tältsemester -14

Vi lastade två hundburar, ett tält, madrass, bäddmaterial, kläder för en vecka, två stolar och en kylväska bak i en volvo (Hur gick det till?) och bara drog.

Värmen ställde till det en del för våra gosgrisar och en del stopp fick vi helt enkelt ställa in för att de hade det bättre i en sval bil med AC än ute i 30 grader plus... Men i övrigt gick det alldeles utmärkt.

Vår semester bestäms några mil i taget. Vi åkte norrut genom Dalsland och sen upp genom Värmland... sen hit och dit mellan Västmanland och Dalarna i en vecka. Jag Älskar det här sättet att bara ta beslut en bit i taget och bara fokusera på att umgås och ha det bra.

Ett sätt att ha det bra på är med ett riktigt bra kokkaffe och det hade vi verkligen! Jag kan verkligen rekommendera Lemmelkaffe - helst kokad över öppen eld dock, men är det eldningsförbud så är det.

Vi älskar alla att tälta. Många tycker vi är galna, men kommer ni ihåg den där känslan när du hade byggt en koja när du var liten och kröp in i Ditt Eget Mysiga Krypin! Så är det. Ihop med den jag älskar och två mysvovvar som kryper ihop intill dig hela natten. Jag klagar då inte.

Ett spontanbeslut var att stanna i Dala-Floda och äntligen besöka Wålstedts textilverkstad. Vi hade tur och kom en lugn dag, så vi fick till och med en egen liten visning i verkstaden! Och wow... Morfar Wålsteds uppfinningar gör den här unika textilverkstaden till något värdigt Wallace och Gromit i sin fantastiskhet!

En spinnmaskin byggd delvis av en gammal svarv "för morfar fick inte tag på nån ny maskin från Tyskland på 30talet"... Vi hade hakorna i golvet.

Cykelkedjor, kärlek, kunskap och magi ger oss Wålstedts garner. Bara så du vet.

För övrigt har Dala-Floda en av Sveriges coolaste broar. Knak, knak men wow så fin.

Andra stopp man får göra när man semestrar med Tobbe är diverse vildmarks- och jaktbutiker. Till exempel var vi på Lundhags Outlet i Insjön. Tobbe shoppade och jag tittade... tills jag hittade mina skor! Jag som är så kräsen och kinkig med skor hittade ett par lime-gröna Mojito som bara måste bli mina! Nu är de mina. Sen hälsade vi på hos Maria en fika och det var trevligt, men där glömde jag ta bilder, så den här bilden är från två dagar senare... (Vovven heter Vera.)

Den kvällens camping hittade vi efter lite kringelikrokar i skogen i Johannislund. Det var fint, förutom mängden knott. Men i kampen mot knotten blev Tobbe alldeles extra söt.

Dagen därpå blev märklig. Siljan runt liksom utan att det var meningen. För nu började Rättvik Classic Car Week och även om vi tyckte vi höll oss på behörigt avstånd så var alla campingar inom ca 10 mils radie runt Rättvik fullbelagda. När klockan började bli mycket och alternativen som fanns kvar kändes alltför hopplösa ringde vi en vän. Vännen kunde rätt svar och vi fick slå upp tältet i Dödergöks trädgård! Hurra! Bästa campingen hittills! Så det blev allt lite stickningar, prat och ostkrokar innan läggdags också.


Morgonen därpå tog jag kortet på Vera och mina skor ovan och sen åkte vi till vackra besöksmål efter tips från vännerna. Stjärnsund är ett fantastiskt ställe där en liten by verkligen lever upp om somrarna kring den gamla herrgården. Här kikade jag i antikboden och i en liten klädaffär hemma i en dams vardagsrum. Där köpte jag en hampa-kjol i turkos som jag blir glad av att bara tänka på!

Här är min lilla familj utanför herrgården.

Sen åkte vi vidare till Silfhytteå. Vilket ställe! Som en liten ö mellan två sjöar med slussar i ån som rinner mellan dem. Själva hyttan är det bara ruiner kvar av, men vi läste skyltarna och gick och häpnade över att det här varit ett helt litet samhälle för "bara" 130 år sedan...

