lunchpaus

Jag var på ett tjusigt lunchställe idag. Skogen.
Ljus i pelarsal.

Varje lucka i molntäcket blev ett ljusspel. 

Lunchsällskapet var ett par av mina närmaste vänner. 

Det är härligt högt i tak!

Vackert i minsta detalj.

Och när jag går så kommer Larsson alltid efter. 

Nu går vi ut på hygget! Det är lite mulet idag, så ut i det ljusaste ljusa!

Larsson kommer genast med. 

Så fort man stannar busgos-attackerar han.

Lycklig spring-vovve.

En katt och hans värld.

Bus på passet. 

Det är fin utsikt härifrån.

Man ser flera sorters skog från samma plats.

Jag hittade en balja från en annan tid. 

Hittar du Larsson?

En sådan här pauspromenad är den bästa sortens lunchrast. 

att vila snurrandes

Spinnrocken har blivit min vän. Jag är nybörjare, men det blir ganska fint garn om jag får säga det själv. Jag är inte så bra på inställningar och bestämma precis vilket sorts garn det ska bli och så, men det är inte det viktiga. Jag spinner för vilans skull. För att händerna ska få skapa medan jag försvinner i här och nu. Koncentrationen på att mata fibrer och på rytm. Här och nu. Det räcker så.
Det är en bonus när det blir fint också.


Nån gång blir jag säkert perfektionist när det gäller spinnandet också, men jag längtar verkligen inte dit. Jag njuter av att det får bli vad det blir och att det är det som är bra.

Nu har jag i alla fall spunnit, tvinnat och härvat en av de två flätorna med BFL jag fick med mig från Easyknits på Unravel i februari. Det blev en lugnt och vänligt garn i rödlila skiftningar. Jag har en likadan fläta fibrer kvar. Undrar om det garnet blir likadant...

lite tyst och trött

Det är lite tyst på bloggen. Jag fick frågan om vart mina självporträtt tog vägen, och vet ni, jag tar dem  fortfarande! Faktiskt. Men de hamnar oftast på instagram. Inte här. Det var ett jäkla jobb att faktiskt blogga dem, men min utmaning var till mig själv. Det handlar om att bli bekväm med mig och min självbild. Det är nyttigt på nåt vis.

Jag välkomnar ljuset och äter extra D-vitamin på läkares inrådan. Börjar känna igen mig själv. Hitta energi till lite mer än det allra nödvändigaste. Gör om lite i rummet det är tänkt att jag ska må bra i här hemma, men som på sistone bara känts som en hög med saker och dåligt samvete. Rens, rens. Röj, röj.

Jag avundas andra när jag är nere, men när jag mår mer som mig själv kallar jag det inspiration. Jag ser färgglada människor och i stället för "Den som ändå..." tänker jag "Jag ska också!" och väljer knallgröna tajts dagen efter. Jag har varit lite mer färgglad senaste veckan. Jag ser det lite som mitt eget vårtecken.

Men... jag verkade ju så glad och uppåt när du träffade mig? Ja, jag är bra på att samla energi när andra behöver den. Sämre på att samla den bara för mig själv. Om jag vågade visa dig att jag varit lite svag är du nog någon jag räknar som någon ganska nära. Ta det som en komplimang... om det går.

Gladsockor (och Ika kom tillbaka!)

Här på torpet saknar vi Ika idag. I bröllopspresent fick nämligen jag och Tobbe att hon skulle vara torpvakt en helg, om vi vill komma bort bara vi nån gång. Så medan vi har varit och njutit i Vadstena har hon och fyrbeningarna slappat på torpet. Men det betydde också att jag fick träffa Ikan fredag kväll, lördag morgon, söndag kväll och en stund idag. Hurra! Det har varit fint att få rå om älskade Ulrika lite.

