kaffeost - eller smakminnet

Det är märkligt med smakminnen.
Kaffeost är ett sådant märkligt minne.

Under mina tonår tillbringade jag hela somrarna på Murbergets Friluftsmuseum i Härnösand. På deras fäbod lärde jag mig mjölka getter och göra ost och mese. Jag drömmer fortfarande om att göra min egen ost här hemma och det ska jag göra en dag.

När man ska koka mese kan man vara lite lyxigt slösaktig och lämna lite ostmassa i vasslen som man värmer hastigt för att starta mesens långkok. När vasslen blir varm flyter ostmassan upp och har fått en märklig konsistens. Vi kallade de flytost och åt från kaffefat med en skvätt kaffe och lite kardemumma på. Den knarrade mellan tänderna och påminde om stelnad mannagrynsgröt i konsistensen. Det var lyx att få lite flytost...

Sådan ost finns att köpa, men jag vet inte om det är exakt samma sak i tillverkningsledet, men kaffeost som det då heter knarrar på exakt samma sätt mellan tänderna. Den smakar lika lite och den är lite mer gummiaktig i konsistensen. Första gången jag åt kaffeost frågade jag efter kardemumma och den som bjöd tittade konstigt på mig. Man skulle tydligen inte ha kardemumma till. Det tyckte jag.

Igår kom ett paket från Mikaela i Finland. Efter en facebook-diskussion om kaffeost hade hon köpt och skickat till mig och U som inte fick tag på det i närbutiken. Så igår och idag har jag haft ost i kaffet. OCH KARDEMUMMA. Och det nästan doftade fäbod i näsan när det smakade kaffeost i munnen.

Nästa steg blir att ha det i kok-kaffe, gjort över öppen eld. För det enda som saknades var doften av björkved och de små sumpkornen som fastnade mellan tänderna.
Smakminnen. Vissa smakar inte så mycket, men minnet är som en perfekt kryddning man inte kan få nog av.

(Nu har jag hört talas om att jag kan köpa den i Borås. Är det nån som vet fler ställen här omkring? Tills jag gör egen vill säga...)