att leva i nuet är att vänta

Det är november. Min födelsedagsmånad. Andra år har november handlat mycket om vädret (Är det en fin höst, tidig vinter eller grådaskig skit?), men i år har november hittills varit väldigt inomhus. Jag har haft hosta och inte riktigt haft lust eller ork med nånting och vädret... Ja, det har varit nåt som berör andra. Över huvud taget känns stora delar av det som var viktigt för ett tag sedan som om det inte är lika viktigt längre, för jag går och väntar på nåt viktigare. Så är det ju.

Jag mår bra. Hostan har gått över och även om jag är obekväm, trött och inte så aktiv så mår jag väldigt bra. Magen är ofta i vägen och det sparkar och har sig, men även om det är obekvämt och ömt och uttröttande, så är det så klart mest fantastiskt. Jag går och småler och klappar mig på magen även när jag mår illa eller är öm och trött. Jag växlar mellan att vilja göra allt på en gång och att göra absolut ingenting. Det blir mest av det senare, för när jag sätter igång med mina projekt så orkar jag inte så länge... Allt är en väntan på nästa steg i livet, även om det finns massor att göra här och nu.

Vi hade besök i helgen som gick. Fina Gökvännen och hennes fina karl var här och vi fick lite tid att bara prata inspiration, livet, garn och glädje. SÅ himla fint besök. Dessutom bjöds det på rena rama julaftonsstämningen då jag blev överöst av presenter jag inte vet hur man ens tackar för! Det är så fint att ni kan inte tro! Kolla mattan som Rolff ligger på... Den Har Göken Vävt! Och färgat trasorna till! Hur tackar man för nåt sånt?

Och som om det inte var nog har hon stickat allt det här till den kommande Bomble-bebisen! En väst med matchande byxor i ull och alpacka. En mössa. Och inte mindre än FYRA par tossor och strumpor för pyttesmå fötter. Hur tackar man för nåt sånt här? Jag har sagt tack på alla sätt jag kan, men det känns futtigt ändå...

En del presenter köper jag åt mig själv just nu. Eller... Det var ju inte sant. Jag köper grejer till den kommande bebisen så klart. Det mesta lyckas vi ärva eller köpa begagnat och på det temat köpte jag en av de finaste sakerna - En ekobabyeko-påse! Det är en fenomenal idé där hantverk i returmaterial och återbruk ger en påse av unika, fantastiska, ekologiska saker, som kontrast till den "välkommen till världen-påse" full med reklamprodukter som bebisar tydligen får på BB. Extra fin tycker jag att påsen är för att min älskade Johanna har stickat vantarna som är med!

Det största vi skaffat är en vagn. Köpt begagnad. Först skulle vi inte köpa nån vagn förrän senare. Låna en och fundera på vad vi behövde, men när vi fick jämföra och titta lite på ett par vänners vagn så var det en sån vi ville ha och via blocket hittade vi dessutom en tjusigt lila! Det var inte bara vi som uppskattade den, för så här hittade jag Evert nedbäddad häromdagen... På kudden sitter Tobbes första present till sitt blivande barn - en gose-Cthulhu.


Och så har jag äntligen hittat tillbaka till stickmojon! Och det i ett projekt som jag har planerat i månader! Jag dubbelstickar en bebisfilt! Det är ett galet projekt, men det blir så fint, så fint! Mönstret heter Perianth och var ett par vantar i Twist Collective. Pinneguri tolkade mönstret till en (enkelstickad) bebisfilt och om man köper vantmönstret kan man få det förstorade diagrammet, så det följer jag nu, över 162m/ sida och varv. Det blir inte många varv per dag, men minst två en vardagskväll och fler på helgerna. Garnet är Easyknits Deeply Wicked DK, där jag fick köpa några härvor ofärgade och några härvor har Jon färgat lila åt mig.

Så i väntan på nästa fas i livet så fortsätter jag dubbelsticka, boa lite och vänta lite. Jag ska fylla år och jag ska vara med på en finstickeri-helg i Göteborg och jag ska vara med i Stickameras Koft-KAL. Jag ska försöka njuta av både resten av november och december, men i ärlighetens namn så väntar jag bara... på nästa fas.