjer volymen i sina hörlurar… Och så står jag där. En nykomling. Vi är ett par nykomlingar på pendelbussen den här morgonen och det liksom syns vilka som inte hör till åtta-bussen-gänget. Några verkar till och med ha sin egen plats på hållplatsen. Killen vid papperskorgen. Lilla damen i hörnet. Pop-killen på trottoarkanten. Färgglada, unga mamman vid Metro-boxen… Vi icke-stammisar är nästan i vägen. Vi står i de obekväma mellanrummen. Lite för nära. Lite fel. På besök i åtta-bussen-folkets vardag.

Efter en stund sittandes på besök i åttabussen byter jag till spårvagn. Jag hamnar på Korsvägen.

Korsvägen är en annan sorts hållplats. Byten. Genomfart. På tillfälligt besök. Stammisarna på Korsvägen känner inte varandra. Stammisarna på Korsvägen rusar vidare till nästa buss, nästa vagn…

Korsvägen luktar unket då juldekorationen med halm i botten har börjat ruttna. Rusande resenärer rynkar näsan. Just nu är det synd att ”näsa” inte börjar på R.
En ruta i en av hållplatskurerna är sönderslagen. Ett hav av krossat glas i små, grönskimrande kuber ligger i en hög på marken. Det ser nästan fräscht fruset ut i den gråbruna sörjan vi kallar januari. En dam med orangeprickig sjalett tittar surt på förstörelsen. Hon tittar förresten surt på allt. Hon är en sådan där människa som glömde att le så länge att mungiporna fastnat i nedåtläge. Stackars tanten. Jag försöker föreställa mig hur hon ser ut när hon ler. Det är svårt och jag kommer på mig själv med att stirra. Jag ler ursäktande men det blir också fel. Men jag är inte säker på att tanten märkte något. Hon verkade stå och tänka på något annat. Citroner antagligen. Stackars tanten.
När spårvagnen kommer och jag slår mig ner på en plats som åker baklänges får jag en sån där märklig känsla igen. Det känns som om jag just varit på besök i en oberättad historia, men att jag liksom missade poängen. Kanske är det den känslan som får mig att beskriva sura tanten här. Så nu vet ni också att det stod en tant i orange sjalett och såg sur ut i en trasig hållplatskur vid Korsvägen idag. Och att det luktade unket.

grön mössa

Impulsshoppad grå jacka krävde en ny grön mössa.
Rött hår plus grön mössa är lika med skitsnyggt.
Men det har jag ingen bild på än. Måste färga om håret så det är tillräckligt illrött först - men här är mössan i alla fall.



Färgen är mest lik bilden tagen med blixt, men mönstret syns bättre på de mörka bilderna.
Mönster: Sunflower Tam ur boken Knitting Nature.
Garn: Dubbelt Garnstudio Alpaca
Ändringar: Vriden resår (för att det är snyggare) och en lite annan variant av "flätor utan flätnål-maskor", då jag tycker att mina blev snyggare än de som var beskrivna i mönstret.
Stickor: Underbara harmony wood 4mm till resåren och 4,5mm till resten.
Jag är jättenöjd!

men det var väl själva...

Kan det aldrig få hålla sig bara Bra någon längre stund? Nu har jag dragit på mig en tokigt elak hosta och feber! Vad skulle det vara bra för?

tjänsteresa

Buss, tåg, mamma, shopping, buss, sova, buss, tåg, Uppsala, garnshopping, lunch med en vän, buss, seminarium, buss, tåg, tåg, buss, hemma.
Fördela ovanstående från klockan åtta på morgonen till klockan elva på kvällen dagen efter och ni har en komplett redogörelse för min söndag och måndag.

Angående frågor i kommentarerna på förra inlägget är min spontanshoppade jacka / kappa ljusgrå. Jag ska nog göra nåt litet eget tillägg på den (broderi, brosch, sy fast skärpet som passade dåligt...) och ha en jättegrön sjal till. Garnet hittade jag idag på mitt väldigt oplanerade besök på Yll&Tyll i Uppsala. Det blev jättegrönt softsilk från BC garn. Jag visste inte var Yll&Tyll låg, bara att det var i Uppsala, så döm om min förvåning när det var en av de första butikerna jag snubblade över under min korta väntepaus innan lunch idag. Lycka.

Här sitter jag alltså på tåget hem och skriver på bloggen. Det är fantastiskt att boka tågbiljetter i god tid. Jag sitter i första klass och internet ingår. Lyxliv på min ära!

spontant

Jag råkade köpa en ny vårjacka på rea idag. Råkade! Hade inte planerat att... Impulsköp. Jag hade glömt att man kunde göra så. Helt underbart faktiskt.
Nu måste jag dock sticka en sjal som passar sagda jacka... och kanske en matchande mössa. Vojne, vojne... Måste jag köpa nytt garn nu igen?


hihi

dvärgar

De sju små dvärgarna, eller åtminstone de första fyra, har hittat till min etsy shop.
Jag hittade det här gamla pusslet i en auktion och det blir verkligen fina små smycken!
Jag har några bitar kvar att "förädla", och det är bara jätteroligt när det blir så FINT!

