människosyn

Jag har försökt formulera något blogg-anpassat men politiskt de senaste dagarna, men jag tycker det är svårt. Det jag vill säga är i korthet något om värdegrund och människosyn. Om att jag blir så less på hur valrörelsen verkar handla mer om individens plånbok, än om det samhälle vi har chans att skapa om vi hjälps åt. Jag är inte så intresserad min egen plånbok i sammanhanget. Jag har det nämligen ganska bra. Jag skulle önska att fokus i stället kan ligga på att bygga ett samhälle där alla har samma möjligheter till välfärdens service. Utbildning, vård och omsorg först och främst. Det ska absolut löna sig att arbeta, men man ska också få chansen att komma tillbaka när tillvaron går sönder. Eller när en närstående går sönder. Eller när något annat går sönder.

En väldigt bra Linus skrev så här på Facebook igår:

"(...) Dessutom vill jag bara påpeka att Kollektiv Bestraffning är förbjudet enligt Svensk lag, men trots det så ägnar man sig på regeringsnivå åt det för att komma åt en grupp som utgör max 2 av 10 medborgare (jag har för mig att den undersökning som har gett högst andel fuskare inom sjukförsäkringen landade på ca 20%). 80% av alla sjuka bestraffas alltså för vad 2 av 10 gör. Något som vi, de dum-snälla svenskarna, bara går med på. Möjligen knyter en och annan handen i fickan och muttrar en aning, men det är också allt.

Principen är, i sig, densamma som att döma hela Gnosjö till 8 års fängelse eftersom 4 av invånarna har begått urkundsförfalskning. Alternativt så borde hela Riksdagen dömas till dryga böter eftersom flera av dem, medvetet, har struntat i att betala TV-Licens."