advent

Vänta lite...

Första advent. Infaller. Fyra. Helger. Före. Julafton.

Inte. Än!



Massor av människor har redan börjat sätta upp stjärnor och ljusstakar. Vad är det frågan om? När blev det advent bara för att vädret började bli kallt? Nog för att julskyltningen börjar tidigare än vanligt varje år, men måste vi börja tänja på självaste högtiden?

Advent är något av det mysigaste jag vet. Jag har egna tradtioner kring advent. Jag längtar efter att tända ljusen. Att folk börjar tända stjärnorna för tidigt, är för mig som om de hade börjat öppna julklapparna redan.
Släck stjärnorna. Släck ljusen. Återkom till helgen. På söndag ska i alla fall jag adventsmys-pynta!

Bra saker.

Idag blir det två inlägg. Det första handlar bara om bra saker.
Bra saker är:

- underbara vänner på underbar fest! TACK alla som var där för i lördags! Det var en magisk kväll, och jag vill att ni ska veta att jag menar det när jag säger: Tack för att just DU var där! Just DU! Och det säger jag till varenda gäst. Extra jättefantastiskt magiskt var det att väldigt speciella vännen Karin kunde vara där, och att Anna åkte hit... och att alla andra var där också. Bästa kvällen på mycket, mycket länge.

- att jag börjar jobba på måndag. Med forskning. På mitt ämne. Med månadslön. I fem år framåt.

- en vovve som vill ligga nära nära, gosa massor, lära sig saker, busa, gosa lite mer och som bara älskar oss, och som vi bara älskar!

- sambo som älskar, älskas, ställer upp, finns där och bara är den han är. Älskar dig.

- att livet börjar kännas på rätt spår. Ett steg i taget, men plötsligt i quickstep i stället för slow fox... så att säga.

Jag har svårt att formulera allt det bra i löpande, välformulerad text, så ni fick en lista i stället.

På torsdag fyller jag 30 år. Jag tycker livet kom ikapp mig ganska bra så här de sista veckorna.
Förresten jobbar sambo på torsdag och det gör inte jag, så om någon vill fira mig med en shoppingrunda, en lunch, en fika eller nåt annat sällskapligt, så är det precis vad födelsedagsbarnet önskar sig.

Det funkade!

TACK alla som hållit tummar, bett och hoppats för mig! Det fungerade!
Mer uppdatering kommer när jag lugnat mig, ätit middag och slutat dansa!

Senare:

Jag har lugnat mig lite, men det är nog bara tillfälligt. Jag har blivit antagen till en doktorandtjänst på Chalmers Arkitektur! SÅ häftigt är det! Detta betyder fast inkomst i fem år. Det betyder att jag får pyssla med det jag helst vill. Det betyder... massor!

Det känns som ett jättekliv framåt, och som precis det jag gått och hoppats på så länge!

Tack igen, för hållna tummar, böner, önskningar och snälla tankar!
HURRA!

ett litet tag till

Förlåt om det börjar ömma i era hållna tummar, men det jag väntar besked om dröjer tydligen en dag till.

Jättestort TACK till alla som hoppas för min skull!

kan jag få be om en tjänst?

Jag kan inte avslöja om vad, men jag behöver varenda uns av vidskeplig tur, lycka och positiv energi idag.
Kan jag få be er alla att hålla en tumme för mig idag. Om utifall det hjälper...

Jag avslöjar efteråt om det gick vägen.

röda skor

I för tidig fölsepresent fick jag mina drömkängor! Titta så fina!

Fortsättning följer...

Det känns så. Jag väntar på besked. Det kan betyda stora förändringar. Jag försöker vara här och nu, men är fortfarande i väntan på.

Här och nu är ganska bra trots väntan och osäkerhet. Här och nu är vovvenäsa i knät. Här och nu är kärlek och trygghet, lite stickning, lite god bok, lite god mat. Stundande högtidsdag. Fest snart. Vänner. Här och nu är koppelträning och tuggben, julklappar, garn och önskelista. Här och nu är mitt liv... i väntan på ännu mer.

