må bra på stickfest

Det var stickfest i helgen som gick. Det var fint. 
Som jag har låtit er ana har jag inte mått på topp på sistone. Privat krockade med jobb och prestationskrav på ett sätt som till slut hade samlat alltför mycket oro i kroppen på mig och så gick jag lite sönder... Det är mycket, mycket bättre nu och eremiten i mig får inte vara allenarådande. Jättesociala clown-Lisa som ingen kan föreställa sig ha en eremit i sig har varit ute och nosat på vårsolen. Stickfesten hjälpte mig med det.

Jag hade ett litet finger med i spelet i att Jon och Easyknits kom och sålde sina garner på Stickfesten. Först kom garnet i en stor låda, sen dök Jon upp med än mer garn och sen åkte vi till Grötö tillsammans.

Jon har blivit en nära vän och vi hade en mysig torsdag ihop innan Stickfesten och jag tror vi hjälpte varandra lugna oss inför äventyret som väntade. Det var hans första garnshow utanför Storbritannien och jag hade premiär på två workshop-material. Vi turades om att säga "You'll be fine!" till varandra.

I was fine.
Alla ni vackra, kreativa, älskade människor som var på Stickfesten hjälpte mig att vara fine. Jag kan inte må dåligt inför folk. Bara att jag berättat här på bloggen att allt inte var på topp i höstas var liksom en stor grej för mig. När jag HAR mått dåligt är jag nästan stolt över att kunna berätta att jag nu mår bättre och jag tror det blir lite knasigt ibland, men så fungerar jag. Men i helgen som gick mådde jag bra. Jag orkar fortfarande inte allt som vanligt och gick undan lite ibland, eller gick i från samtalsämnen jag inte riktigt klarade av, men jag mådde bra och kände mig som mig själv igen. Det är det största med årets Stickfest för mig. Ursäkta tjatet.

Sen var ju Stickfesten dessutom lika härlig som vanligt. Dessutom hade vi tur med vädret. Stickerskor på rad, lapandes sol, med garnfyllda påsar från Tant Kofta och Easyknits, Vickevira, Deisy Design, Garnfabriken och Vinterverkstan runt fötterna... Det var stickfest det!

Ja, marknadsplatsen var riktigt smarrig i år. Jag såg mest av Easyknits förstås eftersom jag hjälpte Jon med den värsta rusningen (Herregud!), men jag fick med mig ett gäng rolags från Mia och jag längtar efter spinn-stunden jag ska sätta mig med dem. Och så fick jag äntligen fingra på och köpa den färgväxta bomullen hos Tant Kofta i den varmaste choklad-nougatiga nyansen. Det ska bli en hel tröja av den godbiten. Och så köpte jag en bok av Vinterverkstan också. Jag kunde inte låta bli. Men... jag har inte tagit nån bild av inköpen? Klantiga jag.

Och jag tog inga bilder av vare sig garnlotteri eller knitbattle... kanske för att det inte var de där högljudda, galna feststunderna som kändes allra mest som min stickfest i år. Utan de där samtalen med saknade vänner, stunderna i solen, workshopdeltagares aha-upplevelser som var allra mest fest för mig.

Jon stickade hela stickfesten på en kofta till sig själv i Easyknits nyaste garn Smoke. Jag håller också på med ett projekt i det och är helt över öronen förälskad. Ett rent ullgarn med fyra sorters fibrer, spunnet exklusivt för Easyknits hos John Arbon och sedan färgat av Jon. Det är som om alla mina dröm-ullgarner samlats och gjort ett ännu lite färgstarkare garn i familjen. Och Jons kofta blir... så svordom fin.

Jag stickade mest på en spetssjal som jag KALar ihop med Dödergök. Den heter Dandelion on a Meadow och jag stickar den i Easyknits Deeply Wicked 4ply i färgen Blåbär. Dödergök stickar i samma garn men i färgen Lingon... Så himla passande liksom. Mönstret är lite utmanande (Man måste titta i diagrammen en del) men också så himla roligt hittills. Man kan följa våra framsteg med sjalarna på instagram om man letar reda på taggen #dandeliononmeadowKAL.

