Jag lade paraplyet i bilen och letade fram rätt kofta. Jag skulle vara beredd, för det regnar inne i stan. Sen klädde jag mig och värmde fingrarna på kaffekoppen ett tag. Tänk vad livet var gott.
Sen började Dagen.
Paraplyet ligger kvar i bilen och koftan ligger kvar hemma. Jag sitter på kontoret i sommarklänning och är ganska blöt, för visst regnar det i stan. Det visste jag ju. Det öser ner.
Håret ville verkligen inte samarbeta idag, så till slut tryckte jag ner den söta, lilla kepsen på huvudet och bestämde mig för att det dög. Sittandes på pendeltåget dök ett minne upp i huvudet... Det var minnet av sist jag hade kepsen på mig, då någon jag (tills då) tyckte om frågade om jag gillade AC/DC. Hur så? sa jag och blev då upplyst om att min söta lilla keps fick honom att tänka på Angus Young vrålandes Highway to Hell hoppandes på ett ben.
Så här sitter jag, regndränkt, lite frusen och påminner om Angus Young.
Galet! -))) /Liisa
SvaraRadera