kallprat

- Nejmen hej! Länge sen! Allt väl!
- Hej! Ja, det var ett tag sen. Tack det är bra. Själv?
- Jodå, bara bra.

Kallprat. Hur många sådana här små samtal har vi per dag, när vi kommer till våra arbetsplatser där vi inte har varit på ett tag? Jag har inte varit på kontoret mer än ett par gånger efter semestern, och jag har lagt mina möten på andra platser när jag kunnat. Jag har jobbat, hemifrån och från annanstans, men jag har inte velat sitta på kontoret. Det är mycket kallprat på kontoret.

För egentligen går det där lilla samtalet till så här:

- Nejmen hej! Länge sen! Allt väl!
- Hej! Ja, det var ett tag sen. (Jagärkasspåattljuga. Jagkaninteljuga.) Jo, jag har nästippen över vattenytan än, men det har varit segt ett tag nu. Jag hoppas på bättring. Själv?
- Ojdå... (Obekväm tystnad) Jodå, bara bra.

Jag hatar att vi har "Hur mår du?" eller "Hur är det?" som hälsningsfras. Eller att folk säger det utan att vilja veta svaret... om svaret är något annat än "bra tack". Fråga mig inte hur det är om ni inte vill att jag ska svara. Jag svarar som det är. Om ni vill veta hur det är, så fråga. Men det är inte bara bra.

Jag var nog på väg mot den, men jag undvek väggen. Jag tar hand om mig. Jag gör så gott jag kan. Tyck inte synd om mig. Jag har landat i mina skyddsnät och jag kommer framåt. Men jag är lite tystare, håller mig lite mer hemma, tar det lite lugnare, säger nej lite oftare och är inte med på allt. Det är alldeles nyttigt för mig faktiskt. Det är inte bara bra. Men det blir bättre. Det blir bra.

DET ska jag börja svara.
Det blir bättre. Det blir bra.