nyårslöften och nuläge

Jag var i tidningen, och jag borde förstås ha bloggat en massa om det. Men jag väntade på att det skulle dyka upp i nätupplagan, för det trodde jag att det skulle, men det verkar inte göra det.

Nästan ett helt uppslag var det, i GP, med en bild som tog upp en fjärdedels tidningssida där jag sitter i en stol och lägger upp några knallrosa maskor på en metallsticka.

Det var en fin artikel, även om det blev fel på ett par ställen, trots korrläsning, och trots att jag inte riktigt gillade slutklämmen, men jag är stolt och glad för hur det blev i alla fall! Så det så! Fotografen lyckades ju till och med ta bilder av mig som jag inte rös av att se. Mycket vänligt av honom att låta mig gömma dubbelhakan i sjalen...

Där har vi en snygg övergång till mitt nyårslöfte: Dubbelhakeångest betyder att jag ska försöka leva ett lite nyttigare 2010. Jag har njutit lite för mycket av sötsaker igen, och grönsakstrollet i magen ger mig dubbelhakeångest. Nu ska här vandras i skogen och undvikas godis!

Stickutmaningen, som var anledningen till att jag hamnade i tidningen, lider mot sitt slut, och här sitter jag med listor och prishögar och gör en Att Göra-lista inför avslutningen. Jag måste köpa vadderade kuvert, och jag måste nog sortera prispåsen en gång till... Jag har alldeles förfärligt roligt med det här.

Till slut har jag redan fått en massa förfrågningar om det som står i tidningen att jag ska göra i vår, så därför vill jag förklara att Stickfest i Väst tyvärr redan är fullbokat i år, men håll koll på hemsidan inför nästa omgång vet ja! Och så måste det tilläggas att där stod det fel i artikeln - Jag arrangerar inte Stickfest i Väst - Jag håller bara i två workshops (Sticka enl engelska mönster och en workshopvariant av So You Think You Can Knit), och sätter samman festens kompendium.

Däremot borde det gå att få en plats till en av kurserna jag ska hålla på Studieförbundet Vuxenskolan. Det är dels en kvällskurs i stickning enligt engelska mönster, som är framflyttad från höstterminen, dels två helgeftermiddagar - en för att prova på spetsstickning, och en med stickningsutveckling, om att anpassa sina mönster än mer till sin egen smak.

Idag är det nyårsafton, och mina nyårslöften lyder som följer:

- På nyårsfesten nästa år ska jag väga mindre än vad jag gör nu.

- Under 2010 ska min blog bli roligare att både skriva och läsa.

Julpyntet är ganska sparsamt i det lilla Torpet, trots allt. Men vid mitt bord har jag pyntat med både ljusbåge, grisar och småsvampar i restgarnerna... Ganska lyckat om jag får säga det själv.

Vår Egen Gran

Vi högg världens mest perfekta gran på egen tomt igår kväll. Den är jämn runtom, tät, rak och precis lagom hög. Det är min första Gran sedan jag flyttade till Göteborg 1998. Jag har haft ris med kulor i, och granlängtan sedan dess. Nu har jag gran! Jag har inte hittat den perfekta julgransstjärnan ännu, så den får klara sig utan. Men sambon är glad över de små handgranater som hänger i granen och försöker låtsas att de är kottar...

GOD JUL

Eddie

Jag har försökt komma på hur jag ska beskriva det - igen. Det är fjärde gången jag ser honom live, men första gången jag delar upplevelsen med Sambo. Vi skrattar inte alltid mest åt samma saker, men vi skrattade alltid samtidigt.

Eddie stod på Scandinaviums scen, och var så stor så stor, och så liten så liten, på samma gång. De stora skärmarna underlättade förstås, då hans minspel och mimspel är halva showen. Men samtidigt störde de, då man glömde att titta på den lilla riktiga Eddie nedanför... Men så blir det ju med stor arena-show. På något sätt kändes det mer på riktigt att se honom på lilla, lilla Harry's för några år sedan. Då satt jag längst bak, men hade ändå kunnat pricka honom i pannan med ett suddegum om jag hade velat.

Nåja, han var fantastisk ändå. Fantastisk.

Jag önskar det gick att citera, dela med sig av hans humor, men jag kan bara råda er att söka på YouTube eller nåt, för några blograder på svenska blev bara platt. Men idag har jag på mig T-shirten jag köpte ("Cake or Death?") och jag kommer på mig själv med att le ibland, när ett Eddie-citat i mitt huvud plötsligt passar in på något jag ser, gör eller tänker.

