vardagsdrama

Det är lätt att skapa panik. Även för sig själv, om man tycker vardagen behöver lite drama...

Jag stod mitt emot min jacka i morse. Den hängde på en galge och jag lade nästan rituellt över "sakerna jag måste ha i jackfickan" från regnjackan jag hade igår, till snyggjackan jag har idag.

Nycklar till hus, bil och kontor. Halstabletter. Lurarna till telefonen. Telefonen.

Sen kollade jag en extra gång att jag packat det jag skulle i väskan också. Klockan var 6.15 och jag får bannemej göra det ordentligt om jag ska förstå vad jag gör vid den tiden.

När man sedan har tagit sig in till stan och står framför sin låsta kontorsdörr och stoppar handen i fickan och nyckeln inte finns där; Då blir det spännande. Kallsvett, hjärtklappning och svaga knän i ett enda andetag. Vardagsaction!

Det tar några sekunder innan man tänker En Gång Till och inser att man kan stoppa handen i andra fickan och hitta nyckeln där. När man väl står där med nyckeln i handen inser man också att kvart över sex på morgonen förstår inte min trötta hjärna att en jacka som hänger mitt emot mig på en galge har höger ficka på vänster sida och tvärtom.

Nu har jag druckit kaffe och håller reda på höger och vänster igen. Heja.