Mina workshops undrar du? I was fine. Som vanligt är deltagarna på SiV så vana redan att diskutera och sätta ord på sin stickning att det mesta workshopmaterial liksom går fortare här. Så mina planerade tre timmar dubbelstickning förstod mina deltagare på lite dryga två timmar... Men det är ju ett kärt besvär. Och så kom jag en bit på vante nummer två inför kursen. Det börjar väl bli dags att det blir ett par tycker jag! Jag stickar Spring Roses In Vienna till punkt och pricka... fast dubbelt.

Min kurs i att utveckla sin slätstickning gick verkligen jättebra och bjöd på precis de aha-upplevelser jag hade hoppats! Den ska jag skriva mer om snart!

Sen tog festen slut och efter en måndag med mycket stickning, skratt och fotograferande av strumpor (mer om det så småningom) på torpet, så åkte Jon hem. Boo! Men jag får snart åka och träffa honom igen som tur är!


Och vet ni vad? I'm fine. Eller i alla fall bättre.

gökbesök

I helgen som gick hade vi besök av en fin stickvän - Dödergök - och hennes man. Vi har ätit god mat, pratat stickning, stickat, gått på loppis, pratat om annat, stickat lite till och pratat stickning. Jag liksom växer inuti (inte bara av den goda maten) av sådana här bra dagar. Känner mig som en heliumballong - lättare, men också rund och mjuk i sinnet. I kontrast till den tunga, låga känsla jag burit på ett tag.

Tack älskade Gök för att du är en av de där jag börjar slappna av med... Fortfarande lite ängsligt, ursäktande och nojigt, men jag är på väg ner för landning. Snart har jag både fötterna på jorden på trygg mark igen. Du är balsam för själen och armeringsjärn för mitt självförtroende. 

tryggare kan ingen vara

Jag brukar bjuda alla. Jag brukar vilja vara med överallt. Jag brukar vilja.
Jag har inte velat, så jag har gömt mig i mitt torp och känt efter en massa...
I år valde jag att fira min födelsedag, med några vänner som kommit att kännas som en egen sorts familj. Alla i familjen kunde inte komma, så vi satt här och saknade några, men mest har jag njutit av att känna igen mig själv i helgen, tack vare tre fina, nära som jag är trygg i närheten av.

Kamilla var här och spred leenden och inspiration. Och så berättade hon om skrubben under trappan och så fyndade hon en kamera. Hon är ett fynd hela hon.

Amanda var här och i hennes sällskap slappnar man av och är trygg. Se bara på Rolff. Vi pratade vi om drömmar nära och drömmar längre bort. Hon är en dröm hela hon.

Johanna var här och med henne i rummet andas man liksom lugnare, medan hjärtat slår glada volter. Hon gav husdjuren röster och stickade varma vantar. Hon är varm hela hon.

"Det är en kockmössa, säger hon"

Kort sagt: Tre av de mysigaste jag vet har varit här i helgen och gjort mig lite helare inuti.
Min nära J var här på middagen igår också och jag kände mig rik. TACK för att ni kom älsklingar.

Nu har de åkt hem och torpet känns öde. Rolff, som älskar att vara i händelsernas centrum, saknar dem nästan lika mycket som jag. 

en helg i Småland

Jag åkte till Värnamo. Värnamo. Det är ett av mina favorit-ortsnamn. Det låter så snällt.
Värnamo är snällt. Där finns fina Tine och hennes garnaffär C-knit.

Förut låg affären i det vackra stationshuset i lilla Bor utanför Värnamo och det var en gullig lokal. Men ganska svår att "råka hitta" till. Så den nya lokalen, inne i Värnamo, under Hemköp, blir nog ett lyft för den här härliga butiken. Jag stormtrivdes så fort jag klev in och Tine har verkligen lyckats göra en blandning av mysigt, öppet, stilrent, blandat... Det är helt enkelt en härlig garnbutik där många kan trivas! Ett hett tips för Smålands-besökare med garnhunger!

