en semestersaga

Det var en gång en Englandssemester som inte blev av. Den blev en liten Sverigesemester i stället, och det blev så bra så. Måndag morgon var det avfärd. Bilen var packad, kartan uppslagen på rätt uppslag, målen uppsatta, nyckeln i låset och off we go!

Det var meningen att vi skulle stanna här och där under måndagen och helt enkelt stanna över natten där vi hamnade, på väg mot Falun. Men hur kul är det att stanna och se sig omkring i hällregn? Nej just det. Det blev bara en trevlig lunch i Skövde på vägen. Så vi kom ända till Ludvika där vi checkade in på camping med vårt nya tält.

Tält? Tält?! Ja. Tält. Jag har inte tältat sedan… Ja, säg det. Nu har jag tältat nyligen och det gick så himla Bra! För det första var det uppehåll precis så lång tid som behövdes för att lista ut hur vårt nya fina tält skulle sitta ihop. För det andra är ljudet av regn utanpå ett tätt, torrt tält när man sitter inuti väldigt mysigt. För det tredje visade det sig återigen att jag och sambo kan samarbeta alldeles ypperligt kring saker som tältkonstruktion – inte en enda svordom. För det fjärde upptäckte jag en helt ny tillfredsställande känsla som infinner sig när man hittar tretton myggor innanför yttertältet, men utanför innertältet!

Under tisdagen vaknade våra inre turister när vi svängde in vid Falu Koppargruva.

Många röda stenar (Vovven kissade på så många han kunde komma åt) och en souvenirshop senare åkte vi för att hämta min söta mamma på Falu Station. Henne tog vi sedan med oss förbi skylten som det står ”Sveden 3” på, och vidare hem till vänner – nya och gamla. Ena halvan av familjen känner vi sedan gammalt. Den andra halvan har nu varit där ett tag, men var en ny och trevlig bekantskap för oss. ”Det var länge sen vi sågs tror jag!” sa lilla B och kramade mig. Ja, så kan man ju också uttrycka att träffas för första gången. Lille P skojade lyckligt med vår vovve (”Lojff! Lojff!”) medan Lilla B lät oss hälsa på hästar och kaniner. Efter att Rolff bevisat att han inte hör hemma på landet, genom att gå på niten att sätta pannan i ett elstängsel, lugnade sig även han, och vi vilade upp oss i trevligt sällskap i dagarna två. Hästskjuts, Orsa Björnpark, god mat från grillen, glada skratt, gamla minnen och nya upplevelser om vartannat.


På torsdagen tog vi farväl av masar och kullor och styrde mot Kungliga Hufvudstaden. Värmeallergisk hund gjorde fredagen lite väl äventyrlig för min smak, men efter att vi hittat dunderkuren ”mjukglass” mådde vovven bra igen. Har ni sett en vovve äta sin första mjukglass någon gång? Det är hur sött som helst att se frysrysningarna krypa i huden på en njutande varm vovve!

På lördagen var det dags för veckans, och en av livets höjdpunkter! Medan Rolff fick bo hos vän i förorten (Tacktacktacktack igen!) så stod min bonussyster brud i Uppsala Domkyrka, och det var precis som i sagorna. Hon var vackrast, han var finast och tillsammans var de lyckligast! En persisk prinsessa fick sin blonde dalmas-riddare. Tårarna sprutade och leendena glittrade och det var så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fi…

Sen åkte vi hem.