"Quod the f**k?!" (hihi)

stickhistoria

Att flytta till ett hus har inneburit många nya upplevelser jag inte hade räknat med. En är upptäckten av en massa lådor jag kanske visste fanns. Möbler som aldrig har bott hos mig innan, men som flyttar "hem" till ett hus de har väntat på att jag ska skaffa mig. Möbler efter farmor och farfar till exempel, eller lådor som jag inte minns, men som alltid har varit mina...

Idag packade jag upp en sådan låda, och lade innehållet i en av de ärvda möblerna. En blandning av babykläder och barnböcker var det, och jag satt och var sentimental när jag bläddrade i "Sagan om den lilla Farbrorn", "Tummen får en vän", "En bra dag för Johan" och "Sagan om den lilla, lilla gumman"... Nu står alla barnböckerna i gästrummet, så att alla gäster blir leende nostalgiska!

Och så hittade jag det här:

Mamma berättar gärna, apropå min stickning, att det enda hon varit riktigt bra på att sticka är "bebishjälmar". Ja, ni vet, bebismössa stickad i ett stycke...

Nu har jag bevis på att hon kan mer, för detta lilla set, som jag uppenbarligen hade på mig i december 1978 (Jag är född i november 1978) består, förutom hjälmen, av en liten kofta, också stickad i ett stycke! Rätstickad i ett jättemjukt garn, som jag inte kan identifiera. Moderiktigt brunt och enkel design i revolutionerande smart konstruktion. Man ser ju att jag har att brås på - eller hur?

lite garn och allmänt bloggande

Ibland önskar jag att jag hade en sådan där medveten blog, som skrev om Unicefs julklappsidéer, Musikhjälpen, COP15 och tankar om hur världen ser ut, borde se ut, är på väg och så vidare... Men jag kan inte. Jag är inte sån. Jag skriver om stickning, om vardag, om husdjur och om saker jag ser omkring mig. Nöjdast med bloggen är jag, när jag lyckats formulera någon av alla de vardagssagor man upplever då och då, eller hela tiden beroende på hur man ser det.

Sedan inser jag ibland att jag har glömt att blogga något jätteviktigt, eller bara något som skulle göra någon annan glad om jag berättade just här. Exempelvis hur glad och överraskad jag blev av att vinna en av Annas Garndrömmars reflexblommor! Den är gulgrön och sitter på min grå jacka, i väntan på beundrande kommentarer från omgivingen. En tokrolig idé tycker jag verkligen!

Häromdagen shoppade jag garn på nätet, och det var en lycklig stund när jag öppnade mina två garnpaket i förrgår. Titta!

Det gröna är mer grönt än vad bilden visar. Inte turkost, utan mer gräsmattegrönt. Det är merinoangora, av samma typ som det Ljuvliga garn Tant Kofta gjort sina baskrar av. Det bruna är YAK-garn och ska blandas med ett annat garn i något som ska värma sambons hals är det tänkt. Det röda ska bland annat bli pulsvärmare - Merino Silky från Malabrigo! Lyxigt fantastiskt.

Hurra! Jag har vunnit i Stickameras Luciatävling! Vackert garn! Hurra!

adventsmys

Kattungarna busar och kakelugnen sprakar. Sambon lovade just att tända i bastun efter middagen. Då får han dra alla sina jakthistorier från dagen där. Han har varit på hjortjakt minsann. Jag fick beröm för hur jag hade hängt ljusslingan i växthuset, och jag är nog ganska nöjd med arrangemanget jag också. Nu tar jag fram stickningen en stund medan hunden snarkar i knät.

Tredje ljuset är tänt.

alfabetskärlek

Jag blev intervjuad av GP härom dagen. En märklig upplevelse, men mer om det när de publicerar det...

Tills dess vill jag skryta om en julklapp jag köpt till mig själv. Jag hittade den på älskade Etsy, och den kom i torsdags. Gammal trälåda med metallstämpelbokstäver, som jag ska göra så fina saker med så ni anar inte! Det är knappt så jag anar det själv, men jag älskar min slitna låda med vackra bokstavsstavar i.

grönt och brunt

Mössan är färdig, efter en liten omväg... Det började med en luddig kant, som jag inte alls tyckte om, så det blev en enkel i-cord i samma jättegröna, och nu älskar jag min mössa! Strävt loppis-garn kan passa alldeles ypperligt i sträva mönster, uppenbarligen.