De två lite undanskymda besöksorterna fick oss att titta med lite nya ögon på kartan när vi åkte från Dödergöks "camping". Det tog oss till de mystiska gruv- och sevärdhets-symbolerna ute i de nästan väglösa vildmarkerna på kartan. På små grusvägar hittade vi till Tuna-Hästbergs Gruva och det här är ett ställe vi lade på minnet! Här kan man boka gruvklättring med guide (och även gruvdykning!) i en jättestor gruva som stått övergiven sedan 60-talet!

På väg till ytterligare vänner att bo hos hamnade vi på glasspaus i Torsång. Kyrkan där är fin och jag krävde att få gå in. Jag tände ett ljus i sidokapellet och log åt de fiffiga, skojiga figurerna som målats och skulpterats in i valvkonstruktionen! Tänk så många detaljer att fascineras över vi svischar förbi och missar... Såna här platser vi besökte de här dagarna får mig att vilja stanna upp inför detaljer även på andra platser.

Vännerna vi hälsade på härnäst bor på landet nära Runn och kvällsdoppet de tog med oss på var verkligen en underbar idé.

Och så åkte vi vidare igen. Nu västerut för att så småningom lämna av mig på stickläger. Vi valde små, på kartan nästan obefintliga grusvägar och snirklade oss fram i såna där riktiga vykortsvyer av röda stugor i skogsbryn, vid sjöar...

Och när Dalarna inte kunde bli mer idylliskt så svängde vi in på en liten gårdsloppis. Väl inne på gården hälsade vi på en liten farbror som satt under ett trä och täljde på en dalahäst! Kära nån, det var så puttinuttigt pittoreskt att man trodde vi klivit in i nåt sommarspel. Men både han och den söta lilla loppisen var på riktigt. Jag köpte några knappar av den täljande mannens fru.

Sista tältnatten var vi på bekant mark. Den lilla campingen i Yttermalung med holländska ägare har vi bott på förr och det var lika bra den här gången. Enkelt, men trevligt och fräscht. Vi har inte höga krav alls, men föredrar lugn och enkelhet framför tusen aktiviteter och mest säsongsgäster, så små campingplatser lite i skymundan passar oss. Här har vi just bäddat klart vårt fina Fjällräven-tält, som jag såklart döpte om till Bombles hobbithåla.

Yttermalung om sommaren rekommenderas. Inte så mycket att göra kanske, men idylliskt att njuta av. En liten lantlig by med såna här vyer att njuta av i sommarkvällen...
Dagen därpå släpptes jag av i Fattigskogen, men det får ett eget blogginlägg snart. 

Gästbloggare på Kravallslöjd!

Innan jag bloggar semester och stickläger jag varit på (kanske hinner i kväll) tänkte jag få berätta, med mycket stolthet i rösten, att jag är veckans gästbloggare på Kravallslöjd!
Första inlägget kommer upp i bloggen idag klockan 15. Hoppas ni tycker om det!

hemester

Årets finaste veckor för mig är semester-veckorna hemma på torpet. De går alldeles för fort och vi gör alldeles för lite, samtidigt som vi ofta ser tillbaka på dem och inser att vi fick massor gjort! Men framför allt får jag och Tobbe umgås, prata, pyssla och bara vara utan att samtalen till 90% handlar om vardagens vanor och logistik.

Vi är uppe för länge och sover för länge (å andra sidan tupplurar jag numera varje dag). Jag orkar inte så mycket som jag skulle vilja, men njuter av att jag inte måste orka mer än jag gör.

Jag tittar på kockprogram och stickar, plockar bär, kokar gelé och röjer i lådor här inne. Mer ska röjas eller sorteras och mer förvaring är på gång.

Tobbe bygger hönshus och jag hjälper till när han behöver extra händer. Men mest är vi bara.

Nästa vecka åker vi iväg på årets tältsemester. Även om jag älskar den resan och längtar dit så önskar jag fler hemesterveckor.

Vilken DAG!

Över 60 personer kom och gick och trivdes och grillade och åt och stickade och sköt och lekte på torpet igår. Vi hade sommarfest och vänner och bekanta från många olika kretsar kom och umgicks en avslappnad sommardag. Knytkalaspicknick-aktig samvaro i torpträdgården där grillen hölls varm hela dagen, katter gosades, maskor stickades, pilar och skott sköts i prick och skratt skrattades. Jag vill tacka alla våra vänner, stickvänner, kollegor, grannar, långväga gäster, respektive och barn till våra bekanta och annat löst folk som dök upp för en ljuvlig dag!




