må bra på stickfest

Det var stickfest i helgen som gick. Det var fint. 
Som jag har låtit er ana har jag inte mått på topp på sistone. Privat krockade med jobb och prestationskrav på ett sätt som till slut hade samlat alltför mycket oro i kroppen på mig och så gick jag lite sönder... Det är mycket, mycket bättre nu och eremiten i mig får inte vara allenarådande. Jättesociala clown-Lisa som ingen kan föreställa sig ha en eremit i sig har varit ute och nosat på vårsolen. Stickfesten hjälpte mig med det.

Jag hade ett litet finger med i spelet i att Jon och Easyknits kom och sålde sina garner på Stickfesten. Först kom garnet i en stor låda, sen dök Jon upp med än mer garn och sen åkte vi till Grötö tillsammans.

Jon har blivit en nära vän och vi hade en mysig torsdag ihop innan Stickfesten och jag tror vi hjälpte varandra lugna oss inför äventyret som väntade. Det var hans första garnshow utanför Storbritannien och jag hade premiär på två workshop-material. Vi turades om att säga "You'll be fine!" till varandra.

I was fine.
Alla ni vackra, kreativa, älskade människor som var på Stickfesten hjälpte mig att vara fine. Jag kan inte må dåligt inför folk. Bara att jag berättat här på bloggen att allt inte var på topp i höstas var liksom en stor grej för mig. När jag HAR mått dåligt är jag nästan stolt över att kunna berätta att jag nu mår bättre och jag tror det blir lite knasigt ibland, men så fungerar jag. Men i helgen som gick mådde jag bra. Jag orkar fortfarande inte allt som vanligt och gick undan lite ibland, eller gick i från samtalsämnen jag inte riktigt klarade av, men jag mådde bra och kände mig som mig själv igen. Det är det största med årets Stickfest för mig. Ursäkta tjatet.

Sen var ju Stickfesten dessutom lika härlig som vanligt. Dessutom hade vi tur med vädret. Stickerskor på rad, lapandes sol, med garnfyllda påsar från Tant Kofta och Easyknits, Vickevira, Deisy Design, Garnfabriken och Vinterverkstan runt fötterna... Det var stickfest det!

Ja, marknadsplatsen var riktigt smarrig i år. Jag såg mest av Easyknits förstås eftersom jag hjälpte Jon med den värsta rusningen (Herregud!), men jag fick med mig ett gäng rolags från Mia och jag längtar efter spinn-stunden jag ska sätta mig med dem. Och så fick jag äntligen fingra på och köpa den färgväxta bomullen hos Tant Kofta i den varmaste choklad-nougatiga nyansen. Det ska bli en hel tröja av den godbiten. Och så köpte jag en bok av Vinterverkstan också. Jag kunde inte låta bli. Men... jag har inte tagit nån bild av inköpen? Klantiga jag.

Och jag tog inga bilder av vare sig garnlotteri eller knitbattle... kanske för att det inte var de där högljudda, galna feststunderna som kändes allra mest som min stickfest i år. Utan de där samtalen med saknade vänner, stunderna i solen, workshopdeltagares aha-upplevelser som var allra mest fest för mig.

Jon stickade hela stickfesten på en kofta till sig själv i Easyknits nyaste garn Smoke. Jag håller också på med ett projekt i det och är helt över öronen förälskad. Ett rent ullgarn med fyra sorters fibrer, spunnet exklusivt för Easyknits hos John Arbon och sedan färgat av Jon. Det är som om alla mina dröm-ullgarner samlats och gjort ett ännu lite färgstarkare garn i familjen. Och Jons kofta blir... så svordom fin.

Jag stickade mest på en spetssjal som jag KALar ihop med Dödergök. Den heter Dandelion on a Meadow och jag stickar den i Easyknits Deeply Wicked 4ply i färgen Blåbär. Dödergök stickar i samma garn men i färgen Lingon... Så himla passande liksom. Mönstret är lite utmanande (Man måste titta i diagrammen en del) men också så himla roligt hittills. Man kan följa våra framsteg med sjalarna på instagram om man letar reda på taggen #dandeliononmeadowKAL.

Mina workshops undrar du? I was fine. Som vanligt är deltagarna på SiV så vana redan att diskutera och sätta ord på sin stickning att det mesta workshopmaterial liksom går fortare här. Så mina planerade tre timmar dubbelstickning förstod mina deltagare på lite dryga två timmar... Men det är ju ett kärt besvär. Och så kom jag en bit på vante nummer två inför kursen. Det börjar väl bli dags att det blir ett par tycker jag! Jag stickar Spring Roses In Vienna till punkt och pricka... fast dubbelt.

Min kurs i att utveckla sin slätstickning gick verkligen jättebra och bjöd på precis de aha-upplevelser jag hade hoppats! Den ska jag skriva mer om snart!

Sen tog festen slut och efter en måndag med mycket stickning, skratt och fotograferande av strumpor (mer om det så småningom) på torpet, så åkte Jon hem. Boo! Men jag får snart åka och träffa honom igen som tur är!


Och vet ni vad? I'm fine. Eller i alla fall bättre.