Ännu bättre blev det när jag fick prova Ulrikas sockor som blev aningen för stora för henne och ramlade av hennes små fossingar. De passade perfekt! Så Ikas humörhöjare fick flytta hem till mig!
Så jag och Rolff dansar "nya-fina-glad-sockor-dansen":

(Om du klickar på länken i texten får du se bättre bilder på sockorna, som Ulrika har tagit.)

Förresten finns det en liten extra-bonus med att ha just Ulrika på besök. Hon lyckas ta fina bilder av torpet, mellan stöket och dammråttorna, så till och med jag önskar jag finge bo där jag bor när jag ser hennes bilder!

Någon annanstans

Min make fick sin fru i present. I födelsedagspresent fick han nämligen en helg med mig någon annanstans. Någon annanstans ligger i Vadstena.

Vi bodde en natt på Klosterhotellet. Det var allt som var bokat. Men det blev en riktig liten kvalitetssemester, då nästan det enda vi hade med oss var varandra.

Vi har skrattat, vi har promenerat, vi har kramats, vi har ätit god mat, vi har tittat på fina, roliga, gulliga, konstiga, gamla, fantastiska och finurliga saker.

Vadstena är fantastiskt gulligt!

Jag kan rekommendera att åka Någon Annanstans ibland, oavsett var det är (även om Vadstena varmt rekommenderas). Vardagen kan vänta en helg, medan man upptäcker att man fortfarande är nykära i varandra. Kärleken har vi. Den bor på torpet och trivs här, men det Förälskade kan ibland gömma sig ett tag, bakom frukostdisken eller dammråttan, eller i tröttheten.

På vägen hem stannade vi och förundrades vid Rökstenen...

...och vid Alvastra Klosterruin. Hit vill jag komma tillbaka en solig och torr dag. Då kan jag tänka mig att krypa upp i ett klostervalv och njuta av andetagen. Det här besöket blev jag mest blöt om fötterna och kall om öronen, men fint är det ju.

Förresten är min man galen. Härligt, tokigt vansinnig. Så om man åker och tittar på Rökstenen och man råkar hitta en sån där labyrint upptrampad i marken... då kan han få fnatt. Härligt, vårsoligt, sjungande fnatt. Älskade galenpanna.

pausigelkott

Det är lite tyst på bloggen då jag har fullt upp att få minuterna vid datorn att räcka till jobbet. Jag har ont i ryggen/ axeln och försöker ha så korta pass vid datorn jag kan. 
Ni får hålla till godo ett tag med en igelkott i hatt som jag hittade på cheezburger.com.

Kan man sticka lugn?

Nu har jag också sett den: Cirkus Cirkörs Knitting Peace. Jag fick i julklapp av mamma att vi skulle se den på Dansens Hus i Stockholm på Påskaftonen. Det gjorde vi.

Föreställningen dyker upp i bakhuvudet ibland och jag har funderat mycket på den. Och jag har funderat en hel del på mig själv och hur jag tittade på den. Såklart såg jag stickning och stickinspiration.  Men utifrån mina erfarenheter såg jag även scenografi, planering av scenografi, rumsligheter, förvaringslösningar, fiffiga byten och utnyttjande av teknik och material och...  Och plötsligt såg jag en massa olika sätt att titta på föreställningen!

Jag satt och såg att alla fotografer måste se ljussättning och perfekta ögonblick. Hur alla som tränar yoga såg kroppspositioner och vighet. Hur alla musiker såg och hörde timing och komposition och stil och skicklighet. Hur alla modeintresserade såg kostymlösningar och fina små stilistiska symboler som gjorde en helt naturvit kostym till en viss epok, modetrend... Och så såg jag såklart hur skickigt hopfogat det var. Hur många kockar som kryddat den här magiska soppan. Och jag såg hur mycket träning som låg bakom de fenomenala rörelserna. Dans och akrobatik och cirkus och... Jag rördes till tårar av alltihop tre gånger innan paus.