Vi tjuvstartade redan i fredags med ett par älskade stickvänner med respektive på besök och de stannade ihop med ett par till ända till idag. Nu har lugnet sänkt sig. Hundarna sover, Tobbe slumrar och jag plockar upp maskor längs en framkant på en kofta. Och så sitter jag och tänker på hur rika vi är, som får bo här, känna alla er och att vi har möjligheten att bjuda in till dagar som igår. Det var verkligen alldeles, alldeles underbart...

Girasole

Jag har stickat Girasole. Ett mönster av Jared Flood som beroende på garntjocklek blir olika stora runda filtar. Jag lade upp den 25 juni och den blev klar i förrgår. SÅ rolig stickning!

Girasole betyder solros och man ser verkligen varför i den tydliga blomman i mitten. Jag är imponerad över hur de olika spetsmönstren går in i och över i varandra. Runda spetsmönster tenderar annars att bli mer "randiga" i sektioner än den här var. Kanten stickas på tvären över 6 maskor och det är 213 små spetsar runt om. Den kändes som om den aldrig skulle ta slut, men ett par fotbollsmatcher senare så... Tadaa!

Jag har stickat i Fyberspates Rural Charm i färgen Pebble Beach. Garnet är riktigt lyxigt med sin blandning av BFL, silke och kashmir. Det är lite mer ljusblått i garnet än jag hade tänkt mig. Jag trodde det var ännu gråare, men de små skiftningarna blev himla fina i spetsmönstret så jag har ändrat mig och nu älskar jag färgen.

Den är skir, men ändå inte på något vis. Då jag tänkt använda den här som liten filt snarare än som sjal passar det fint att den är tät och lätt samtidigt. Värmande men luftig.

Jag kommer att sticka det här mönstret igen. I tjockare garn. En av de roligare stickningarna på länge verkligen! Åh vad jag tycker om den!

God Juli!

För andra året firar jag och maken Juliafton. I år hamnade det dessutom på rätt datum, eftersom vi fick idén en bit in i juli i fjol...

Det är nämligen så att både jag och maken har våra födelsedagar mitt i kallaste vintern och vi behövde helt enkelt en anledning till att fira och ha kalas mitt i sommaren. Då föddes idén om att fira juli. Så nu gör vi det.

Juliafton är alltså kvällen innan juli, alltså sista juni. Imorgon är julidagen och den andra juli är såklart annandag juli... Enkelt och logiskt. Hur firar vi då? Tja, vi vet inte riktigt än. Vi säger "God Juli!" och ger varandra varsin liten juliklapp. I fjol försökte vi göra nån sorts somrig variant på julmat, men sill och potatis blev bara midsomrigt. Men is-glögg-drinkarna var goda!

I år hamnade juliafton på en vardagsmåndag då semestern inte börjar förrän om en vecka, så vi valde att fira med att behöva göra minimalt med måsten, så i år blev det pizza. Så småningom har vi nog kommit på vad den traditionella maten ska vara. Det här är vår påhittade högtid och därför kan vi hitta på traditionerna lite eftersom. Idag hängde vi upp lite julikulor i en gran. Det blev fint och skojigt!
God juli på er allihopa!

Ett svårt inlägg om oändlig glädje

Det mest efterlängtade av små troll är på väg! Vi ska få en ny liten Bomble i familjen lagom till nyår. Jag är gravid. Det är nytt och konstigt och fantastiskt och det är klart jag vill ropa det lyckligt över hela världen, visa upp det, fira det…

Men jag klarar inte riktigt att fira i blogg, på Facebook, på Instagram... För jag vet hur det drabbar. Jag är så klart överlycklig, stolt och förundrad över vårt mirakel och att min kropp plötsligt vet hur den ska göra, och i vilken ordning, för att bygga en helt ny människa! Jag hoppas att jag verkligen hinner med att försöka uppleva och ta in vad som händer på vägen. Men det dåliga samvetet hos den jag nyss var, som sörjde och längtade, finns kvar. Jag vill inte glädja mig på andras bekostnad. Jag vill inte slänga ultraljudsbilder på den som inte vill se.

