MER kurser

Grundkursen i dubbelstickning på Vuxenskolan blev FULL, så vi hittade ett datum till och nu finns ett par platser kvar på den extra-insatta kursen den 1 oktober! Klicka här för att komma till anmälan.

Och så ännu roligare nyheter! Jag ska Äntligen återvända till paradiset Granhammar utanför Örebro. Ateljé Norrgårdens garnbutik och Ostbutiken där är verkligen himmelriket på jorden!
Helgen den 18e och 19e oktober är jag där och håller kursen Utveckla din Slätstickning. Det är samma kurs två gånger, så man har två chanser att komma med. Det ska bli så himla roligt och jag hoppas du kommer dit och träffar mig där? Det blir min enda "åka iväg och hålla kurs-resa" den här hösten... 

kurser...

Pst! Till höger i menyn hittar ni de tre kurser jag håller på Vuxenskolan i höst.
Det blir inte fler än de och till våren har jag uppehåll i allt vad kursverksamhet gäller, så har ni funderat på att gå kurs är det NU ni ska passa på! 

Katten!

Katten Larsson är min magiska katt. Ni som har katter tror jag förstår hur jag menar.
Han är en vandrare... Och medan man kan få gosa med Evert när som helst och hur länge som helst, så är gos med Larsson som en belöning och en ynnest, då det alltid sker helt på Larssons villkor. I sommar har jag fått sakna honom. Han gick iväg andra veckan i juli... och sedan dess har han inte setts till. Det har hänt förr och han har alltid kommit hem igen, men visst är man orolig!
I Larssons värld så räcker det med mig och Rolff. Vi är hans familj och Tobbe, de andra katterna och Grimm... nja, Larsson skulle lätt klara sig utan dem.

Idag ringde telefonen:
Okänd granne: "Saknar ni en svart katt?"
 Jag: "LARSSON!"

Hon hade sett honom däromkring senaste veckan. idag var första dagen hon fått klappa honom...
Åkte dit. Ropade "Larsson!" i hennes trädgård. Det sa "MJOU!" i buskarna och sen hade jag en svart katt i famnen. Älskade knaskatt!

Problemet är: Han vill vara Med Mig, men han vill inte vara inne. Han vill vara Med Rolff, men han vill även vandra iväg. Han vill Ha Mer Mat, men har inte ro att äta färdigt. Han verkar skrämd och stressad... Lilla Farbror Katt... Vad har du råkat ut för i dryga tre veckors tid?

omlott

Jag har stickat mig en kofta igen. Inget mönster var precis vad jag ville ha, så jag har hittat på det mesta med den. Jag tog proportionerna på ringningen från koftan Caramel, men sen har jag ökat som jag vill, gjort kanter bredare, tagit in och lagt ut och fipplat så att den är för stor på ett bra vis.

Jag har gjort "mojäng-knäppning" igen. Den här gången för att jag ville kunna knäppa den på det sätt jag ville. På insidan sitter ett par virkade små öglor, så att det inre framstycket kan hänga i det yttre... Och med en liten rätstickad mojäng kan man knäppa koftan som man vill!

Åt ena hållet...

...eller åt andra hållet.

Eller inte alls. Det blir snyggt det också.

Garnet är en tråd Supersoft från Magasin Duett och en tråd Donegal Tweed som jag köpte av Tant Kofta. Jag sällar mig till hyllningskörerna som sjungit ett tag om hur fin den här kombinationen blir - särskilt efter tvätt! Verkligen stor skillnad! Däremot är jag så vansinnigt petig och knäpp med hur jag vill att det ska kännas i händerna när jag stickar och där var jag inte överförtjust i den här stickningen. Andra har kallat det för "helt underbart!" att sticka med och jag tyckte det blev fint och så, men jag fick inget riktigt toppenflyt... Så det är som med allt annat inom stickning: Helt individuellt vad man tycker om! Men jag är så nöjd med att jag tog med det här projektet till Fattigskogen, för då blev det KLART och stickat i ett svep och den färdiga koftan älskar jag verkligen!

Detaljer är viktigt. Knapparna är ditsydda med röd tråd.

Och de sitter en vid vardera raglanökningen fram och en på vardera framstyckets övre hörn.

På det viset kan jag knäppa koftan åt endera hållet med min rätstickade lilla röda lapp. Fint tycker jag!