Jag kom dit för att hålla kurs! Borden rensades och stolar ställdes fram och i tre kreativa timmar kämpade deltagarna med att lära sig dubbelstickning. Alla knäckte koden och jag hoppas få höra att tekniken kommer till användning bland smålands-stickerskorna nu!
Alla var så koncentrerade att jag tror alla glömde att ta ett enda kort under kursens gång...

När kursen var slut och alla hade handlat garn (Ja, jag också. Jag kan inte hålla mig... Men bara lite!) slängde jag mig i bilen för att åka än längre in i Smålands skogar för ett efterlängtat besök. Jag skulle till min fina vän K, som är den jag känt längst av alla. Systra-mi som jag träffar alldeles för sällan. Men resan dit tog lite längre än jag hade tänkt mig. Jag fastnade i Vetlanda. Där var det nämligen någon slags cruising-träff. De två rondellerna jag skulle igenom för att ta mig förbi Vetlanda var fulla av poliser, som vinkade fram en parad av jänkare, limosiner, hotrods och andra samlarbilar. Karavanen körde i ca 5km/h och några tonårstjejer gick förbi min bil ett par gånger för att umgås med killarna i bilen framför respektive bakom mig... medan vi rullade.

Vetlanda hade gått man ur huse för att titta på bilar såg det ut som, och aldrig har vår lilla Capuccino-metallic Skoda känts så beige... Men det var bara att finna sig i läget och kryyyyyypa genom Vetlanda. Många fina bilar fick jag se i alla fall, men det var skönt när det var över och jag fick gasa vidare till middag och mys hos Ks lilla familj.

K har just blivit mamma och jag fick äntligen träffa det lilla miraklet Love. Det måste vara en av de gladaste bebisar jag någonsin träffat! Härliga unge! Jag överlämnade en Tomten-kofta som visade sig passa perfekt. Under besöket lade jag till två i-cords att knyta ihop koftan med, men de kom till efter liten konsultation om hur de trodde koftan skulle användas.
Jag är jättenöjd, och det verkade Love vara också!

Jag gör gärna om hela den här helgen många gånger. Både kursandet och mysandet med kär vän. En härlig helg som laddat mina batterier något. Nu kör vi full fart mot nästa helg!

Stickläger 2011

Jag ska försöka sammanfatta intrycken i lite text.
Jag ska visa lite bilder från dagarna innan lägret.

Men jag måste få dela med mig av minnena innan de spräcker hjärtat på mig. Hela jag är uppfylld av inspiration och glädje av de här dagarna. Jag är förälskad i varenda stickerska som var där. Jag är så tacksam för hur generös, rik och stor stickgemenskapen kan vara!
TACK alla fattigskogssticklingar för underbara dagar!

Gevalia-reklam

...fast det serverades Löfbergs Lila (Serenad - dyrt men Gott).

Det måste vara sånt här Facebook och sociala medier online är till för? Min telefon plingade till för att någon i min vänlista "checkat in" i närheten av mig. Nämen! Katarina och Catarina var i Alingsås och var sura för att Stickgalleriet var lördagsstängt (mysig butik, men dåliga på att uppdatera öppettiderna på hemsidan i semestertider). "Kom hit då!" hojtade jag i en kommentar och det gjorde de!

På väg till semesterort i Halland trodde de att de stannade för garnshopping, men det blev garnprat, kattgos och kaffe på torpet i stället! Hurra för oväntade besök!

nästan semester

Det börjar bli semesterstämning i bekantskapskretsen. Även om alla fortfarande pusslar in allt umgås mellan arbetspassen har jag haft två dagar med vänner, skrattande kring något skoj.

I förrgår spelade vi spel igen. Vi är ett litet äventyrargäng som håller på med ett äventyr där vi letar efter häxor och stulna lik. I förrgår hittade vi några av liken, men de var nu uppväckta zombies som attackerade! (Allt detta sker alltså sittande runt ett bord med papper, penna, tärningar och med Sambo som spelledare/ historieberättare) Vi klarade sig dock. Jag har hand om att rita upp kartorna över de grottor och tunnlar vi hamnar i, och i förrgår hittade vi hemliga gångar i kloakerna...