I flera år nu har längtan efter ett barn varit ständigt närvarande för mig. Det är inget som jag har pratat med många om och ofrivillig barnlöshet är inget man gärna pratar om alls när man är mitt i det. Men jag ska försöka skriva några rader om hur den här längtan känns. Inte för att ni ska tycka synd om mig, inte heller för att döma andra, utan för att jag vill att fler ska förstå längtan… och skammen.

Om jag gått en promenad i staden så har jag efteråt kunnat svara på hur många putande magar och barnvagnar jag mött, även om jag inte medvetet räknat. Jag har försökt hålla leendet på plats i varje ”Grattis!” när andra berättat om kommande bebisar, för att sedan, så fort jag kunnat, har stängt en dörr om mig och gråtit. Jag har verkligen försökt att hitta den där glädjen för andra i maggropen, men allt jag hittat har varit avund, missunnsamhet… och dåligt samvete för att jag känner så.

Ja, mycket har handlat om dåligt samvete, för tankar och känslor som legat alltför nära. Sorg. Avund. Inte den glädje som ska finnas… Ska finnas? Hur i hela friden? När hela kroppen skriker orättvisa? Nej, när man själv längtar så är det riktigt svårt att hitta glädjen för andra, hur mycket man än vill. Och ingen har dömt mig för den missunnsamheten värre än jag själv. Den här sortens längtan hittade en hel del mörker i mig.  Bitterhet kan vara det mest destruktiva som finns och i längtan, misslyckanden, hopp och förtvivlan så har mycket kraft gått åt till att försöka acceptera utan att låta just bitterhet ta över.

Jag trivs på sociala medier. Jag gillar att se vänner och bekanta berätta om sin vardag på Facebook eller visa sina vyer på Instagram. Men i längtan efter barn är sociala medier ett minfält att navigera. Ultraljudsbilder och hurrarop. Knall-lila uppdateringar från ”gravidappen” med beräknad ankomst. ”Titta på min mage!”-bilder... Och visst förstår jag de som gläder sig, mer än åt något annat åt detta livets allra största. Men jag har suttit där och klickat ”göm inlägg” och gråtit av skam för att jag inte har kunnat glädja mig. Jag har bara varit avundsjuk. Det är den enda känslan som får plats där just då. .

Jag kommer att blogga om stickade barnkläder. Och att vara gravid är nu en del av min vardag, så visst kommer det att nämnas. Men jag tror inte att jag kommer att blogga och uppdatera om graviditeten i sig. Det kan jag glädjas åt i verkliga verkligheten. Utanför internet. 

Så det här blogginlägget är märkligt dubbelt. Det berättar de största nyheter jag någonsin haft, samtidigt som det berättar att det är svårt att berätta. För jag vet fler som längtar. Och jag vill glädjas utan att trampa dem på tårna. Och jag kan glädjas och fira utan bilder och uppdateringar på internet. Jag vill säga att jag längtar åt dem också. Och jag hoppas att de också får sina mirakel en dag. För det är du som längtar värd. Det var jag värd och jag gläder mig nu till att få träffa denna efterlängtade lilla människa om några månader.

Nu börjar det...

Kvällar vid eldgropen. Middagar i trädgården. Abborrfiske i sjöarna omkring oss. Hundar rullande på gräsmattan. Potatis ur eget land. Lata stunder i hängmattan. Trallen kring badtunnan ska fixas. Hönshus planeras. Fåglar på besök i dammen. Kokkaffe över öppen eld. En stund med spaden i näven. Tre sorters pioner som blommar. Jordgubbar med mjölk. Vänner på besök. Läsa en bok liggandes på en filt. Testa tältet inför semestern. Blommande kaprifol. Måla utemöbler färdigt. Skrapa ett fönster. Morgonkaffet på trappan. Katt i knät. Kvällssol genom ekarna. Kvällssol på falurött torp. Svart älskad katt spinnande kring benen. Nakna tår i gräset. Häpna åt frodig vinranka. Förena nytta med nöje med röjsågen. Njuta.

På bilden ses förberedelserna för gårdagens middag. 

