Koster

Igår åkte jag ända till Koster. Det var inte så långt bort som man kan tro, men det var tillräckligt långt för att vara Någon Annan Stans. Tankar som suttit fast släppte, och det var vila att få sitta i någon annans kaos en stund. Jag hamnade i ett vackert hus där pannan hade gått sönder. Så medan rörmokare och grannar hjälptes åt med kaoset på nedervåningen, fick jag sitta i en fönstersmyg på en vacker övervåning, som även är ett litet arkitektkontor, och prata med en av de klokaste om just det jag behöver hitta fler som är kloka kring.

Det vackra huset var ett sånt där hus där man genast märker att någon trivs. Saker är noga utvalda, även när de är överallt!

Himlen var jämngrå och ljuset tråkigt, men vattnet, snäckorna, promenaden över ön och skymningen var lika vilsamt vackra för det.

Första gången jag såg Koster var alltså öarna täckta av snö. Men jag fick ändå chansen att trampa bland snäckskalen på stranden, mysa i en fönstersmyg, inspireras av någon klok och tänka flera tankar färdigt.

Nu försöker jag tänka vidare.