snö

Det har snöat. För lite. Det är så där fel mängd snö som bara blir is och slask. Tyvärr. Följande är filmat i Oregon, men fungerar bra som illustration även för Göteborg idag:

sagan om den lilla lilla damen

I den ganska stora staden bor en liten, liten dam. Hos den lilla, lilla damen bor en liten, liten pudel. Det är inte så mycket hennes husdjur som det är hennes bästa vän. Den lilla pudeln har det väldigt bra. Den har en alldeles egen liten dam att ta hand om. Den lilla damen och den lilla pudeln pratar med varandra som vilka goda vänner som helst. Damen på sitt språk och pudeln på sitt. ”Älskade lilla vän” säger damen. ”Viff viff” säger hunden.
Damen och pudeln går på promenad varje dag. Pudeln är noga med att skydda sin lilla dam. ”Viff viff” säger den åt alla den möter. ”Viff viff viff viff viff viff viff viff viff viff viff viff!” om man kommer för nära. Den lilla damen vill dock inte att den lilla pudeln ska skälla så förtvivlat, så det förklarar hon så tydligt hon kan för den: ”Älskade lilla vännen du skrämmer folk när du skäller så lilla du så om du bara kunde sluta en liten minut kan du inte vara tyst min lilla söta så får de gå förbi och du behöver väl inte skälla så förtvivlat…” och så vidare hela långa promenaden. Hon verkar inte förstå att pudeln bara ber folk att hålla sig borta från dennes egna lilla dam. Och pudeln förstår inte alls vad damen säger, för den fortsätter att skälla. Och skälla. Och skälla.
Folket de möter ler lite förläget åt den lilla, lilla damen som släpas fram av en liten, liten svart pudel i ett rött koppel. Damen och pudeln pratar med varandra hela tiden, utan att förstå varandra alls. Men det gör inget, för pudeln älskar sin lilla dam och damen älskar sin lilla pudel.

prisutdelning

Bibblostick gav mig en utmärkelse i sin blog. Tack! Där står det att den är till
"Visa Lisa för hennes berättelser". Jag har övat länge inför den här stunden...

Jag skulle vilja tacka juryn (Bibblostick) för sitt kloka val. Jag hade aldrig stått här idag om det inte vore för dagisfröknarna på Nyckelpigan år 1981 och min familj som alltid uppmuntrat mitt skrivande. Jag vill tacka alla vänner, som stöttat mig genom livet. Jag vill tacka alla de bussresenärer, göteborgare, vädergudar och vackert klädda människor som inpirerar mig till bloggens innehåll. Jag vill tacka fåren för ullen, spinnerskorna för garnet och alla stickerskor i världen för inspirationen. Och så till sist vill jag tacka Rolff för att han blir så söt även på bild.

Jag tänkte jag skulle tacka för priset med en berättelse - men jag hinner inte precis just nu (även om jag redan vet vad den handlar om). Så tills jag bjuder på en berättelse vill jag berätta för följande personer att "Wow - I love your blog!" (även om jag skickar vidare sånt här så himla sällan). Jag har just nu 96 bloggar i min prenumerationslista på bloglines.com, och flera av dem är på engelska. Egentligen innebär det här att jag ger utmärkelsen till alla 96 - för ni finns alla i den listan för "Wow, I love your blog(s)!"

Men just idag går utmärkelsen till följande väldigt olika fantastiska människor - som bloggar på svenska:

egoegon - som tycker vettiga saker, vars blog spelar bra musik för mig titt som tätt och som på senaste tiden visat så vackra foton att jag bara... tittat. Dessutom skriver ju människan bra också. Och så är hon snygg... Hm... Jag kanske bara är avundsjuk?

Cirkux och hans fru får dela på ett pris, fastän de har varsin blog. Jag tror inte de vill bli länkade till här, men låt mig motivera med att de är fantastiska människor och vänner, som båda skriver om sin vardag med skarpvässad...ehum... host... tangentbord... Och så saknar jag dem också så, varsågoda.

Sen vill jag ge stickblog-priset till *trumvirvel* Anna!
Motivering: Hela Anna är inspiration. Personen, bloggen, idéerna, mönstren, stilen, inställningen...

Hedersomnämnanden går till alla de andra nittiotre vänner, stickerskor, bloggare och skribenter som finns på min lista. Bibblostick får en puss på kinden nästa gång jag ser henne för min egen utmärkelse.
Tack!

Nu ska 2009 bli det bästa året hittills. Så det så.

Även om det kunde ha börjat bättre...
Nyårsdagens morgonpromenad med hunden blev lite mer spännande än jag hade tänkt mig, när det visade sig vara glashalt ute. Lille Rolff hade en jetmotor i rumpan (även kallat bajsnödighet) och drog lite extra i kopplet och så

slog jag ryggen i backen. Det var bara att bita ihop och inte gå av på mitten hela vägen hem, men nu är nyårsdagen väldigt rakryggat, smärtsamt bultande...

Men nyårsafton var jättemysig i goda vänners lag. Tack ni som var här!
Och Gott Nytt År på er alla älskade vänner, smygläsare, stickerskor, småtomtar och dammråttor!