Jag stickade en pulsvärmare...

Det är samma struktur som Kristin skrev om i sin blog nyligen. Jag hade "glömt" den men blev genast inspirerad, för den är så snygg!
Jag lade upp 48m i Manos Silkywool fino på 2,5mm. De är lite tajta, så jag kanske skulle ha använt 50 eller 52... Jag använde "Cable cast on" (Vet inte vad jag ska kalla den på svenska).
Varv1: Räta
Varv2: (lyft1 med garnet framför arbetet, 1r)
Varv 3: Räta
Varv 4: (1r, lyft 1 med garnet framför arbetet)
...och när jag var klar stickade jag ett varv aviga innan jag maskade av genom att sticka (två tills i bm, lägg tillbaka) varvet ut. Nästan mitt i gjorde jag ett rätvarv och ett avigvarv i svart (En rille).

Nu lägger jag upp för en till.

fel i Rotor...

Jag skäms och rodnar:
ERRATA för ROTOR på gång. Ett litet räknefel har hittats i ROTOR. Jag är rädd att det kan ha påverkat påföljande siffror och vill gå igenom mönstret ordentligt. Jag kommer att göra det imorgon söndag och ev måndag om det behövs. Sedan postas en uppdatering.
Det är pinsamt att sälja ett litet klantfel, men jag är fortfarande stolt över ROTOR och ser fram emot de sjalar ni kan färdigställa, när jag rättat det lilla felet...

stickmässa i Kvänum

Nu på söndag den 28 oktober ska jag till Kvänum. Där håller Hemfliten Garnmässa och de har särskilt bjudit in bloggare och onlinestickare att närvara och umgås "på riktigt" och berätta och samtala om stickgemenskapen i sajberspejs. Jag ska kliva upp på scen en sväng och berätta om bloggande, Ravelry och så klart om Online Stickcafé på Facebook.
Ses vi där?

Stack

Jag ger er ett gratismönster!
En scarf som växte fram ur inspiration från vår takomläggning i somras. Scarfen är uppbyggd kring korta varv som får den att svänga. Den har en "feather and fan"-effekt utan omslag som ger den en extra böj på varje "panna" och den har en i-cord-kant i kontrasterande färg som håller samman scarfen, men som också rinner ner mellan pannorna i en skugga...
Den här scarfen har funnits i kompendierna som delats ut på Fattigskogslägret och på Stickfesten Tor, men nu finns den för alla. Mönstret är på engelska, men jag lovar att ALLA klarar av den. Ja, du också.
Hoppas ni tycker om Stack!

Jag har inte lyckats ta några bra bilder på den färdiga scarfen (ännu), men visar gärna hur olika den blir i olika garner, så om DU stickar en Stack, visa mig bilden så kanske jag vill visa upp din scarf vid mönstret?

Extra Garn

Idag fick jag mitt eget exemplar av EXTRA GARN med stick-kit (Garnet Maja och 8mm-stickor från Svarta Fåret). Det här är absolut ingen reklam-blogg, utan om jag skriver att jag tycker om något så gör jag det för att jag tycker om något - inte för att jag får betalt för att säga så.

Jag tycker om den här boken. Jag tycker den är fantastisk.

Det är en klassisk saga om en flicka, som med garn och stickor förändrar världen. Hennes kraft att förändra världen är inte magi - det är inspiration! Boken har ett fantastiskt budskap, den är helt ljuvligt fin (illustrationerna känns härligt... 50talstapet) och jag kommer att köpa fler ex för att ge bort i julklappar.

Dessutom kom den med perfekt tajming, för här ligger jag med feber, förkylning och hosta. Den värmde mig inifrån och ut när jag fick den i händerna idag.

Pendelhumor

- Martin du vet...
- Vilken Martin?
- Han som stötte på Fia förut du vet... med luggen?
- Rödhårig?
- Nejje han med blond lång lugg och kort bak typ. 
- Vilken klass? 
- Jag vet inte vilken han går... 
- Vår skola? 
- Men ja! Han har typ rutig jacka... eller inte nu när det är kallt och jag vet inte hur hans vinterjacka ser ut men... 
- Ja man måste verkligen ha typ jacka och sjal och vantar och... Det är typ vinter nu! 
- Jag vet! Det gick skitfort! 
- Eller hur!
- Men Martin! Du VET vem han är! Han limma typ skithårt på Fia på den där festen du vet?
- Vilken fest? 
- Den i somras... då när Maja blev skitfull... typ inte midsommar men i somras.
- Var jag med då? 
- Men jaaaaa! Du kom ju med mig! Jag hade den där rosa du vet... 
- Klänning eller top? 
- Klänning! Den från Stockholm. 
- Åh du är fin i den!
- Tack! Men då vet du. Festen... och du spillde det där på köksgolvet? 
- Hos Fia!? 
- Jamen jag sa ju det!
- Näe... 
- Men där i alla fall. Han som limmade på Fia? Martin. 
- Jaa... kanske? Men han hade väl ingen rutig jacka? 
- Men det var ju på sommarn! Han hade rutig jacka typ förra veckan. 
- Jahaa! Jamen då vet jag. Han med luggen liksom. 
- Ja precis! Vet du... han har klippt sig. Rakat huvudet. Det passar inte alls! Det är skitfult. 

Det här är en förkortad version av deras samtal. Ur minnet. Martin, Fia och Maja heter egentligen något annat. Samtalet pågick mellan Sävenäs och Aspedalen. På vanlig svenska lyder historien: "En kille du knappt vet vem det är har klippt sig".

