Jag och kaffekoppen gick ut en stund. Tankar behövde landa och intryck smältas. Hunden gnagde på den stora pinnen en stund. Katten pratade och strök sig runt mina fötter. Vinden ven och luften var fräsch. Några djupa andetag senare var det inte fräscht längre, utan svinkallt och blött.
Hösten är både sunkig, unken och rutten, men samtidigt fräsch och vacker. Lite som jag idag. Nytvättad och fräsch, men unket sunkig i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar