tulle prosit

Vår mördar-kamphund till pitbull har nu visat ytterligare en stenhård sida som gör att han verkligen passar in i stereotypen för sin ras: Pollenallergiker à la hösnuva. Så med lite medicin i kroppen ska snart den hemska besten darra av skräck i badet, då han efter att ha fräst och spottat i gräset under promenaden nu ligger och flämtar, överhettad med täppt i nosen. Stackars liten tulle. Inte särskilt bestialisk alls...

alla fyra

Jag, vovven och mina ögonbryn har haft en helt okej måndag. Jobba hemma rockar när man känner sig lite utstyrslad i sina egna ögonbryn...

ögonbryn

^ ^
Hade tänkt skriva ett längre inlägg så småningom om det äventyr mitt hår och min frisyr går igenom den här våren. Mitt hår är inte helt mitt eget tills den 24 maj och det är faktiskt jätteroligt - men...
Igår fick man för sig att "fixa" mina ögonbryn. Jag har gjort det en gång förut, och det gjorde ont. Igår framfördes också idén om att färga dem lite så att de inte såg gulgröna ut till mitt röda hår. Jaja, jag har givit dem fria händer och litar på dem så lek ni bara...

...

"De kommer att ljusna en del de närmaste två dagarna" sade hon. Jag hoppas det! För just nu ser jag teatersminkad ut. För att gå till jobbet i eftermiddag måste jag lägga en fest-makeup för att matcha dem tror jag.
Jag får skylla på att jag firar att det är måndag!

Det har varit lite aber, lite ångest och lite tandagnisslan om jobbet, men nu när konstigheterna börjar klarna är det väl bara att bita i skiten, jobba på och få det klart. Så, när jag kommit så långt i min klagolåt så kunde jag till och med tänka mig att skriva lite i min blog.
Jag har bestämt mig för att göra en liten lista, för min egen skull, och till ert nöje. Jag behöver den, och ni andra kanske kan inspireras att göra en liknande.
Listan heter:

saker jag mår bra av som faktiskt finns tillgängligt hela tiden:
1. Sambo. Komplimanger, närhet, trygghet och kärlek. Han vill vara med mig alldeles frivilligt till och med när jag är ett pms-monster. Snacka om må-bra-faktor.
2. Vovven. Han försöker till och med trösta när jag mår dåligt, och känner på sig saker jag inte berättar för någon. Vovve-tryggheten är en stor, ny upptäckt i mitt liv.
3. Vänner. Jag har faktiskt flera stycken av er, och jag är alldeles för dålig på att höra av mig till alldeles för många, men när jag väl gör det så finns där bara kärlek ändå. Ni är bäst allihop. Tack.
4. Oasen Skogen. Bara tanken på att lämna vardagen en stund gör att jag andas lugnare flera andetag i rad.
5. Vackra garner och stickprojekt som låter mig glömma mina bekymmer och dyka ner i inspiration och kreativitet. Under punkt fyra borde jag också få in att skriva och teckna, för det finns fortfarande tillgängligt, men den sortens inspiration har trutit på sistone...
6. Jag klarar mig. Det löser sig. Jag har det bra. Faktiskt.

gåvan

De behövde ett eget inlägg så de fick vänta till idag.
Här kommer de:


Michiel hade med sig två koner Habu till mig i present! De skimrar! De strålar!
En är ull och stål och en är silke och stål. Det blir inte lätt att välja mönster, men jag är så sugen på att få prova! Väntar dock tills jag får de tre koner jag beställt själv, så kanske jag har tillräckligt till nåt lite "riktigt". Vill gärna ha en scarf eller så i detta magiska garn.
Ja, du läste rätt - Stål. Det är Rostfritt Stål i garnet.

av stora mått

En sån vecka det har varit! Och så mycket det är som jag inte har bloggat!

Det finns till och med ett helt stickprojekt som inte är bloggat eller sajberspejsat alls... Ni förstår jag förådde mina ideal under stickfesten på Grötö och lekte en stund med en stickmaskin... Ja, ni läste rätt. Det var rund och lite plastig och knattrade ganska snällt för det mesta, men när den bråkade så bråkade den verkligen. Tappade maskor i maskin är tio resor värre än på stickorna måste jag säga. Nej, jag tänker nog inte skaffa någon då det inte riktigt var min grej, men det var roligt att prova och det blev en rolig grej!
Inspirerad av Maria G och en halsduksmojäng hon visade på ravelry häromsistens vevade jag upp två nystan Kid Silk Haze i en lång tub. Och vips så hade jag en multifunk-halsdukskrage-mojäng! Trä den över huvudet, vira den runt som en lång snodd, vänd ut och in, byt färg, vit kant på grönt eller tvärtom, ja du kan till och med dra den över huvudet! Och jättemjuk är den också. Jag kallar den halsdukskrage-mojäng kort och gott...

(Tack Lea för maskin-bilden)

Men det var ju inte det jag skulle skriva om! Det var ju om påskveckan!
Veckan då vänner samlades, traditioner firades i fel ordning och vi åt så mycket fisk att det snart växer gälar på oss...

Michiel kom på besök. Michiel bor i London, men kommer från Sydafrika, och vi upptäckte bland annat hur lika afrikaans och svenska kan vara. "Varheen?" sa Michiel. "Hitåt" sa vi. Och vän Jonas kom ner från Uppsala och Sambo tog med våra gäster och vovven ut i skogen. Vovven blev lycklig och sydafrikanen tyckte att svensk tallskog var mäkta exotiskt.
(Fotot taget av vännen Jonas)
På måndagkvällen öppnade vi en flaska glögg och åt pepparkakor, för vår stackars afrikan hade aldrig druckit glögg. Det blev en måndagsfest av stora mått! God Jul!

Sen blev det tisdag och vi lagade fisksoppa. För att det skulle bli nån fisksoppa så turistade vi i både Feskekôrka och Saluhallen för att få tag på ingredienser. Vitling, fjärsing, sjötunga, fänkål, saffran... Det var succé förstås. Och Jonas köpte hummer (Hummer!) och det blev en tisdagsfest av stora mått! Vi skålade till och med i bubbel till hummern!

Sedan blev det onsdag - även känd som Midsommarafton i april. Vi hade bjudit in fler vänner som kunde sjunga med i Helan Går, och vi dukade upp sill och lax och snaps, och då satt även Monica med vid bordet och det var mysigt. Michiel blev särskilt förtjust i gravlaxen, men slukade allt med god aptit. Även inlagd sill. Störst succé var det när Jonas hoppade Små Grodor! Det blev en onsdagsfest av stora mått! Glad midsommar!

Sedan blev det torsdag och vi var ganska slappa och möra efter midsommarfirandet och spelade mest TV-spel hela dagen. Heja Indiana Jones! Jonas åkte hem till Uppsala igen, men byttes ut av Sambos bror som hade turen att få vara med när det var Sambos tur att ta på sig förklädet och laga mat. Vi bjöds på lamm och Världens Godaste Sås (nej jag skojar inte) och det blev en torsdagsfest av stora mått!

På fredagen tog jag och Michiel med oss Rolff på äventyr i stora staden för att landa på spelkonventet Gothcon, där bröderna Sambo med Lillebror mötte upp. Där ägnade vi oss åt nördspaning, geeksafari, glassätning och spelshopping i solen. Sedan, medan Tobbe tog hand om trött men lycklig hund, promenerade jag och vår vän till tåget för att fira påskhelg med min mamma i Stockholm. Tågresor är fantastiska. Fem timmar sightseeing av svenska landskap, samtal, stickning och middag. Vi hade med oss Kinamat och åt dumplings medan vi räknade röda stugor på svensk landsbygd. Det var en tågresefest av stora mått, och vi fnissade oss ända till Hufvudstaden där mamma mötte oss.

Soliga påsklördag firade vi promenerandes i Gamla Stan. Michiel flirtade med högvaktsbytets uniformsklädda pojkar och köpte en svensk liten hustomte med ullskägg. Alla var lyckliga och blev rosiga om kinderna i solen. På kvällen lagade mamma lax och Michiel konstaterade att han aldrig ätit så mycket fisk på en och samma vecka förr! Det var en fiskfest av stora mått! (Börjar jag bli tjatig?)
Efter middagen tackade vi för maten (förstås!) och mötte sedan upp med ett par vänner till på en pub på Söder och skrattade oss genom resten av aftonen över god öl.

Nu var det bara söndag kvar och då Michiel blivit rekommenderad det så gick vi på Vasa-museet. Jag har varit där förr, men tycker det är lika spännande varje gång. Det är verkligen ett fantastiskt museum! Michiel köpte en kylskåpsmagnet med ett klokt citat på svenska:

"Den som går sin egen väg behöver ingen karta" - Drottning Kristina









Den kvällen bjöd mamma på renskavsgryta. Nästan mer exotiskt än inlagd sill förstås, och mycket uppskattat. Det låter som om vi inte gjort annat än ätit, men ack vad vi har skrattat, pratat, levt den här veckan. Han blev ett sånt där besök som nästan blir som familj med en gång. Rolff tyckte det var jättemysigt att dela soffan med gästen, och tyckte Michiel kunde stanna jämt verkade det som. Det tycker nästan vi med. Välkommen åter. Det var en underbar vecka!

"Can I keep him?"

kommer strax

Har haft en fantastisk påskvecka med besök och en massa äventyr. Har bara inte riktigt tid att samla det i text och bild ännu. Det kommer, det kommer...

hur man har det

Jag sitter med en liten orosklump i magen. Jobbrelaterat. Alla klappar mig på axeln och säger att det kommer att lösa sig på bästa sätt. Jag är bäst på att oroa mig, så det är vad jag gör. Så står TVn och går medan jag pysslar inför vovvens kvällspromenad.I öppningen av TV3s "Diagnos Okänd" sitter en professionell dansare som på senare tid fått ont, problem med koordinationen, går vingligt... och som inte vet vad som är fel och säger:

"Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det"

Jag känner mig träffad. Det är lätt att oroa sig, svårare att ta tag i det som oroar en. I morgon ska jag försöka tänka på dansarens ord, när jag tar det.

uppdatering

Två nya djur-broscher i etsyshoppen. En katt och ett lamm.
Lammet var jag nära att behålla själv för att sätta på stickväskan...

gratis

Här är mitt erbjudande:

Min gamla stereo måste ut. Den köptes 1995 och var då hypermodern.
Sex skivors CD-växlare, två kassettdäck (!), equalizer med massa förprogrammerade inställningar, radio... Och så två högtalare. Går att koppla som stereoljud till TVn till exempel. Fungerar perfekt. Men vi behöver den inte. Inte alls.
Den är din om du hämtar den på Högsbohöjd. Den kanske kan stå på barnens rum, eller så kan du sälja den eller så kan du plocka isär den och se hur en stereo från nittiotalet ser ut inuti?
Då kan man plocka ut coola kretskort, klippa sönder dem och sätta en broschnål bakpå så har man en häftig brosch... Eller nåt.
Får jag nåt trevligt svar på detta blir den en gåva. Om inte åker den på tippen och det vore faktiskt lite synd. Besväret med att sälja den ids jag inte alls.

Uppdatering: Det gick fort! Stereon är nu Aidas.

festen är över...

...men en sån fest det var!

När jag packade ur väskan nyss kunde jag rada upp den här buffén av nytt godis på soffan:

Lägg märke till den Gigantiska Virknålen jag fick! Det står inget nummer på den men vi gissade på 25mm...

Dessutom har jag lekt med stickmaskin och gjort en ny halsduk-krage-mojäng. Den visar jag när jag lyckats ta någon vettig bild.
Trevligt folk, massa garn, jättegod mat och hela helgen handlar om stickning, virkning, krokning, hantverk, fibrer, garn, shopping... Ja, jag har njutit. Men idag är jag så trött så jag ser i kors. Tre workshops har jag hållit, så jag var inte deltagare på någon, även om flera lockade! Alla mina workshops blev lyckade och deltagarna verkade nöjda, så då är jag det också! Tack alla som var med! Och tack Marie, Ingrid och Linda som ordnat, fixat och donat!

Min kamera var inte med på ön, så kanske kommer det ett inlägg till med ett par snattade bilder på väl valda motiv. Jag har inte hunnit sticka så väldigt mycket själv, men några varv på min Venezia hann jag med! Det blir så himla fint!

Men bilden är lite suddig, så klicka inte upp den i full storlek - då blir ni lika yra i huvudet som jag blir när jag räknar maskorna i den för länge...

packlista

Imorgon bär det av till Grötö (Iiiiih! Ska bli skojiiiiigt! Med många iiiiii!) och så här ser min packlista ut:

workshops - bok, bok, laptop, sladden, tråden, verktyg, verktyg, mojängen, exemplet, papperna, USB-minnet, anteckningsboken, blocken...
stickning - garnet, mönstret, pennan, tillbehörsväskan, UFO, (mönster plus garn till ny mojäng) x3... ska jag nysta ditt eller datt? Ska ditt eller dutt packas?... och bytesgarnet till lotteriet...
bo - kläder (helvete jag hann inte tvätta!), necessär med innehåll, bok, ipod, penna, skissbok, telefon, laddare...

Nää! Kan det verkligen bli så här mycket?

vakthund

"Kommer ni i närheten av min balkong så... så... Akta er noga!"

habu

Iiiiiiihhhh! Jag har just beställt tre små koner med olika Habu-garner! Två med ull och stål och en med silke och stål! Så himla spännande garner!

men först...

...ett MÖSS-mönster!

"Mysse" är klar och publicerad på visalisadesign!

Varsågoda!
Den går att variera Massor! Jag håller på med en i barnstorlek som får en knorr på toppen. I knallblått. Fler bilder kommer.

på gång

Jag har just skickat ett lite halvhattigt TRÖJMÖNSTER till min teststickerska (Ja, jag har redan en sådan till och med!)
Nu ska vi bara se exakt hur oförståeligt det blev och hur mycket rättelser jag måste göra...
Det är på gång!
(När mönstret väl är klart så får vi väl ha namntävling på vad den randiga skapelsen ska heta...)

Det var en gång en vinterdag...

... nej vänta, jag börjar om:
En dag började det snöa... (slask)
Plötsligt så snöade det... (ne-ej, jag börjar om igen)
Snön vräkte ner... sen smälte den...
Ja, se det snöar! ...
Så kom den första snön och bäddade in staden i ett mjukt täcke av... slask.
Den första vinterdagen gnistrade... (Går det fortfarande att räkna som den första?)
Årets sjunde vinter började med ett lätt snöfall...
Snön vräker ner och drivorna... ne-ej!
Nej, nu vill jag ha en fortsättning på den här historien, så jag slipper börja om den hela tiden. Nästa kapitel får gärna innehålla sol, fågelsång och uteserveringar!

en stor dag

Rolff är officiell nu. Registrerad, chipmärkt, vaccinerad och besiktigad utan anmärkning. Han var jätteduktig hos veterinären och vi är jättenöjda. Det är väldigt skönt att få höra att vi gör rätt, tänkt rätt, känt rätt om vår hund, och hunden mår bra!

För att fira åkte vi och köpte nya täcken och kuddar åt oss! Ett efterlängtat inköp, och jag ska snart krypa ner i ett nytt litet himmelrike av mjukhet och komfort. En varm, kort kvällsdusch kommer att göra att rena lakan och nytt täcke känns som en spa-behandling. Skönhetssömn ska det bli, och attan vad vacker jag kommer att vara i morgon!

Från nya täcken till fika med en god vän som bjöd på äppelpaj - Den här dagen blev ju bara bättre och bättre! Och jag är ändå inte klar ännu!
När vi kom hem låg ett paket och väntade på mig... Min väska!
Jag förälskade mig i denna väska på etsy häromsistens, och kom fram till att jag skulle ångra mig mer om jag inte köpte den, än över hur jag hade behövt de ynka hundralapparna till något annat i slutet av månaden. Så som present till mig själv köpte jag den här:

Bilderna är från annonsen på etsy - och väskan i verkligheten är Ännu Bättre! Jag är alldeles väskkär.

säg ost

Inte ett endaste litet hål, och en tandläkare som förtjust piper att jag har så söta små tänder och så fint det är och...
Ett tandregleringsbarn som jag, som i tidiga tonår vande mig vid att tandläkaren och sköterskan ryggade bakåt i ren panik när jag öppnade munnen, njöt. Hurra.

koppelträning med mera

Tre gånger om dagen går Rolff i koppel. Ibland går det utmärkt. Ibland går det inte alls. Vi ska få hjälp med detta på kurs om ett tag, men tills dess stretar vi på med den kunskap vi har, och han har ju gjort enorma framsteg.
Men så var det det här med att han är en staff - nära länkad till den ökända pitbullen. Ofta när folk ser Rolff så ser de en liten pitbull, och därmed också alla de fördomar och förutfattade meningar som finns om rasen. Det kan bli mer än tröttsamt. Så nu tänker jag skriva av mig lite frustration här.

Den engelska staffordshire bullterriern togs fram för att döda råttor i gruvor. Stor käft, kraftiga käkar och låg muskulös kropp är idealiskt. Men visste du att även chihuahuan avlades fram just som råttdödare - men då i mexikanska hus, och under husgrunder? Jojomen.
Så gott som alla tamraser är framtagna av människan för ett specifikt ändamål. Det gör också ofta att liknande grupper människor skaffar liknande hundras, och beroende på vilken stereotyp ägaren är får man också en bild av rasen. Att en hund ofta på något sätt liknar sin ägare är ju inte bara nys...
Därför har det länge funnits minst en "negativ" ras, som media gärna skriver om, och som "fel" ägare kanske gärna skaffar. På 80-talet var det schäfern - den hemlöse drogmissbrukarens följeslagare. Men så upptäckte polisen vad bra schäfern var, så den höjdes i status. Sen kom rottweilern - "dödarhunden". Det finns till och med en skräckfilm om en mördande hund som heter "Rottweiler".

Och visst, Rottweilern har mycket kamp i sig, så det går alldeles utmärkt att träna en rottis till att vara en helt förfärlig vovve. Men det går också att ha en rottis som bästa vän. Och nu är det pitbullen som är den "farliga kamphunden".
(Rolff ligger just nu vid mina fötter och sover, och jag har himla svårt att se honom som skrämmande... )
Men okej, på samma sätt som schäfern tränas lättare att vakta än många andra hundar, är det lätt att trigga kampen i staffar, pitbulls och rottweilers, men vet ni vad? Vi jobbar stenhårt på att träna Bort de dragen hos Rolff! För alla ägare till "kamphundar" kampas inte med dem alls. Chockerande va?
Nu råkar vi ha en tonåring, som inte direkt är färdiglärd på hur man umgås med andra hanhundar utan att det blir dominanskamp på blodigt allvar helt plötsligt, men jag har koll på det och släpper honom inte i närheten av situationer jag inte kan kontrollera. Tro mig.
Så nu till dagens "Men va i helvete människa..."

Jag är ute och går med lagom exalterad, stressad vovve. Vovvven Rolff får syn på en Fet labradortik som stånkar sig uppför en backe med lika korpulent dam i släptåg bakom sig. Med puff och stön kommer de närmare. Rolff gillar att få hälsa på tikar, och det är jättebra träning för honom när andra hundar lär honom hundetikett, så på långt avstånd ropar jag till puffande damen: "Han är en lite ivrig tonåringskille den här, men kan han få hälsa på din tik?"
Damen stannar, ber sin hund att sitta, säger åt sin hund att sitta, ryter "SITT!" och tjocka hunden sätter sig. "Nja, din hund ser ju inte så vänlig ut!" svarar hon. Jag suckar inombords och svarar glatt att "Jo, alltså han är bara ivrig. Kan som sagt vara lite påflugen, men då kanske din hund kan säga åt honom att lugna ner sig? Det vore bra för honom."
Tanten suckar, tittar mig i ögonen och säger: "Men varför Skaffar du en sån hund! De är ju bara knäppa och våldsamma!"
Rolff sitter i det här läget snällt på rumpan som jag sagt åt honom, men sniffar förstås nyfiket och ivrigt åt tikens håll då hon står bara några meter ifrån honom. "Titta! Min hund vill ju inte alls hälsa på honom!" säger tanten och går förbi, medan hennes tik morrar åt den alldeles för ivrige tonåringen (Det skulle jag också gjort om en fjortis gläfste på Rolffs vis åt mig). "Vad bra då", svarar jag, "Då lärde han sig det!"

I efterhand kommer alla dräpande kommentarer jag kunde ha sagt nedramlande i huvudet. Kanske var det bra att jag höll mig vänlig och positiv för att inte ytterligare spä på tantens fördomar om min hund, men visst skulle jag ha frågat varför i hela fridens dagar hon av alla människor skaffar en ras som behöver mycket motion?

Apropå hundar och attityder så kan jag berätta en rolig historia till:
På åttiotalet genomförde tyska polisen en undersökning för att komma fram till vilken hundras som är mest lättränad på alla de kunskaper och egenskaper som passar en polishund. Resultatet blev Kungspudel, men det förstod ju vem som helst att polisen inte kunde visa sig på gatorna med pudlar... Fel attityd helt enkelt, och så valde man nummer två på listan i stället - schäfern.