Och alla stickningar just nu är hemliga, så jag har inte ens några smaskiga stickningsbilder att bjuda på.

höst

Hundpromenader gör att man ser kylan komma på ett nytt sätt. Frost i gräset på morgonen. Rykande hundbajs. Löv som hade så förunderlig röd färg igår är brun sörja idag. Regn. Snörvel i näsan. Röda kinder. Våta tassar. Och enligt den lilla vovvenäsan är allt fullt av dofter. Ruttnande löv, våt jord, leriga gräsmattor. Allt är mumma för en nyfiken nos.
Vi kommer in. Krypa ihop på soffan. Vovve kryper nära, värma sig, snarka med nosen i knät, utbyte av värme.

För ett år sedan hade jag beskrivit hösten med stora koppar te och fler stickningsprojekt. I år ser jag hösten komma med vovvenäsan i lövhögarna.

hej föräldrar

...i Högsbohöjd.

Ni kan tacka mig senare, men jag har just ringt polisen åt er, då jag såg lördagens leverans langningssprit lämnas över till era fjortonåringar på Fyrktorget. Polisen patrullerar säkert här om en timme eller så när de har tid eftersom jag ringde, men tyvärr har bilen med skitstövlar redan åkt.

kasta ankar

Jag gör det bannemej jefvligt bra.

Ja, jag har rätt utbildning för jobbet, men igår fick jag ännu lite bekräftelse på att jag funkar som guide, som inspiratör, som föreläsare. Två timmar innan ett event skulle starta fick jag frågan om jag kunde vinkla lite till "tema bärkraft och miljötänk" under min 25 min långa guidning. "Visst" sa jag och sprang till utställningen för att leta hållpunkter, stolpar, upplägg.
Två timmar och 25 minuter senare tog en dam min hand och sa "Tack. Miljöföreläsningar brukar alltid vara så förmanande, men det här var ren inspiration. Du kan dina saker du!"

Jag får ofta beröm för just mina guidningar och föreläsningar, men ibland hör jag dem mer än vanligt. Ibland tänker jag verkligen att "Ja, jag kan ju det här!"

Men jag väntar fortfarande på att få vara så här bra, någonstans där det betalar hyran varje månad utan att jag ska behöva oroa mig så mycket. Jag väntar fortfarande/ återigen på besked. Att vara så här mitt emellan, i väntan på, i limbo... det är verkligen inte min plats.

Nån som är intresserad av etablera en påläst, inspirerande, glad arkitekt med en Chalmers-examen och 4 års erfarenhet av eget företagande, på en säker och lugn plats i livet?

Det händer inte så mycket just nu. Inte i mitt liv. Det händer massor i andras.
Jag väntar på besked om mitt. Oroar mig lite. Tittar på vad andra gör och skakar lite på huvudet. Har det ganska bra på många sätt, lite osäkert och jobbigt på andra.

Jag stickar några maskor, går en promenad med vovven, läser lite, jobbar lite, oroar mig lite...
Det är inte så mycket att skriva om.
Det blir bara en bild på en mycket lycklig hund på skogspromenad.

lite stickning

Tänka sig, jag stickar ibland också!
Nu håller det på att bli en Selbu-mössa till mig själv i grönt. Den kommer att matcha fint till mörkgrön kappa och tegelröd sjal i vinter. Funderar på att göra de små blommorna i sista raden blommor tegelröda som sjalen, bara för att jag kan. Vad tycker ni?

Garn: Hifa och Visjö.

lite enkelspårigt...

...men det får ni ha överseende med. Han är ju alldeles NY!

Rolff

Välkommen hem!
Nu har Rolff flyttat in.

rita och skriva

Jag saknar en del av mitt skrivande och tecknande. Allt känns så stort och ödesdigert hela tiden. Varenda skiss, varenda text ska ha potentialen att förändra mitt liv, och det kan ju aldrig några små klottrade gubbar leva upp till...
Nej, så kan jag ju inte tänka, men det är ändå på den skalan min besvikelse ligger varje gång jag trycker ner backspace-tangenten, eller plockar fram suddgummit.
Jag skriver för jobbet, jag sitter vid datorn och får i bästa fall nåt vettigt gjort, men jag saknar de där korta små stunderna då jag hämtade kraft i en snabbt skissad idé, några rader om vädret, en idé till ett mönster. Vissa behöver powernaps. Jag behöver powerklotter.

