inte så fredagsmys

(Varning för ännu ett ganska äckligt inlägg om hur det kan vara att vara hundägare...)

Rolff var ensam hemma ett tag igår. Det brukar gå bra och jag kom hem till en hund som var glad att se mig, viftade på svansen och var så där skuttig som Rolff ska vara. Men på golvet i vardagsrummet var det lite stökigt. Rolff verkade ha hittat nån påse eller någon förpackning som han haft sönder. Vad var detta?

För första gången hade Rolff bestämt sig för att själv leta efter ett mellanmål i köket, och det kunde inte ha varit en sämre idé än vad det var just igår. På köksbänken låg nämligen en hel, oöppnad kaka med mörk blockchoklad som jag skulle baka en kaka med... Den. Åt. Han.

Choklad är giftigt för hundar. Ju mörkare desto värre.

Efter en telefonkonsultation med veterinären i Alingsås konstaterades att beroende på när han fått i sig den kunde det vara bråttom. När Rolff dessutom skakade och gnydde fanns det liksom inget att tveka om, så jag åkte till Blå Stjärnans akutmottagning i Göteborg. När vi kom fram var Rolff kokhet. Han skakade, smackade och trampade på stället som om han ville krypa ur sitt eget skinn. Han fick kräkmedel och så stängde de dörren till vårt undersökningsrum. Där satt jag och en skakande Rolff som snart började kräkas. Och kräkas. Och kräkas. Och... Efter en kvart verkade det vara klart och en mycket svag liten Rolff och jag satt kvar tjugo minuter till.

Sen höll jag också på att kräkas.

När det äntligen kom nån och öppnade dörren rusade jag ut i korridoren och satte mig, sniffandes på min pappersservett med tvål. Då hade jag och Rolff suttit instängda i ett litet rum med hundspyor överallt i en dryg halvtimme. Vi blev båda piggare av att sitta i korridoren.

Ytterligare tjugo minuter senare hade Rolffs feber gått ner till nästan normal temperatur och han var nyfiken igen på alla spännande lukter och ljud. Svansen viftade och ögonen sökte kontakt igen.

Vi fick åka hem.

Idag verkar han frisk. Han tiggde till och med frukost. Men jag har haft mysigare fredagskvällar...