...som blev krångligare och krångligare.

Igår träffade jag Ida och Elisabet och hade sydate. Jag fick hjälp att sy en klänning (som inte är riktigt klar) och vi hade så roligt! Det är verkligen fantastiskt att få vara kreativ - tillsammans med några inspirationssprutande vänner!

Therese och Rolff

Det är inte bara jag som tycker att vår hund är mys-gos-finast i helaste världen.

älskade

Jag frågade om lov, och jag fick lägga upp Ulrikas gruppbild även i min blog.

Så här är dagens gäng. Jag älskar er - allihop.

Livet.

Idag var en sån där dag som Livet består av. Det där Livet man gärna minns och sammanfattar sin tillvaro på jorden med. Om någon ber mig beskriva vad som var så bra med 2011 kommer jag att beskriva sommardagar som denna.

Älskade människor. Solsken. Stickning. Skratt. Fruktsallad. Kärlek.

Ida, Elin, Ulrika, Therese och i förgrunden min hand och min stickning.

Paulina anslöt lite senare och finns med på Ulrikas gruppbild.

Jag stickade på ärm nummer två till bruna koftan och Elin satt och var snygg.

(Bruna koftan ligger nu utbredd under en fuktig handduk i väntan på broderier!)

Sen fick Therese prova Elins spinnrockar, vilket slutade med att hon köpte en.

Bara sådär liksom.

Och Elin hade med sig en specialbeställning hon gjort till mig. Kolla!

BFL och silke. Dryga 600 meter. Det är mitt och du får inte smaka!

färg!

Therese stickar RÖTT och har en GRÖN tunika på sig. Jag blir alldeles färgglad i humöret av att titta på kombinationen.

Glad midsommar!

Fira midsommar med en massa, massa, massa människor kring en trästolpe klädd med löv?

Nej, inte i år.

I år sitter jag i lugn och ro inne i Torpet (Det blåååååååser ute!) och stickar, skrattar, pratar om livet, gosar med snarkande hund och njuter av livet.

Den här bilden togs igår kväll. Det är fler än jag som är glada att flickorna är på besök.

Två älskade människor är väldigt mycket häftigare än mängder av vilka människor som helst. Ju.

Glad midsommar på er alla, hur ni än väljer att fira!

finfrämmande

Nu står de fina, rosa skorna i min hall...

...och i soffan sitter två ljuvliga människor och stickar och ler. Älsk!

Jag tror pionerna bestämde sig för att slå ut bara för att fira deras ankomst. De doftar regnvåt skönhet!

sakn och konst

Nu har Ulrika åkt hem. Jag saknar henne redan.

Det är häftigt och speciellt med vänner som kan bara vara omkring en i en vecka utan att det känns för mycket eller för nära. Hon sa att hon kände sig hemma här. Jag tycker också hon kändes hemma här.

Kom gärna tillbaka älskade Ikan.

Som tröst har jag beställt en tavla till köket och två till vardagsrumsväggens tavel-samling.

Den här ska sitta i köket och vara glad-torpig.

Tillägg: Som så mycket annat har jag hittat de nya konstverken på etsy.

en mucklas fötter

Ulrika tog en bild av mina fötter i morse. Det är en av de sötaste bilder på mig jag sett.

Tofflor, färger och ränder får mig att tänka på en av Sven Nordquists mucklor.

Tillägg: Tofflorna är köpta på Hälsokostbutiken i Alingsås, till ordinarie pris under mellandagsrean. Typiskt mig. Mina tillägg handlar idag om butiker i Alingsås tydligen...

finfrämmande

Finaste fina Ika är på besök. Vid ankomsten var jag en god värdinna som visste att prioritera rätt... Först garnbutik, sen mat.

Ulrika bloggar mer än vad jag gör från besöket hos mig i torpet, med massa fina bilder!

Tillägg: Stickgalleriet i Alingsås var det...