Nu är den här koftan vid och stor och är tänkt att funka både över stor mage och så småningom att amma i, men lite smickrande för figuren kan den vara ändå! Så i ryggen har jag resårstickat lite precis i svanken och så har jag förlängt den lite bak med korta varv, så nederkanten är rundad. Och så halv-ärm, eftersom jag ändå alltid kavlar eller viker upp alla långa ärmar. Praktiskt ska det vara!

En bil och ankor

Händelserika dagar på torpet! Idag har vi både bestämt oss för ny, större bil som vi snart har skriande behov av och vi körde hem fem myskankor som nu tillfälligt bor i vedbon. Där får de göra sig hemmastadda några dagar och så småningom vagga omkring lite i trädgården och så hoppas vi att de flyttar in i ett enkelt litet ankhus som snart ska stå nere vid dammen.

De här fem kommer nog "bara" att bli fantastiska middagar, men vi ser det lite som en test också, för att skaffa fler ankor nästa år. Medan de växer till sig fungerar de även som avfallskvarnar, trädgårdsmästare och trivselinslag i vår lilla torpidyll. (Jag hoppas den större draken (hannen) hinner få hela sin ansiktsmask innan det är dags för slakt. De ser både vansinniga, fula och fantastiska ut då!)

I övrigt har jag som sagt skrivit på www.kravallslöjd.se den här veckan. Det har inte blivit varje dag, men fyra inlägg finns att läsa!

Fattigskogen

Det är en magisk plats i Dalaskogarna den där vildmarksbyn... Man kommer dit, andas ut och bara är. Och detta får man göra bland andra likasinnade nördar och man kan prata garn och maskor i dagarna fyra!

Jag slog mig ner i min sköna campingstol (med fotstöd) och njöt direkt!

Mest har jag suttit där och stickat i en kofta i Tweed från Tant Kofta och Supersoft från Magasin Duett. Mönster? Nja... Den är mest stickad efter min egen kropp och så, men jag hämtade inspiration till lite proportioner och detaljer från lite olika mönster. Den här "vik-kanten" är en variant på den som finns beskriven i mönstret Caramel och den är verkligen superfiffig! Fem maskor i resår på kanten, men de aviga stickas varannat varv och lyfts varannan och ligger därför och gömmer sig i en stagande kant på baksidan liksom. Åh, som jag älskar fiffiga konstruktionsdetaljer! Koftan är färdigstickad men väntar på lite efterarbete som att sy på knappar och en ficka. Mer om den när den är helt klar.

Här sitter jag bredvid en av många underbara människor jag fick hänga med i helgen - Annette. Jag har följt hennes filtprojekt på instagram hela året och det kändes liksom nästan som att träffa en kändis att få se hennes "dagens ruta" live på onsdagen! (Kolla hashtag #crochetmoodblanket2014 på instagram!)
På bilden syns även Linnea som sitter och stickar och vid henne står Ann-Louise som är ena halvan i duon som driver Vildmarksbyn. Vilken service vi fått! Och vilken mat det bjudits på! En sak man märker varje gång man kommer hem från Fattigskogen är den där saknaden efter Ann-Los röst som då och då ropar "Nu är det mat!"... Jisses, så lyxigt man har det där.

Så här är det annars mest hela tiden i Fattigskogen. Inspirerande underbara människor i campingstolar med stickningar i händerna. Så här skulle man få ha det mer än fyra dagar om året. Det gör så gott i själen. Tack alla ni som var där och gjorde min helg underbar och inspirerande även om jag inte listar er alla med namn och länkar!

Här sitter två människor jag älskar i solen. Ulrika och Amanda.

När koftan var färdigstickad blev jag nästan lite paff. För mycket inspiration kan betyda total idétorka. Det fanns helt enkelt för många möjligheter! Så det var tur att jag hade med mig sländan och kunde ta en liten "göra något helt annat-paus". Jag hade inte rört sländan på ett år, men jag tyckte det gick skapligt för händerna att komma ihåg hur man gjorde ändå. Kanske kommer jag igång att spinna lite igen... Man kan ju alltid hoppas!

På lördagen kom Dödergök på lägerbesök under dagen. Hur mycket jag än älskar och inspireras av alla de andra stickerskorna som var där, så är det såklart några man står närmare och den här bilden visar fem sticksystrar på samma plats samtidigt (även Ulrika, Amanda och Mikaela)! Med tanke på hur avlångt Sverige (och Finland!) är så händer det här alltför sällan.

