gris

Det nya spelet Spore är äntligen på g.
Redan nu kan man få tag på delen av spelet där man skapar tokiga varelser - creature creator. Jag har fastnat helt! Det är hur roligt som helst - att göra Flower Power-grisar till exempel:

Visst blev han söt?

vårt hemma

Två tandborstar i muggen. Fördubblad toapappersförbrukning. Hans kudde och min kudde. Dubbelsäng. Hans krigsfilmer i samma hylla som mina mer fredliga. Hans böcker pärm mot pärm med mina. Hans morgonrock omfamnar min där de hänger på samma krok. Hans mun mot min kaffekopp. Min mun mot hans ölglas. Vår kopp. Vårt ölglas. Två namn på dörrskylten. Stora skor och små skor på skohyllan. Hans rakvattensdoft i badrummet. Nya nycklar i knippan. Hans hemma är samma hemma som mitt hemma. Vårt hem.
Sambo. Det känns förbannat bra.

järnspikar och garntåtar!

Min pojkvän var med på ett stickcafé en gång för länge sen. Han kläckte då ur sig något jag många gånger citerat när vi pratar om män som stickar:

"Det här måste ju vara det manligaste som finns! Här sitter jag beväpnad med vassa spetsar, omgiven av kvinnor!"

Nu har jag vässat vapnen. En vän visade mig en present hon fått. "Måste ha!" sa Lisa, och beställde ett par till mig. Nu har jag fått hem dem - handsmidda stickor i järn!
De är väl så där halvbra att sticka på, ganska tunga och högljudda, men coolare stickor finns ju inte! Jag har planer för hur dessa ska få visa upp sig i vårt hem på vbästa sätt, så kommer du hit så lovar jag att du får prova att sticka med dem!

garnhylla

Jag håller på att uppfylla min dröm om Garnskåpet med stort G. Det är en garnhylla nu, men det ska få glasdörrar. Och det finns mer att packa upp, mer att sortera. Det är lycka det. Här är några glimtar ur mitt lilla 80 cm breda himmelrike:

fraggel-stickning

Doserna stickar!
Ni minns väl Fragglarna? Vid 3.40 in i klippet sjunger doserna om sin stickning:

Fast tyvärr kommer de på att de tycker bättre om att bygga än att sticka. Jag, som stickande arkitekt, önskar att de hade funnit ett sätt att njuta av både och...

Futuretopia

Vi har byggt en framtidsvärld!
Ja, det är faktiskt vad jag har hållit på med de senaste månaderna... Nu är vi alldeles färdiga (i uttryckets dubbla bemärkelse) och igår var vi med på lokalnyheterna i både SVT och TV4 (spola fram till 2.40)
Jag såg inte klok ut i mina fantastiska byxor i min roll som byggaren Bofors, men skoj hade vi och trötta är vi.

Får jag sova nu?

shopping

Jag surfar ibland runt på Etsy för inspiration och ha-begär.
Idag kunde jag inte låta bli att trycka på köp-knappen! titta vilka fina örhängen som är på väg hem till mig!

(Hade ni aldrig sett Etsy förut? Förlåt... Det kan vara så att jag just nu fick er att spendera en massa pengar ni hade tänkt att lägga på annat. Det är en fantastisk plats i sajberspejs det här!)

WWKIPD

Det var så lyckat igår! Tack allihopa som dök upp på Sticknick i Botaniska för årets upplaga av World Wide Knit In Public Day!
Folk stannade på 20 meters avstånd och tappade hakorna inför åsynen av 40talet glada stickerskor (och stickare! Hej Peter!) på gräsmattan. Vädret var växlande (mellan stekhett och svinkallt) men regnet höll sig borta. Även vädergudarna verkar gilla stickning!

Min kamera strejkar och jag kan varken visa er hur långt jag kom på min sjal eller hur det såg ut igår, för jag har inte kunnat ta några foton! (Om någon vill dela med sig så att jag kan lägga ett fint foto här blir jag jätteglad!) Men jag vet också att det dyker upp foton på andras bloggar under dagen idag...
Uppdatering: Jag har nu hittat bilder hos Lea, Karin och Anna och fler dyker säkert upp!

Mina avslutningsord idag handlar om Rowans Kid Silk Haze - garnet jag stickar min Seascape i:

Även sytråd kan vara fluffigt mjukt!

flyttad

Jag sitter i en ny, stor soffa - uppkrupen i hörnet med laptoppen i knät utan en aning om när jag kan lägga ut det här inlägget på bloggen. (NU kunde jag!) Jag har inget nät. (NU har jag!) Det är skrämmande hur beroende jag blivit. Varje dag i fem dagar har jag saknat det, även om jag inte för mitt liv kan lista ut när jag skulle ha hunnit sätta mig ner för att surfa. Det har minst sagt varit fullt upp.

Jag sitter nämligen i en ny, stor soffa – i vår nya lägenhet! Jag har blivit sambo. I en stor, liten fyra på ca 80 kvadratmeter. Allt är nytt, stökigt, spännande och fantastiskt! Mina garner, mina böcker och halva mitt liv ligger fortfarande i lådor men lite kommer fram, plockas upp, monteras ihop, planeras in varje dag – tillsammans. Det är så nytt och så hemvant samtidigt att det är rentav märkligt.
Det här kan nog bli alldeles, riktigt, väldigt, attans bra.