Tor och mycket

Det händer mycket. För mycket. Mycket roligt och en del bara mycket.
En sak som hänt är att jag var på ljuvliga stickdagar under Tor på Härjarö utanför Enköping. Inspiration i form av vackert höstljus på vackra hus, hög och klar luft... men framför allt inspirerande stickerskor, garner, kursdeltagare och skratt!

Jag tog nästan inga foton under Tor-dagarna, men den här bilden av det vackra huset jag fick bo i, och det vackra ljuset vid Mälarens strand hjälper mig andas lugnare även nu, en vecka senare.

Jag skulle vilja skriva mer, visa mer, men jag hade fullt upp med att insupa all ork och inspiration jag kunde på Härjarö. Tack alla som bidrog till att min stickhelg inspirerade inte bara min stickning, utan även höjde mina energinivåer i övrigt.

Ja, jag tog på mig för mycket ett tag, men jag tror det lättar nu och jag är tacksam för allt jag orkade göra nästan samtidigt. Och jag är tacksam för allt roligt som fick det att verka enklare än det var.

makens kläder

Vi har fått frågor om brudgummens kläder, så här kommer allt ni behöver veta om dem:
De är köpta. Det går att få det man vill ha om man vet var man ska leta. Rocken satt som om den vore skräddarsydd och min älskade var stiligare än stiligast när vi gifte oss. Tänk 1880. Tänk Amerikanska västern, men tänk inte på de där som vaskade efter guldet... Tänk i stället på de som satte in guldet i sina banker, eller som serverade guldvaskarna deras drinkar... Alltså, Vilda Västern utan smuts liksom. Och (nästan) utan vapen.

Älskade maken har köpt en del av sin bröllopskostym vid High Chaparall. I butiken vid entrén finns en avdelning med "riktiga" kläder och dit åkte vi och provade storlekar och modeller. Allt fanns inte där, så vi fick åka hem och komplettera genom att beställa direkt från märkena Wah Maker som finns på WildWestMercantile och från Old Frontier Clothing Co. Framför allt sitter rocken som Gjuten.
Ingår gör så klart också hängslen, fickur i västfickan och den ljuvliga skjortan utan krage och med pösiga ärmar.

Allt finns, bara man ger sig den på att man ska hitta precis det man vill ha. Och då blir det som allra tjusigast.

klänning

Många har frågat. Här kommer det jag tänker visa av min brudklänning, men mest för att detta delvis är en hantverksblog och detta är ett stycke konsthantverk:

Det är den vackraste brudklänning man kan tänka sig, bland annat för att en av de vackraste personer jag vet har gjort den. Jag ritade en vansinnigt odetaljerad skiss nån gång i april tror jag det var, och sedan läste fina Kristin mina tankar och sydde min drömklänning. Jag fick klä mig i ett konstverk.

Klänningen består av underkjol i vit bomull, överklänning i linne och en korsett utanpå, och alla tre delar går att bära var för sig, vilket gör att jag kommer att känna mig bröllopsfin även i fler sammanhang framöver utan att bära hela klänningen på en gång.

Mitt "någonting blått" sydde Kristin in på insidan av korsetten, och klänningen har även handbroderade detaljer - som hjärtat mitt bak.

Andra stickerskor stickar sin bröllopssjal. Jag knöt min bröllopssnodd. För att knyta korsetten behövdes 7 meter slitstark snodd. Jag har slyngpåtat den under de senaste månaderna på en vacker slynggaffel som Kristin lånade ut. Det har varit riktigt roligt att sitta och påta på pendeltåget och se undrande blickar på min trägaffel och mitt varpgarn... Jag fick ihop mina 7 meter och blev tjusigt ihopsnörd till min bröllopsdag. Men "trä den" fick jag göra själv.


 TACK älskade Kristin för ditt vackra arbete, för hur vacker du fick mig att känna mig, både när vi provade och när jag fick klä mig i den färdiga klänningen. Tack!

skor

Jag har äntligen landat hemma efter en av de mest intensiva veckorna i mitt liv. Jag försöker smälta intrycken ett i taget, men det är svårt att hitta reda i den gröt av stora upplevelser jag har i huvudet.
Som ni kanske anat var vår bröllopsdag fantastisk, men sedan dess har jag även arbetat en väldigt intensiv introduktionsvecka med nya studenter och sedan tillbringat helgen på en ljuvlig stickfest utanför Enköping. Nu har jag satt mig ner hemma, och det känns som om jag varit ute i en virvelstorm ett tag.

Men nu kommer jag att visa er några välvalda delar av bröllopsförberedelser och detaljer, men jag hoppas ni förstår och respekterar att den här bloggen må vara personlig, men den visar inget privat. De vi ville skulle vara vid vår vigsel bjöd vi dit...

Några detaljer blev bättre än vi hade kunnat drömma om. En av dem var de omöjliga skorna. Både jag och Tobbe hittade skor som var nästan bättre än perfekta. Begagnade, rätt storlek, det enda paret som fanns och till överkomligt pris!

Mina kängor är ett drygt sekel gamla, sparsamt använda och passar perfekt. De är till och med bekväma.


Tobbes boots var de enda i rätt stil i den enda butiken vi hittat rätt sorter alls. De är några decennier gamla, fin kvalitet och passar precis. Våra skor är ett av många fåniga små tecken på att det verkar ha varit meningen! Det är vi. Nu och alltid.

Jag kommer att dela med mig lite till. I bitar. Så småningom. Tills jag hinner, orkar och vill kan ni titta på Ulrikas fina kollage över livets finaste dag.