Wavrinskys Palats

- Går den här till Wavrinskys Palats?! ropade den färgglada damen med den randiga halsduken till den griniga spårvagnschauffören.

- Nej. svarade chauffören och tryckte på knappen så att dörren stängdes framför hennes göteborgs-vinter-droppande näsa. Damen skyndade vidare så att halsduken fladdrade och spårvagnen började rulla.

Han ljög i och för sig inte, för det finns inte en endaste spårvagn som går till Wavrinskys Palats. Palatset existerar inte. Men spårvagnen med nummer 6 på, som den grinige chauffören körde, stannade åtta minuter senare på Wavrinskys Plats, och jag tycker gott den färgglada damen hade kunnat få veta det.

Vilken chans han missade! Vilka skämt han kunde ha dragit till med! Vilka poetiska vändningar han hade kunnat göra kring palats-missförståndet! Och vad synd att det inte finns ett Wavrinskys Palats. Det låter exotiskt och spännande. Nästa gång jag kliver av på Wavrinskys Plats i decemberrusket, ska jag blunda en stund, och föreställa mig ett palats, med tinnar och torn, lika färgglatt som damen, som försökte hitta vägen dit.

Den färgglada lilla damen beskrev jag snabbt för mig själv, och tänker spara tills jag behöver en färgglad figur i en historia någon gång.

För hon hade röd kappa och blåa skor, randig halsduk i rött och svart och en grön mössa. Och hon såg ut att ha bråttom. Bråttom till ett palats som inte finns. Det låter som början på en saga på något vis...