tryggare kan ingen vara

Jag brukar bjuda alla. Jag brukar vilja vara med överallt. Jag brukar vilja.
Jag har inte velat, så jag har gömt mig i mitt torp och känt efter en massa...
I år valde jag att fira min födelsedag, med några vänner som kommit att kännas som en egen sorts familj. Alla i familjen kunde inte komma, så vi satt här och saknade några, men mest har jag njutit av att känna igen mig själv i helgen, tack vare tre fina, nära som jag är trygg i närheten av.

Kamilla var här och spred leenden och inspiration. Och så berättade hon om skrubben under trappan och så fyndade hon en kamera. Hon är ett fynd hela hon.

Amanda var här och i hennes sällskap slappnar man av och är trygg. Se bara på Rolff. Vi pratade vi om drömmar nära och drömmar längre bort. Hon är en dröm hela hon.

Johanna var här och med henne i rummet andas man liksom lugnare, medan hjärtat slår glada volter. Hon gav husdjuren röster och stickade varma vantar. Hon är varm hela hon.

"Det är en kockmössa, säger hon"

Kort sagt: Tre av de mysigaste jag vet har varit här i helgen och gjort mig lite helare inuti.
Min nära J var här på middagen igår också och jag kände mig rik. TACK för att ni kom älsklingar.

Nu har de åkt hem och torpet känns öde. Rolff, som älskar att vara i händelsernas centrum, saknar dem nästan lika mycket som jag.