en höst

Jag älskar hösten.

Ljuset, färgerna, luften... Särskilt den här hösten. Bilderna i inlägget är tagna över två veckors tid (med mobilen) och jag älskar allt jag älskar med hösten lite extra i år. Alla färgerna sitter kvar på träden länge, och ligger inte i gyttjig sörja i rännstenen efter bara några dagar. Förra året förstörde några dagars skyfall de här magiska gula dagarna, då hela världen lyser. Jag älskar hur vacker första frosten är och jag älskar hur morgondimman avslöjar varenda spindel, då morgondimmiga spindelnät hänger som slöjor på nästan allt och gnistrar i gryningssol.



Jag älskar att jag får klä mig mer i lager på lager, använda mer stickat, bli inspirerad till en massa små stickprojekt... Tända ljus och tända i kaminen. Mysiga kvällar inomhus.

Varje årstid har sin skönhet och jag älskar dem alla - på sina sätt.
Jag försöker fokusera på det. På nuet. På den vackra hösten. På det jag älskar med den.
För det är egentligen mer komplicerat än så.

För jag hatar hösten. Också. Särskilt den här hösten.
Jag hatar att jag väntar. Och att väntan går genom mörker och kyla innan det blir ljusare igen.

Jag hatar att arbetet kräver mer ju mörkare det blir. Jag hatar att energinivåerna dräneras och att fingrarna fryser på tangentbordet. Jag hatar att trädgården vissnar. Att det blir blött och grått och platt. Jag hatar att skrapa rutorna på bilen. Jag hatar att behöva kliva upp innan det har ljusnat...

Men så är jag också alldeles extra trött den här hösten, så allt det där blir mer påtagligt och känns lite tyngre än vanligt. Men den här hösten hade känts än tyngre om den inte varit så vacker, så förhållandevis ljus, så sprakande färgglad. Det kompenserar gott. Till en viss del.

Höst. En hatkärlek i brinnande orange.