Jag jobbar i två veckor till, men sommarlivet på torpet har redan börjat och jag älskar sommaren här. Mitt hem är mitt sommarparadis. Kan det bli bättre än så? 

WWKIPD 2014

Vilken härlig dag vi fick i Bältesspännarparken igår!  Det allra bästa är ju att sticka tillsammans!

Det var inbjudet till sticknick i parken klockan 13 och vi började lite innan 13 i en tapper liten skara i den gassande solen. Sen droppade det in fler och fler hela eftermiddagen!

Och strax efter två kom en STOR drös folk som hade stickat på en spårvagn fram till dess, eftersom vi hade lyckats samordna Världsstickardagen med Stickspår (Hur rolig är inte den idén, va?)

Det satt stickerskor högt...

...och lågt.

I sol och skugga. Jag kom hem alldeles stickspirerad igår, solbränd och leende. Dessutom hade jag tagit med mig två projekt som behövde knappar isydda, för det tråkigaste som finns är att sy i knappar. Nu blev det gjort, så jag kom hem med två Färdiga stickprojekt också! Hurra!

TACK alla som kom och förgyllde sticknicken med ert garn, era skratt och er inspiration!

London

Vi åkte till London.
Det var en presentresa till Tobbe, så han började besöket med att beundra Nelson och hans lejon på Trafalgar Square.

Vi hann mycket med tanke på att vi bara var där en helg. Jag älskar Londons tunnelbana som gör många delar av den stora staden liksom mindre... och man hinner mycket på kort tid!

Vi hade nästan en heldag inne i Churchill's War Cabinet... Ett fantastiskt museum som lyckades bjuda på mängder av information och en modern museiupplevelse, samtidigt som det verkligen kändes att vi var "där på riktigt" i rummen där det verkligen hände. Vi tittade in i det hemliga rummet där Churchill hade direkt telefonlinje till amerikanske presidenten. Skrubben var kamoflerad till att vara hans personliga toalett... Och kartrummen där man följde krigets skeenden i realtid via många telefonlinjer och tusentals nålar på kartor var helt fascinerande! Det är Tobbe som är nörden, men jag tyckte verkligen om det här museet.

Däremot har jag en känsla av att det är lättare att shoppa kläder ihop med mig än ihop med Tobbe. I alla fall om det handlar om militärt överskott. Fyrtiofem minuter i EN pytteliten butik? Jag vet inte om jag någonsin shoppat i en enda klädbutik så länge. Men på Greenwich market hittade vi en vintage-butik som hade grejer till oss båda. Militära jackor till Tobbe och...

...vintage stickbok från 1946 till mig! Men... fem sekunder senare ville jag gråta. "Display only". Den här var inte till salu.

Tur då att den lilla loppmarknads-antik-marknaden utanför också var öppen och att Tobbe hittade den här där. Den var till salu och jag köpte den illa kvickt!

Den är från 1939 och är en kär souvenir från resan!

Och så kunde jag inte motstå Harry Potter-godis när jag hittade det, trots att det var lite fånigt dyrt.

Vi bodde hos Jon, Roy och taxen Sweep och dessa ljuvliga värdar tog oss till favoritplatser och favoritpubar hela lördag och söndag! Jon tog den här bilden på oss:

Delar av söndagen var vi i Camden. Här hade jag kunnat förköpa mig på vintage väskor! Oj så mycket fint... och fult. Camden är verkligen en hel stadsdel full med småpryttlar av alla de slag.

Pojkarna skrattade en del åt mitt Harry Potter-prat, så de tog mig till King's Cross och Platform 9 3/4... som är en butik. Ja, jag älskar böckerna, men att stå i kö för att hålla i en halv bagagevagn som ser ut som om den åker genom en vägg är inte min grej. Alls. Här fanns mer av godiset, men också allt annat man kan tänka sig i Harry Potter-souvenir-väg och precis som i Camden fanns det fina... och gräsligt fula.

Vi var snabbt klara över att både jag och Tobbe trivs i London. Dessutom hade vi världens gulligaste värdar, som också genast började prata om "next time you visit"... Så vi kommer tillbaka.
Jag lovar att vi kommer tillbaka Sweep!

(Nämen? Inga garnbutiker? Nepp. Inga garnbutiker. Men en hel del garnprat med Jon såklart...)