Och så har jag bakat kakor idag. Farmors julbocks-pepparkaka får mig att tänka på Marc Chagall - Jag älskar den! Årets nyinköpta krokodil blev också genast en älsklingsform.

Jag har velat skriva mer om söndagen förra veckan, då stickerskor ur utmaningen kom på söndagsmys och stickning. Jag fick nämligen fantastiska och oväntade presenter, men min kamera vill på intet vis ta ett foto som gör garnet jag fick rättvisa! Tant Kofta gav mig nämligen en härva med en angora-merino i en helt ljuvlig lilafärg, som ser antingen fö luddig eller för grå ut på bild. Men åh, vilket garn! Jag vill bara klappa det!

Och Bibblostick kom med en bok, som satt som en smäck! Det är boken jag inte hunnit skriva själv, och jag är så glad att någon annan skrivit den så bra! "Knitalong: Celebrating the Tradition of Knitting Together" (Ravelry-länk), som dessutom innehåller en massa fina mönster! Tack SNÄLLA ni för presenterna! Och tack alla som var där för att ni kom, och för att söndagen blev så himla trevlig.

Det finns tusen saker till att blogga, men jag sparar lite till imorgon då jag är ensam hemma och pysslar, medan sambo åker på hjortjakt.

"Jag kan sex som Einstein kunde fysik"

...sa killen till tjejen vid busshållplatsen igår.

Jag undrar fortfarande vad han menade. Någon som har några tolkningsförslag?

Min favorit hittills är att "han utvecklar teorier som är så komplicerade att de inte går att omsätta i praktiken så att folk förstår".

Wavrinskys Palats

- Går den här till Wavrinskys Palats?! ropade den färgglada damen med den randiga halsduken till den griniga spårvagnschauffören.

- Nej. svarade chauffören och tryckte på knappen så att dörren stängdes framför hennes göteborgs-vinter-droppande näsa. Damen skyndade vidare så att halsduken fladdrade och spårvagnen började rulla.

Han ljög i och för sig inte, för det finns inte en endaste spårvagn som går till Wavrinskys Palats. Palatset existerar inte. Men spårvagnen med nummer 6 på, som den grinige chauffören körde, stannade åtta minuter senare på Wavrinskys Plats, och jag tycker gott den färgglada damen hade kunnat få veta det.

Vilken chans han missade! Vilka skämt han kunde ha dragit till med! Vilka poetiska vändningar han hade kunnat göra kring palats-missförståndet! Och vad synd att det inte finns ett Wavrinskys Palats. Det låter exotiskt och spännande. Nästa gång jag kliver av på Wavrinskys Plats i decemberrusket, ska jag blunda en stund, och föreställa mig ett palats, med tinnar och torn, lika färgglatt som damen, som försökte hitta vägen dit.

Den färgglada lilla damen beskrev jag snabbt för mig själv, och tänker spara tills jag behöver en färgglad figur i en historia någon gång.

För hon hade röd kappa och blåa skor, randig halsduk i rött och svart och en grön mössa. Och hon såg ut att ha bråttom. Bråttom till ett palats som inte finns. Det låter som början på en saga på något vis...

En av de allra mest speciella och mest godhjärtade av alla människor jag mött, gick bort i lördags. Om ännu fler vore som han vore världen ännu bättre. Det är jag säker på.

Vissa människor lever så intensivt, att mycket av det som var deras liv lever vidare, sedan de själva gått ur tiden. Så är det i det här fallet.

Jag ska blogga mer om söndagen så småningom, men min kamera strejkade, och jag får lite fina bilder från de gäster som var här. En av dem visar hur det såg ut i hundkorgen tidigare i eftermiddags:

som hund och katt

När vi bestämde oss för att låta små katter flytta in här, så hade vi ett lite mer akut problem än att vi båda råkar vara aningen allergiska. Rolff är inte allergisk mot katter, men har en historia av... ska vi säga problematiska relationer... med katter. Rent ut sagt - han förstår sig inte på dem, och testar genom att bita när de springer förbi. Gnafs.

Alltså har det varit hårdträning i vad sambo kallar "flockintegrerande övningar" här hemma, och katter och hund har utsatts för varandra under mycket kontrollerade former. Hunden har åthutats ett gäng gånger, då vi tycker att han verkar bli hetsig, och det har gått bra. Mycket bra.

Så här bra:

prickigt garn

Stickfrossa lottar ut prickigt garn! Jag vill ha!

Och Sillen lottar samtidigt ut jättefina märken! Vill ha! Vill ha!