politik i stickbloggen

Idag har jag varit irriterad på mycket. Mest på respektlöshet och löpsedlar. Så jag tänkte göra något ovanligt för bloggen... Jag tänker skriva nåt lite politiskt. Jag gjorde det där omkring valet ni minns... Då jag också var lite arg och besviken. Det har inte gått över. Jag står fortfarande för vad jag tycker.

Så de senaste dagarnas kris inom socialdemokratin är ingen nyhet för mig. Jag har tyckt det har varit kris länge. Jag har tyckt att det jag ansett varit mitt parti har pratat bredvid, över eller förbi sina väljare ett längre tag. Många år faktiskt. Jag tänker här citera en av de tidningar vars löpsedlar jag hatat (igen) idag - Aftonbladet. I ledaren står idag:

"I grund och botten är socialdemokrati inte särskilt komplicerat: framtiden bygger man tillsammans, man hjälper den som är svag och varken människa eller natur är någon handelsvara. Många svenskar delar dessa värderingar. Varför är de inte socialdemokrater? Det är den konstruktiva frågan som kan ta partiet ur dess nuvarande kris."

Precis så. För mig som är uppvuxen med socialdemokrater i flera generationer har partiet och politik i stort alltid handlat om förändringar till det bättre, engagemang, solidaritet (Det är ett av de vackraste ord jag vet. Synd att många missbrukat det till oigenkännlighet) och vilja! De kretsar av socialdemokrater jag känner och identifierar mig med vill en massa saker. Ändå har partiet för många kommit att betyda stagnation, tristess, grått och fegt. Fan också. Det är inte min socialdemokrati.

Jag är glad att det nu pratas om förändring, men jag är rädd för takten vi lever i och mediadrevet - det verkar gå för fort. Samma personer som förde en valrörelse för ett parti som 30% av svenskarna röstade på säger nu att de gjorde fel, att de skulle ha sagt något annat, fört en annan politik - för bara två månader sedan... Vi pratar fortfarande om Sveriges största parti, även om man tappat. Vad inger det för förtroende om man inte kan stå för vad man säger? Nej, jag tror vi måste bromsa lite och tänka efter lite. Vad står vi för egentligen?

För mig handlar socialdemokrati om att hjälpas åt, och om ett samhällssystem som gör att även om du har fullt upp med att hjälpa dig själv, så hjälper du till ändå, efter din förmåga. Skatter handlar om att finansiera gemensamma satsningar på gemensamma saker. Politiker väljs efter förtroende av kongresser och val - inte av Aftonblads-rubriker och effektsökeri.

Sen finns det en massa sakfrågor vi kan diskutera. Samt decentralisering, storskalighet och annat. Jag tycker en hel massa saker om både sjukförsäkringar, bidragssystem, bostadspolitik och arbetslinjer... Men jag vill börja i grundvärderingarna och i ideologin där jag tror att socialdemokratin har många fler väljare på sin sida än vad som syntes i september.

Jag vill också ha en ny socialdemokrati. En som står för det den stod för - förändring och nytänkande genom solidaritet. Jag vill ta ett steg tillbaka för att ta ett steg framåt.

Och när vi ändå håller på - Kan vi inte ta tillbaka den gamla rosen också? Den var mycket finare!