Dödergök hade också med sig en koftstickning som känns i hjärtat på mig lite extra. Ränderna är i ett grågrönt merino-silke som jag har spunnit och översta knappen har hon också fått av mig. Och koftan blir så fin, så fin. Förstå att det känns speciellt att ha gett bort lite kärlek och sen se den omvandlas till nåt fantastiskt med ännu mer kärlek!

Garnlotteriet i Fattigskogen är alltid en upplevelse. Knasiga stickerskor som blir som galna över chansen att byta garn med varann! Och jättekul har vi. Även om vi mest sitter och stickar på lägret, så erbjöds några aktiviteter utöver "göra vad vi vill". Jag och Kerstin höll varsin workshop, det färgades garn med Jeaba-färger och det var knitquiz en kväll (som pub-quiz, men de flesta frågorna handlar om garn). Dessutom uppstod ett gäng spontankurser där snälla och kunniga människor delade med sig av kunskap i både spinning, tvåändsstickning, nålbindning, krokning och frivoliteter... Andra har bloggat mer om detaljer och om vad som hände vilken dag. Jag har fullt upp med att hålla alla intrycken kvar i maggropen så länge jag kan, så jag har varken många foton eller ordning på när vi gjorde vad.
Så jag plockar med mina garner och ler när nån särskild stickerska från lägret dyker upp i minnet eller när något vi skrattade åt gör sig påmint. Fattigskogen 2014 fastnade mer i själen än på foto helt enkelt.

Men jag vet hur söndagen kändes, när hela Fattigskogen luktade brandrök. Det var sista dagen och röken som drog in kändes nästan som en ond besvärjelse över slutet på härliga dagar. Det var rök från branden i Västmanland som drog in över oss som var 25 mil ifrån den. Otäckt. Ja, allt kring den här branden känns otäckt faktiskt. Så små vi är inför naturens krafter...

tältsemester -14

Vi lastade två hundburar, ett tält, madrass, bäddmaterial, kläder för en vecka, två stolar och en kylväska bak i en volvo (Hur gick det till?) och bara drog.

Värmen ställde till det en del för våra gosgrisar och en del stopp fick vi helt enkelt ställa in för att de hade det bättre i en sval bil med AC än ute i 30 grader plus... Men i övrigt gick det alldeles utmärkt.

Vår semester bestäms några mil i taget. Vi åkte norrut genom Dalsland och sen upp genom Värmland... sen hit och dit mellan Västmanland och Dalarna i en vecka. Jag Älskar det här sättet att bara ta beslut en bit i taget och bara fokusera på att umgås och ha det bra.

Ett sätt att ha det bra på är med ett riktigt bra kokkaffe och det hade vi verkligen! Jag kan verkligen rekommendera Lemmelkaffe - helst kokad över öppen eld dock, men är det eldningsförbud så är det.

Vi älskar alla att tälta. Många tycker vi är galna, men kommer ni ihåg den där känslan när du hade byggt en koja när du var liten och kröp in i Ditt Eget Mysiga Krypin! Så är det. Ihop med den jag älskar och två mysvovvar som kryper ihop intill dig hela natten. Jag klagar då inte.

Ett spontanbeslut var att stanna i Dala-Floda och äntligen besöka Wålstedts textilverkstad. Vi hade tur och kom en lugn dag, så vi fick till och med en egen liten visning i verkstaden! Och wow... Morfar Wålsteds uppfinningar gör den här unika textilverkstaden till något värdigt Wallace och Gromit i sin fantastiskhet!

En spinnmaskin byggd delvis av en gammal svarv "för morfar fick inte tag på nån ny maskin från Tyskland på 30talet"... Vi hade hakorna i golvet.

Cykelkedjor, kärlek, kunskap och magi ger oss Wålstedts garner. Bara så du vet.

För övrigt har Dala-Floda en av Sveriges coolaste broar. Knak, knak men wow så fin.

Andra stopp man får göra när man semestrar med Tobbe är diverse vildmarks- och jaktbutiker. Till exempel var vi på Lundhags Outlet i Insjön. Tobbe shoppade och jag tittade... tills jag hittade mina skor! Jag som är så kräsen och kinkig med skor hittade ett par lime-gröna Mojito som bara måste bli mina! Nu är de mina. Sen hälsade vi på hos Maria en fika och det var trevligt, men där glömde jag ta bilder, så den här bilden är från två dagar senare... (Vovven heter Vera.)

