det kunde vara värre

I går var jag hemma hos E på stick-fika. Det är så ljuvligt att få krypa upp i en soffa, klappa på en vacker katt och dela ett intresse som stickning, garn, fiber, mönster... TACK E för en mysig kväll jag verkligen behövde! Och jag har god lust att beställa lite av ditt twistade sjalgarn. Jag tyckte det var ljuvligt!

Vägen hem var mindre kul. Blank is. Vatten. Plusgrader. Sladdande bilar. Stora pölar. Halt.

Såg en bil glida ut på E20 vid Jonsered - från påfarten förvisso, men det kan inte vara roligt att hamna på motorvägen med bredsidan först. Det gick bra, för vi som redan var på motorvägen hade möjlighet att hålla oss ur vägen. Det kunde ha gått värre.

Sen kom jag till vår lilla by, och höll på att inte komma hem. Trots fyrhjulsdrift fick jag och några andra backa tillbaka nerför en glashal backe (en och en så vi inte skulle glida in i fronten på den bakom), ta fart och vroooooooma upp. Det gick, men usch. Det kunde ha gått värre.

Och så kommer jag nerför en backe, tänker att jag måste ta det lugnt, men ändå ha med mig fart för att komma uppför nästa backe... då dyker hon upp. Älgkon. Hon har halkat över vägen och har inte riktigt koll på sina ben ännu, så hon snubblar längs med vägens högerkant. Hit och dit. Så jag fick stanna. Vänta på att hon skulle lugna ner sig och ta sig in bland träden.

Sedan tog det tre försök att ta sig uppför nästa backe. Det kunde ha gått värre.

Jag kom hem. Men den hemresan gör jag helst inte om. Även om det var värt det för stunden hos E. Den behövde jag! Utan den hade det varit värre.