husvakt

Vi har vaktat Sambos föräldrars hus ett par dagar. Det vill säga: Vi har ätit deras mat, stulit deras ägg och gosat med deras kattungar, så det har inte varit så där överdrivet jobbigt.

Jo förresten, för Sambo har det varit arbetsdagar.

Vi fick nämligen en fantastisk present av hans föräldrar i våras - Ett träd. Trädet vid deras infart var gammalt, rejält och stort, och om vi bara klöv upp det själva när det var fällt så fick vi veden. Det är en gigantisk present, och jag hade allt tänkt hjälpa till mer än jag klarat. Jag har dock lidit av någon slags post-sommar-förkylning-utan-kyla-matthet med tillhörande magknip, yrsel och ont i huvudet. Jag vet alltså inte riktigt vad som var fel, men jag mådde ganska tjyvens. Det är bättre nu. Två släpkärror ved har vi nu fraktat hem, och drygt lika mycket till ligger kvar att hämta. Vi kommer inte att behöva frysa i vinter i alla fall, och en av höstens största hobbies kommer att vara vedstapling. Hurra!

När man bor i någon annans hus bor man på ett märkligt försiktigt vis. Även om man tittar in i skrymslen man inte är i annars (hämta saker i frysboxen, kolla om man kan lägga med nåt mer som ska tvättas, leta efter en bit tejp...), så tittar jag mig nästan över axeln så där "...men jag snokar inte!" hur oskyldigt det än är. I alla fall för mig.

Nu är vi hemma i vårt torp igen, och katterna är glada och gosiga, och packningen behöver packas upp. I kväll ska jag känna att jag har semester En Dag Till (Film och stickning och god mat). I morgon hoppas jag orka röja en del här hemma. På måndag tar det fart igen. Nu ska jag hitta på bästa sättet att presentera min lilla skrift om medborgardeltagande...