magkänsla

Det är svårt att beskriva mina känslor inför flytten till torpet i skogen. Det är huset som inte kunde finnas. Det är för bra för att vara sant. Det är perfekt.

Det var det trettonde huset vi tittade på om jag räknat rätt. Sambo hade svårt att förstå när jag "lät känslorna styra" och ratade hus som var tillräckligt stora, i fint skick, på lagom avstånd, för att de "inte kändes rätt". Jag hade börjat ställa in mig på att köpa något jag var tvungen att bygga om ganska hårt, för att det skulle kännas som mitt.
Tills vi kom till torpet.

Där stod vi på gårdsplanen på visningen och sambo sade de bevingade orden:
"Så det var det här du menade med magkänsla alltså..."

Det är ett gammalt torp som stått där sedan 1924.
Nerifrån vägen ser man baksidan av huset, om man kommer ihåg att titta upp för backen. När man vet var man svänger in, så kommer man upp till en skyddad gård där torpet och ladan ringar in en egen plats på jorden, in mot skogen.

Det fungerade länge som en mycket enkel sommarstuga, tills paret som nu flyttar ut, flyttade in. De har gjort Allt.
Byggt kök, bastu, badtunna, växthus. Inrett en övervåning, satt in två täljstenskaminer, byggt ett badrum... Och alltihop ser i det närmaste ut som om jag varit med och valt hur det ska se ut! Vi klev helt enkelt in i ett torp som redan var vårt.

Det är ett helt hus, och jag vill måla om och tapetsera i Två Rum. Inte mer. Resten är perfekt.

I köket fungerar vedspisen, med bakugn. I matsalen står en klassisk vit kakelugn. I vardagsrummet och sovrummet står täljstenskaminerna. Köket är i övrigt helt nytt, och snyggt. Den egna brunnen ger gott dricksvatten. Bastun är fräsch, badtunnan lyxig, och i växthuset växer vindruvor i stora klasar!

Jordkällaren är fuktig och loftet ovanför lite sunkigt, "...men det är nog perfekt för att förvara vin i" sade nuvarande torparen.

På andra sidan vägen går en stig ner till en sjö. De nuvarande ägarna har valt att behålla en del mark här, och sjökanten. Men de var noga med att det är helt okej om vi vill använda deras badbrygga. Deras kanot ligger där, och i kanoten ligger ett par fiskespön, ifall vi inte har några... Det har vi, men läs stycket igen. Ja, du läste rätt - badbrygga, kanot, fiskespön...

Sambo är lika exalterad över skogen runtom, som jag är över insidan av huset. Och skogsdrömmen blev inte sämre av att de berättar om trattkantareller, blåbär, skogshallon och (Håll i er nu - det här är min favorit!) hjortron på tomten! Inte många hjortron, betonade de, men ändock hjortron!

Jag har mätt ut var garnskåpet ska stå, vilken vägg som ska få drömtapeten och jag har nästan möblerat färdigt i huvudet för sjuttiosextonde gången.
De flyttar ut nu till helgen, och vi kan använda hela oktober till att ta dit våra saker, måla, tapetsera, göra ännu mer till vårt...

Ja, det var precis det här jag menade med magkänsla!