Den kvällens camping hittade vi efter lite kringelikrokar i skogen i Johannislund. Det var fint, förutom mängden knott. Men i kampen mot knotten blev Tobbe alldeles extra söt.

Dagen därpå blev märklig. Siljan runt liksom utan att det var meningen. För nu började Rättvik Classic Car Week och även om vi tyckte vi höll oss på behörigt avstånd så var alla campingar inom ca 10 mils radie runt Rättvik fullbelagda. När klockan började bli mycket och alternativen som fanns kvar kändes alltför hopplösa ringde vi en vän. Vännen kunde rätt svar och vi fick slå upp tältet i Dödergöks trädgård! Hurra! Bästa campingen hittills! Så det blev allt lite stickningar, prat och ostkrokar innan läggdags också.


Morgonen därpå tog jag kortet på Vera och mina skor ovan och sen åkte vi till vackra besöksmål efter tips från vännerna. Stjärnsund är ett fantastiskt ställe där en liten by verkligen lever upp om somrarna kring den gamla herrgården. Här kikade jag i antikboden och i en liten klädaffär hemma i en dams vardagsrum. Där köpte jag en hampa-kjol i turkos som jag blir glad av att bara tänka på!

Här är min lilla familj utanför herrgården.

Sen åkte vi vidare till Silfhytteå. Vilket ställe! Som en liten ö mellan två sjöar med slussar i ån som rinner mellan dem. Själva hyttan är det bara ruiner kvar av, men vi läste skyltarna och gick och häpnade över att det här varit ett helt litet samhälle för "bara" 130 år sedan...

De två lite undanskymda besöksorterna fick oss att titta med lite nya ögon på kartan när vi åkte från Dödergöks "camping". Det tog oss till de mystiska gruv- och sevärdhets-symbolerna ute i de nästan väglösa vildmarkerna på kartan. På små grusvägar hittade vi till Tuna-Hästbergs Gruva och det här är ett ställe vi lade på minnet! Här kan man boka gruvklättring med guide (och även gruvdykning!) i en jättestor gruva som stått övergiven sedan 60-talet!

På väg till ytterligare vänner att bo hos hamnade vi på glasspaus i Torsång. Kyrkan där är fin och jag krävde att få gå in. Jag tände ett ljus i sidokapellet och log åt de fiffiga, skojiga figurerna som målats och skulpterats in i valvkonstruktionen! Tänk så många detaljer att fascineras över vi svischar förbi och missar... Såna här platser vi besökte de här dagarna får mig att vilja stanna upp inför detaljer även på andra platser.

Vännerna vi hälsade på härnäst bor på landet nära Runn och kvällsdoppet de tog med oss på var verkligen en underbar idé.

Och så åkte vi vidare igen. Nu västerut för att så småningom lämna av mig på stickläger. Vi valde små, på kartan nästan obefintliga grusvägar och snirklade oss fram i såna där riktiga vykortsvyer av röda stugor i skogsbryn, vid sjöar...

Och när Dalarna inte kunde bli mer idylliskt så svängde vi in på en liten gårdsloppis. Väl inne på gården hälsade vi på en liten farbror som satt under ett trä och täljde på en dalahäst! Kära nån, det var så puttinuttigt pittoreskt att man trodde vi klivit in i nåt sommarspel. Men både han och den söta lilla loppisen var på riktigt. Jag köpte några knappar av den täljande mannens fru.

Sista tältnatten var vi på bekant mark. Den lilla campingen i Yttermalung med holländska ägare har vi bott på förr och det var lika bra den här gången. Enkelt, men trevligt och fräscht. Vi har inte höga krav alls, men föredrar lugn och enkelhet framför tusen aktiviteter och mest säsongsgäster, så små campingplatser lite i skymundan passar oss. Här har vi just bäddat klart vårt fina Fjällräven-tält, som jag såklart döpte om till Bombles hobbithåla.

Yttermalung om sommaren rekommenderas. Inte så mycket att göra kanske, men idylliskt att njuta av. En liten lantlig by med såna här vyer att njuta av i sommarkvällen...
Dagen därpå släpptes jag av i Fattigskogen, men det får ett eget blogginlägg snart. 

Gästbloggare på Kravallslöjd!

Innan jag bloggar semester och stickläger jag varit på (kanske hinner i kväll) tänkte jag få berätta, med mycket stolthet i rösten, att jag är veckans gästbloggare på Kravallslöjd!
Första inlägget kommer upp i bloggen idag klockan 15. Hoppas ni tycker om det!