I pausen stod vi i kö till kaffet och jag var fylld av intryck. Jag ville dela dem med mamma och mammas väninna M som var med oss. "Och vackert och bra och såg du och tänkte du på och..."

"Äh, jag bara njöt." sa M. Slappna av. Sluta tänk. Bara njut.

Är inte att låta tankarna rusa att njuta? Är inte att bli inspirerad att slappna av? En tankeställare.

Knitting Peace har hela tiden handlat om fred - Kan man sticka fred? Men kanske jag för egen del vill översätta peace med stillhet. Kan man sticka stillhet? Lugn? Vila?

Under andra akten lät jag intrycken komma som under första, men jag tittade lite på min egen tankeprocess också och såg plötsligt hur spretigt det var. Hur stort och smått inspirerade och associerade, födde idéer, formulerade små meningar, anknöt till en gammal tanke... Är jag sån här? När slappnar jag av? Hur slappnar jag av? Oj så svårt det var, för nej, inte slappnade jag av. Hjärnan gick ju i spinn av allt som hände på scenen. Menade M att hon kunde vila i det? Kan jag inte vila i det?

Jag gick från Knitting Peace inspirerad och berörd. Men frågan är om jag inte tänkt mer på mina egna tankar och stressen i mitt huvud än på föreställningen i sig. Det är lite synd, för jag hade gärna vilat tanken ett tag till i det där ojämna nätet, i de där skickliga, vackra ögonblicken, i den där magiska världen av vitt garn och akrobatik jag fick hälsa på i en stund.

orden busar

Jag har semester den här veckan. Det märks. Orden vill inte ställa sig i rätt ordning för att bli till text som i sin tur ska berätta om påskhelgen och veckan som just nu går förbi oss. Det finns saker att berätta, men tills jag fått pli på orden blir det till att vänta.
I morgon ska jag flytta mitt garnskåp till väggen mitt emot, om projektet hinner så långt. Det blir ett äventyr det också. Något av äventyren ska nog landa i bloggen också. Om bara orden behagar ställa sig på led...

Men tills vidare kan ni få lyssna på mitt nya soundtrack:

(ur soundtrack för Knitting Peace)

Hej Småland!

Första helgen i maj kommer jag till Småland!
Jag ska inte bara hålla kurs, jag ska hälsa på saknad vän och hennes familj också. Det ska bli en härlig helg.

Men för er blogläsare vill jag särskilt hojta att jag kommer till mysiga C-knit i Värnamo och håller kurs i dubbelstickning! Lördag den 4 maj blir det, i butiken inne i Värnamo. Fina Tine skriver mer på C-Knits sida! 

Fry much? Why yes, thank you.

Inser att Stephen Fry just nu är del av alldeles väldigt många delar av min kulturkonsumtion.

Han är rösten i min ljudbok (Hitchhiker's guide). Jag njuter just nu av hans språkdokumentär-serie Planet Word. Jag youtubade hans serie QI igår och när jag skulle välja film igår förbannade jag att jag inte har Wilde, som hade passat mitt humör prefekt och som jag gärna vill se.

nörd-garn

Jag vet inte hur jag ska börja, så jag berättar tre saker och sen knyter jag ihop dem:

1. Jag är en nörd. Ja, jag vet att ni redan visste det, men jag kanske är mer nörd än så.
När Mia berättade att hon skulle till Nya Zeeland, slängde jag ur mig att om hon hittar nåt nördigt fint litet garnnystan eller ulltuss från andra sidan planeten som jag skulle tycka var kul, och som skulle få plats i hennes väska, köpte jag gärna det via henne... Mia svarade att hon hade nog redan mitt garn här hemma, sedan sist hon var i Nya Zeeland. Förra helgen fick jag köpa det av henne och det är det nördigaste garnet i min samling. Det måste jag nog erkänna.