Det är dags att börja klottra igen. Med både linjer och bokstäver... och garn!
Jag ska bara duscha först.

loop

Hjälp... Jag kan inte sluta spela!

Två saker

1. Hellboy är en film med fina steampunkdetaljer och vackra, fantasifulla väsen, men också med fåniga kostym-gummihandskar à la Startrek 1968. Storyn får 12åriga pojkar (som biosalongen är fylld med) att skrika "In your face!" och mig att sucka lite trött.
Jag blir nästan lite ledsen av dåliga filmer. Se Tropic Thunder i stället. Den hade jag inga förväntningar på alls, men den var bra (trots Ben Stiller). Jag brukar inte gilla uppenbar humor, men när den är uppenbart rolig har jag inget emot den. Dessutom säger filmen nåt mer den här gången än "sex, ramla på rumpan, folk som skäms och svordomar är så kuuuuul". Och Robert Downey Jr är fantastisk.

2. Imorgon. Flyttar. Tassarna. In.

(Titeln på dagens bloginlägg har jag snott från mitt favorit-sms, som jag läser när jag behöver ett leende. Det lyder: "Två saker som är bra: Du och att jag är massa kär i dig")

PS: Bilden är tagen ur regissören Guillermo del Toros skissbok för Hellboy-filmen. Fyra sidor finns online, och nu vill jag teckna igen, så tack för inspirationen!

tassande

I allt jobbigt och ångestfyllt jag går och bär på just nu, i jakt på lösningar, är det skönt när något helt annat händer. Idag fick vi reda på att en glad nyhet tassar in i våra liv på måndag. Det här blir spännande!

Dödskogen

När jag nu ändå håller på att tipsa om saker så kan jag även skvallra om att jag och Sambo fastnat i Deadwood - en western-serie. Men det är inte bara pang-pang.

Till att börja med är Deadwood en mycket märklig övning i det engelska språket...
Dels är det en orgie i svordomar och könsord, dels är det de mest invecklat formulerade dialoger du någonsin hört!
Sedan är det väl en märklig skildring av människans natur - ett guldgrävarläger med två saloons, där rykten och information, horor, sprit och spel är de största handelsvarorna. Det är ingen vacker bild av människan man får, men det är på något sätt ändå vackra personskildringar.

Precis som med boken jag just tipsade om är det inte våldet eller hemskheterna som får mig att vilja se "bara ett avsnitt till" hela tiden - det är människorna jag lär känna på vägen.

ni-na-ni-na-ni-nah-nah...

boi-oi-oing:

dagens boktips:

Men jag ska inte tipsa om en bok om Fanny och Morfar som i klippet - men visst har ni saknat det där introt?

Jag läser bra böcker, och bra böcker gör mig glad. Den senaste trilogin, där jag nu är halvvägs in i sista delen, har jag slukat, och det var lite oväntat. Blodiga slag, blanka vapen, tortyr och fruktansvärda ting, i en påhittad hård värld borde inte vara min kopp te. Och den kanske inte är allas favorit, men jag är fast.

Joe Abercrombie har skrivit trilogin The First Law. Bok ett heter The Blade Itself, bok två Before They Are Hanged och nummer tre heter the Last Argument of Kings. Spring och köp!

För det är inte de blodiga slagen eller den lilla magi som en och annan ynka trollkarl slänger ur sig som är bokens behållning - det är personerna, språket, vändningarna och hur historien hela tiden berättas i mellanrummet mellan olika levnadsöden.
Språket ändrar karaktär beroende på vem eller vad det handlar om. Det är som om tonen i språket är trilogins egen filmmusik. Man känner av i varenda komma när det börjar bli spännande. Ingen är god eller ond - alla har vi våra mörka sidor...

Det är nog inte böcker för vem som helst, men tycker ni att omslaget är snyggt, och vill lära känna påhittat folk i påhittade länder så har ni en hel skara nya vänner (och ovänner) att träffa på i de här böckerna.

Förresten - visste ni att det var den här låten som nynnades i signaturen till det klassiska Boktipset?