På bussen hem idag stod två kvinnor och pratade om sönernas gymnasiekarriärer som flitiga elever. Den ene pluggade duktigt och den andre behövde lite hjälp med matematiken.
Men den ena mamman svarade - hela - tiden -.
Det går inte att blogga, för jag kan inte skriva texten ovanpå sig själv...
Eller vänta! Photoshop! Så här:
Jag var inte ens med i samtalet, men blev alldeles stressad av hennes sätt att "lyssna med rösten"...
Håller med dig. Som "åhörare" blir man oerhört frustrerad. Som deltagare i en sådan konversation ännu mer frustrerad eller kanske konfunderad.. Lyssnar min vän på vad jag säger eller...
SvaraRaderaAtt lyssna är en konst. Att ge konstruktiv feedback är en annan konst.
Båda behövs men är inte så vanliga.
Vissa läkare gör så. När man ska beskriva sina symptom. A-a-a... a-a... jah... mm... mm..
SvaraRaderaPsykbryt. Får man.
Tack för din uppmuntrande kommentar! Snart så dansar jag...
SvaraRadera