2. Jag är inte bara garn-nörd. Jag är lite boknörd och filmnörd också (även om det här doktorerandet har pajjat mitt läsande!) och något som verkligen fascinerar mig är Tolkien och Hobbiten och Sagan om Ringen. Nej, jag är inte med i några Tolkien-sällskap eller så. Jag är "bara" fascinerad nörd. Med början i min djupa kärlek för böckerna är jag fascinerad av filmerna och hur filmerna genererat en hel värld av rekvisita-, kostym- och mojäng-industri genom Weta Workshop. Omsorgen om detaljer i filmerna fascinerar mig. Plötsligt är det ett hippt jobb i  Nya Zeeland att smida svärd eller designa rustningar... eller göra garn.

3. Det finns en fårfarm som heter Stansborough i Nya Zeeland. De har en helt egen får-ras (Stansborough-får), som finns bara där. De är dessutom framavlade ur Gotlands-får. Det tycker jag är fantastiskt. När Peter Jackson och hans kumpaner letade material till Sagan om Ringen-filmerna hittade de Stansborough och därifrån beställde man ull och garn. Bland annat så spanns ett lace-tunt, tvåtrådigt garn för att väva mantlar. De är tunna vävda tyger som faller tungt, för att det är riktigt ullgarn i dem. Gandalf fick sin mantel med huva, och alverna fick ett helt gäng mantlar som de gav bort till brödraskapet... Ja, ni vet de där magiska alvkapporna som man kan gömma sig under. Garnet framställdes bara för att väva dessa kostymer. Det producerades inte som stickgarn. men det blev lite över i produktionen, så det har sålts/säljs i fina små härvor spetstunt garn. Jag har två sådana härvor. En ljusgrå och en grön. Det är det nördigaste garn jag har. (Nu står det på Ravelry att detta nu är en ny kvalitet som säljs från Stansborough... så kanske gjorde de mer när de upptäckte att stickerskorna blev som galna i det?)


Låt mig säga det där igen: Jag har alltså restgarn från tillverkningen av alvkapporna och Gandalfs mantel.


Bilderna har jag helt fräckt snott från andra sidor på internet - men med länk till deras ägare går det bra. Bilderna från filmerna ägs såklart av New Line Cinema och Warnerbros.


Sen köpte jag även sex nystan annat ullgarn från samma farm av Mia. Det tänker jag sticka något Hobbit-inspirerat av. För till filmen the Hobbit vände man sig till Stansborough igen.

Den här gången köpte man ull - inte garn. Sedan har en kvinna som heter Beverly (Jag har inte hittat hennes efternamn) handspunnit all ullen OCH handstickat alla plaggen i the Hobbit! Är det inte otroligt? Filmen är dessutom full av handstickade kläder. Nästan varenda dvärg har något stickat designat efter just den dvärgens personlighet. Så nu längtar jag efter att DVDn släpps så att jag kan spana efter stickat, och kanske lära mig mer om kostymerna i extramaterialet.

Ja, jag är en nörd. Jag står för det.

SiV13

Jag har varit på Stickfest hela helgen. Jag har ätit gott, stickat, njutit, hållit workshop, skrattat, stickat, klämt på garn, köpt stickor, köpt lite silke, tävlat, vunnit lite garn, stickat...
Jag hade kameran med mig, men glömde använda den. Jag har dock några mobilbilder, framför allt på min egen stickning.
Fredag: Jag lade upp en provlapp. Det var allt jag hann.

För resten av kvällen gick nästan åt, till invigning och till garnlotteriet! Först hade jag hand om att samla in alla vinsterna... sen om att lotta ut dem. Det blev ett enormt vinstbord!

Jag deltog inte, men jag och Febe drog vinnare en lååååång stund.
Senare på kvällen blev det Knitquiz och vi VANN! Tillsammans med Lea, Åsa och Helena hade vi många nördiga rätt. Men det här knasiga fåret hade vi tyvärr inte koll på... Där vann jag en fin härva garn från Vickevira som inte har fastnat på bild.

