mönsterpassning

Jag var med i Stickameras stickpåsebyte (Jag fick sy till självaste Stickamera-Ulrika, men mer om min presationsångest en annan gång. Det gick bra.) När ändå symaskinen var framme passade jag på att sy ett rundstickefodral åt mig själv. Jag valde mitt glada flodhästtyg i rött med ett knallgrönt band. Jag är mäkta stolt över min skapelse:

Ungefär samtidigt postade finaste fina Dödergök en bild på instagram. En bild på påsen hos sytt till bytet. Då tittade jag inte noga utan såg mest att det var fint med rött och grönt, men när jag letar upp bilden nu syntes det ju redan där att det var flodhästtyg. Men det hade jag alltså inte reflekterat över när jag sydde mitt fodral!

Lite senare, efter att jag visat upp mitt fodral på instagram postade Dödergök en bild till. "Skämmer bort min byteskompis lite extra" skrev hon. Och nu visade hon flodhästar! "Åhhhh" tänkte jag. "Jag önskar det är till miiiiig!"

Men "Snart i en brevlåda nära mig" skrev hon också, och jag tolkade det som att hennes byteskompis bodde nära henne. Jag svor lite för jag hade ju väldigt gärna velat vara byteskompisen som dels fick matchande väskor, dels blev bortskämd av finaste fina Dödergök.
Titta vad som kom i posten idag:

De var till mig! Brevlådan nära Dödergök måste ha syftat på den gula brevlådan hon lade paketet i, när det skulle hamna hos mig. Jag lade ut väskan på soffan för att fotografera den. "Platt och fyrkantig!", utropade Lilla Q. "Den är min!". Där har hon legat sedan dess...

TACK tack tack tack tack finaste Dödergöken! Man kan väl lugnt säga att du prickade väldans, väldans, väldigt mitt i prick!