fullmåne och nattliga tut

Jag skulle egentligen sova nu. Hunden var just ute och kissade en sista gång. Jag stod på trappan iklädd fårskinnstofflor och vinterjacka och njöt av fullmånen och av nattljuden.

Men så kom ett ljud som skar i natten. Skrik. Tjut. Tut.

Jag trodde det var galna grannar som tutade med mopeder långt där borta eller något sådant. Men tutandet kom närmare. Och högre. Och över träden. Och sedan flygande rakt över mig.

Ett streck med tranor som pratade med varandra. Med fullmånen som bakgrund.

Jag blev så där rörd som man kan bli av natt, tranor och fullmåne i kombination och stod kvar och lyssnade efter dem en stund till.

Sen kom jag på att det är 2011, så jag gick in och bloggade det.