Sen blev det lördag och jag lade upp "på riktigt". Det ska bli världens bästa kofta har jag tänkt. Jag har valt ett mönster av Veera Välimäki och garnet är Scrumptious High Twist DK från Fyberspates.
Under lördag förmiddag höll jag kurs och hela eftermiddagen satt jag med koftan... Och så pratade jag en massa, och shoppade lite och fikade lite och skrattade lite. Jag hann inte så långt, men jag var i alla fall i gång!

På kvällen blev det tävling. Snabbaste Stickerskan i Väst heter verkligen inte Lisa. Särskilt med de här förutsättningarna: 20 m rätstickning inkl uppläggning i 5 min med Drops Alaska på 8mm plaststickor. Stickerskan som klarar alla kvalisorter i högt tempo heter i stället Ingela. Jag är djupt imponerad.

Stilstudie vid uppläggningen. Sandy kastade inte stickorna i golvet den här gången...

Men jag deltog och jag vann pris! Jag är alldeles extra glad för priset från fina Magasin Duett, då jag vann både favvogarnet Jitterbugg och fina knappar till!

Efter tävlingen var slut låg det fina priser i knät på många. Det här flerfärgskitet från Charlotte Kaae var en höjdare!

På söndagen gjorde jag följande: Vaknade, åt frukost, stickade. 

Min rumskamrat under eventet var Marie- Hon stickade på en elefant. När det bara var ett halvt öra kvar behövde hon en paus och lämnade den stackars elefanten i det här skicket! Voodoo eller akupunktur... Det är frågan.
 
Efter en härlig helg kom jag hem till en nybadad hund, en brasa i kaminen, en kramig make och färdig middag på bordet. Nu stickar jag vidare hemma.
Vissa helger är verkligen bättre än andra.

TACK alla som bidrog till helgen! SiV-team, särskilt Linda, deltagare, vänner, Hotell Gottskär... Tack!

frusen skog

Vi tog en promenad i skogen. Mossen där bäcken rinner ut på andra sidan sjön är en frusen värld. Här sticker träden upp ur isen och det är en märklig syn. Fotot vill inte riktigt fånga ljuset som spelar mellan träden och över isen tyvärr, men det var så att jag väntade mig att herr Tumnus skulle titta fram och varna för att drottningen var på väg...

lolcats

Internet is a place where we gather funny photos of our pets.
Right?

rätstickad meditation

Ibland, när man har stressiga tankar i knoppen och massor av måsten som kryper omkring i en. Ibland när tvång känns som sandpapper mot inspirationen...

Då behöver man börja sticka en viktig liten present i mjukt garn och rätstickning på snälla stickor.
Som balsam.

TK yarns Amaretto i gråblått på Karbonz 3mm.

efit

Ett Foto i Timmen idag alltså? Jag är inte helt säker på att det här är en bra idé. Jag är inte direkt fotogenisk idag. Jag jobbar hemma och har bråttom med en text (som vanligt), som verkar ytterst motvillig och inte vill bli skriven. Så denna första timme har sett ut så här:

8.30 - Jag har inte kammat mig. Inte klätt mig. Men vid jobbdatorn sitter jag.

9.30 - Sällskap på jobbet. 

10.30 - hämtar mer kaffe och skämmer bort Larsson med en skvätt laktosfri grädde. Så glad att han är inne.

11.30 Frusna tår i trasiga tofflor. Letar strumpor.

12.30 Lite lunch. Och den nattarbetande maken har klivit upp. Hej älskling!

13.30 Lite paus med annan sorts jobb i en kvart.

14.30 Hunden surar. Matte är tråkig.

15.30 Ahhh... Den här promenaden behövde vi.

16.30 Polarna gosar i soffan.

17.30 Och... vi är tillbaka till "Matte är tråkig".

18.30 Nej, nu får det räcka ett tag.