det här med våren...

...är magi.

I helgen rev jag bort ris i perennrabatten och blev alldeles lycklig av att se det spira där under!

Rolff har längtat efter att det ska torka upp lite och likt en katt lade han sig och njöt, i solstråle efter solstråle. Vår hund är en vårhund.

Lite här och där sticker det upp krokusar och snödroppar och jag är så glad för de lökväxter som redan fanns, som jag petat ner och som jag kommer att lägg till framöver, för det är lika roligt att se dem titta upp varje vår!

I söndags fick jag också lägga mig på min favoritplats för första gången i år. Hängmattan jag hängt i laduporten är fortfarande en av trädgårdens allra bästa idéer.

I morse hade frosten lagt sig över spirande knoppar och lökväxter som börjat titta upp. Hela världen rök i morgonsolens strålar.

Och hundpromenaderna blir bara finare och finare och mer och mer uppiggande, ju mer ljus jag möter och ju grönare skogen blir. Det här är det vackraste jag vet - Solljus sipprande mellan stammarna i välmående, mossig blandskog. Hej våren!

vårens ankomst

Vi var till Nääs slott igår och tittade på folkfest, vårbrasa och vacker solnedgång. Jag var imponerad av väluppfostrade hundar och av stojande barn. Och så blev jag kär i den nyklippta häcken uppe vid slottet och tog en bild som ger mig skaparglädje:

Han som pratade om våren pratade för länge och kören hördes knappt, men brasan var mäktig. Extra roligt var det att äntligen få träffa våra grannar. Tobbe har träffat dem innan, men jag har lyckats missa dem. Kul!

Idag har varit bästa dagen på mycket länge. Jordgubbslandet är flyttat (Vi får se om de överlever), ett nytt land är grävt på dess förra plats, sallad och broccoli är sådd och tvätten är hängd ute. Jag har gått runt i bikinitop, mjukisbyxor och gummistövlar och jobbat så svetten lackat. Nu är det bara allt annat kvar. Jag bjuder på en bild av mig när jag är trött, rödmosig, osminkad, rufsig, men lycklig.