Nej, det var inte riktigt planerat så här. Jag letade inte efter henne. Alls. Men så stod hon där på loppisen. Komplett. Snurrade rakt och tyst. Kostade en struntsumma. Och vips så var jag med gamm-rock. Välkommen vackra dam!
Hon har bomärke både bränt och stansat, på fyra ställen! Någon har varit noga med var hon hör hemma. IESC säger märket. Jag försöker ta reda på vad det står för... Och så står det inristat med kniv: R 1855, D 16/3 också. Kanske datumet den flyttade dit? Var färdig? Gavs bort i gåva? Någon som vet?
Det enda som störde mig lite vid köpet var att "drivpinnen" (heter det så?) mellan trampa och hjul var utbytt. Antagligen har den gått sönder nån gång, men pinnen som satt där när jag köpte den var en tillhacka planka med skarpa kanter och bläcklinjer för borrhålen. Skitful och utan omtanke. Så jag gav den till Tobbe, som täljde, hyvlade, slipade, putsade, oljade... och nu är den FIN! Fortfarande tydligt en utbytt del och inte svarvad och pyntad, men fin. Gjord med omtanke. Och damen får berätta sin historia om att bli lite trasig under årens lopp, men utan att behöva den där fyrkantiga kryckan.
Stora delar av gårdagen putsade och tvättade jag, skrapade och snurrade och gjorde rent. Och så upptäckte jag ETT problem. Och det är inte så bra.
Drivtrissan som man skrivar fast på vingen har vid något tillfälle spruckit. Då blev det fyrkantiga hålet för bulten lite för stort och glappt, så någon har försökt "fixa" det. Men det var varken fint eller bra gjort. Någon hade nämligen inte gjort något åt sprickan, utan satt kopparstift runt om bulten för att hålla den på plats. Det funkade säkert ett litet tag, men kopparen ärgade och åt i träet, och hur jag än försökte hade jag brutit sönder hela trissan om jag hade tagit i för att skruva loss den. Så det här är fortfarande ett problem. Jag drog ur kopparstiften och lyckades få trissa och bult av vingen. Tobbe har dragit ihop och limmat sprickan hjälpligt längst in, men det är en mycket tillfällig lagning trots allt. Sprickan är för stor. Och där kopparstiften suttit ramlade gammalt ruttet trä bort, och som ni kan se är hålet som ska fixera den fyrkantiga bulten nu alldeles för stort. Den här går inte att spinna med.
Så nu återstår att försöka få trissan kopierad av en slöjdare (vilket inte kommer att hända förrän i höst) eller att hitta reservdelar. Jag ska prova en lite kortare, komplett vinge om några dagar, men jag kommer nog ha trissan i fickan när jag går på loppis framöver. Antingen för att hitta en ny trissa, eller kanske troligare en hel spinnvinge... Har du reservdelar till en gammal spinnrock hemma, så hör gärna av dig!
Äventyret fortsätter. En dag ska jag spinna på henne...
Hon har bomärke både bränt och stansat, på fyra ställen! Någon har varit noga med var hon hör hemma. IESC säger märket. Jag försöker ta reda på vad det står för... Och så står det inristat med kniv: R 1855, D 16/3 också. Kanske datumet den flyttade dit? Var färdig? Gavs bort i gåva? Någon som vet?
Det enda som störde mig lite vid köpet var att "drivpinnen" (heter det så?) mellan trampa och hjul var utbytt. Antagligen har den gått sönder nån gång, men pinnen som satt där när jag köpte den var en tillhacka planka med skarpa kanter och bläcklinjer för borrhålen. Skitful och utan omtanke. Så jag gav den till Tobbe, som täljde, hyvlade, slipade, putsade, oljade... och nu är den FIN! Fortfarande tydligt en utbytt del och inte svarvad och pyntad, men fin. Gjord med omtanke. Och damen får berätta sin historia om att bli lite trasig under årens lopp, men utan att behöva den där fyrkantiga kryckan.
Stora delar av gårdagen putsade och tvättade jag, skrapade och snurrade och gjorde rent. Och så upptäckte jag ETT problem. Och det är inte så bra.
Drivtrissan som man skrivar fast på vingen har vid något tillfälle spruckit. Då blev det fyrkantiga hålet för bulten lite för stort och glappt, så någon har försökt "fixa" det. Men det var varken fint eller bra gjort. Någon hade nämligen inte gjort något åt sprickan, utan satt kopparstift runt om bulten för att hålla den på plats. Det funkade säkert ett litet tag, men kopparen ärgade och åt i träet, och hur jag än försökte hade jag brutit sönder hela trissan om jag hade tagit i för att skruva loss den. Så det här är fortfarande ett problem. Jag drog ur kopparstiften och lyckades få trissa och bult av vingen. Tobbe har dragit ihop och limmat sprickan hjälpligt längst in, men det är en mycket tillfällig lagning trots allt. Sprickan är för stor. Och där kopparstiften suttit ramlade gammalt ruttet trä bort, och som ni kan se är hålet som ska fixera den fyrkantiga bulten nu alldeles för stort. Den här går inte att spinna med.
Så nu återstår att försöka få trissan kopierad av en slöjdare (vilket inte kommer att hända förrän i höst) eller att hitta reservdelar. Jag ska prova en lite kortare, komplett vinge om några dagar, men jag kommer nog ha trissan i fickan när jag går på loppis framöver. Antingen för att hitta en ny trissa, eller kanske troligare en hel spinnvinge... Har du reservdelar till en gammal spinnrock hemma, så hör gärna av dig!
Äventyret fortsätter. En dag ska jag spinna på henne...
Jag (mina föräldrar) har spinnrockar som bara står. Ska kolla om den delen finns och vilket skick den är i. Återkommer. Om jag inte gör det så påminn mig. GÄRNA.
SvaraRaderaAng hur den kommit i någons ägo. Min gamla spinnrock fick min gammelmormor i förlovningsgåva av min gammelmorfar hösten 1905. Det var nog inte ovanligt..
SvaraRaderaJag tycker din rock verkar likna min gröna, min första.
SvaraRaderaPå den står tillverkarens namn och datum med blyerts under trampan.
GRATTIS!
Skicka ett mejl till Ann Arvidsson på FB. Tror hon fixar såna där grejor.
SvaraRaderaJag har mailat Ann! TACK för tipset! Kram!
RaderaJag blir sugen på att köpa en loppis-rock jag med, de kostar ju ingenting men jag har ingen aning om vad jag ska titta efter, tror inte ens att jag skulle märka om det fattades detaljer. Tror att jag måste ta med mig någon kunnig på jakt.
SvaraRadera