När lite mer kommer på plats kanske jag vågar visa er lite bilder.

i rätt riktning

Jag kan inte låta bli att tänka att detta är goda nyheter!
Ett steg i rätt riktning...
PunktSE läggs ner.

fred nu

En demonstration mot våldet hölls idag på Järntoget i Göteborg. Demonstranten verkade fredlig och avlägsnade sig självmant från platsen när upproret var över. Inga människor kom till skada och budskapet gick fram: Fred nu.

bytes - Höganäs

Här är ett försök till att använda min blog till något jag längtat länge efter att göra - Jag vill byta färg på lite av mina Höganäs-prylar!

Jag har assietter, småskålar och muggar som avviker lite i samlingen.
- Två mörkgröna och två mörkblå muggar
- En ljusblå och en mörkblå skål
(och en mörkgrön likadan skål som jag missade att få med på bild)
- Två mörkgröna och två mörkblå assietter


Men jag önskar att allt ovan var i de här två färgerna: Ljusgrön och brungul.

Vill du byta?

Skriv en kommentar eller maila mig på visalisa(snabel-a)gmail(punkt)com!

tram #9 to centralstation

Ja, det var inte på sjuan, men väl på en spårvagn i de nordöstra förortsregionerna som jag såg Jens Lekman idag. (Tänk om Jens googlar sitt namn och hittar till mig här... Hej Jens! Jag såg dig på spårvagnen idag!)
Jag blev glad. För jag gillar Jens. En gång fick jag "Happy birthday dear friend Lisa" spelad för mig i telefonen på min födelsedag. Den skrev Jens till sin vän Lisa, men just den födelsedagen var den bara till mig, från någon annan. Jens spelades flitigt i min gamla mp3-spelare en sommar. Idag såg jag Jens på spårvagnen. Hade det bara varit på "tram no seven to heaven" också (och inte "nian in mot stan"), så hade det här blogginlägget antagligen varit mer välformulerat och poetiskt.

“Worry is like a rocking chair--it gives you something to do but it doesn't get you anywhere.”

kriminaljournalistik

Jag bara måste göra precis som E (tack E!) och uppmana er alla att läsa den här artikeln!
Nu.

Mums...

Jag klarar inte av att titta på "Du är vad du äter" och liknande TV-program om hemska matvanor, men jag läser GP och idag hittade jag en artikel som... skräms.
Alltså jag vet att matindustrin har gjort att vi sällan vet vad vi stoppar i oss och nu är det bannemejsan (Underbart kraftuttryck eller hur?) så jag funderar på att gå på nån sorts medeltids-diet. Jag blir mörkrädd.

Förresten undrar jag varför vi ska ha såna här E-nummer alls. Är det inte lättare att bara skriva ut vad det är?

(Två textrader i denna text är klickbara. Texten blir mer förståelig om du även kikar på dessa länkar...)

annonser

Jag testar hur mycket jag störs av dem, och hur mycket jag kan påverka vad som annonseras (gärna stickning). Klicka gärna på dem, men stör de mig så tar jag bort dem. Stör de er? Säg till i så fall.

Jag kan inte sluta...

...titta.
Hoppa gärna över allt sentimentalt prat om killen runt om. Hans sång behöver ingen förklaring eller tårdrypande historia kring sig. Det räcker med sången.

förlorad tid

Vi hade en sällsynt ledig vardagseftermiddag tillsammans. Jag behövde bara få hjälp med ett ärende och du har ju bil, så det skulle vara snabbt ordnat. Men vi blev lite sena och hamnade mitt i rusningstrafiken på väg hem. En resa som brukar ta tio minuter tog nära två timmar. Jag skojar inte. Ja, vi satt åtminstone där tillsammans, men ändå! Vi lärde oss registreringsplåtar utantill. Vi svor och vi... svor lite till. Vi passerade fyra (4) kokande bilar som fått stanna längs kanten. I en av dem satt en ung mamma och en bebis.

Det är helt otroligt. En sällsynt eftermiddag blev en sällsynt timme. Jag funderar förstå varför det finns såna här dekaler att ha bak på bilen, och jag börjar undra om det inte är dags nu...

Det här var första gången för mig. Hur gör de som sitter i rusningstrafiken från Hisingen varje dag? Varför har ni inte haft ihjäl varandra i den där bilkön ännu?

"Nu kan ni fråga oss vad ni vill?" säger de i reklamen.
Vi var ju tvugna att prova.
Så mitt i ett fnissanfall över detta skickade jag frågan:
"Hur många bultar finns det i Ölandsbron?"
Svaret jag fick var:

"Det korrekta svaret är enligt Nile City 7 428 954 st. I verkligheten sägs det i stället handla om 1 st bult som användes för syns skull då man i stället valt det betydligt billigare alternativet att nita fast hela bron med 64 329 järnnitar."

Jag är imponerad. Vi skrattade så vi grät.