mellandag

Är hos mamma i Stockholm på mellanlandning i mellandagarna. Idag var det shopping med Marias Garn som ett av de självklaraste målen. Här blev det påfyllning av ett av mina favoritgarner, Araucania Nature Wool i en brunmelerad nyans. Nu ska jag ha nog för att äntligen sticka en efterlängtad tröja.

Det har stickats en del under julen, men inget har blivit färdigt än. Men det halvkilo lingarn jag fick i julklapp ligger i väskan och lockar, och nu nyinköpen från idag... Det blir ett stickigt 2007, det är ett som är säkert.

Och så hittade jag en ny guldgruva idag. Folckers band-butik på Söder! Gamla band, sneda band, tofsar, galna snören, unika band, silkeslena snoddar... i en ljuvlig liten butik. Vilken tur att jag ska börja sy på ny-gammal symaskin snart! Det ska bli tokroligt att komma tillbaka till det här stället då.

Ett annat stopp idag var skomakaren. Jag har hittat drömstövlarna, men dröm om min förvåning när dragkedjan gick sönder med detsamma. Visst skulle jag kunna lämna tillbaka dem, men jag vill ju så gärna ha just de stövlarna... Så nu får skomakaren fixa i stället. Det känns verkligen värt det.

Vi var på Hantverkarnas Hus på Götgatan också, bara för att titta ni vet...
Men jag blev förälskad -
I en liten kakelplatta att hänga på väggen...
Det fanns flera varianter, med många olika ord på, men den jag föll för var bara enkelt brun och så står det "jord" på den. Mitt på. Litet. Enkelt. Den såg ut att redan bo hemma hos mig, så det är klart den ska hängas upp på min vägg. Om jag kommer mig för att ta en bild, eller om ni påminner mig så lovar jag att visa upp den. Då kanske jag minns vad konstnärinnan hette också... Maria nånting...

Julklappar i övrigt? Ja, jag hör att ni frågar. Jo, förutom lingarnet som blänker och lockar så har min sötaste mamma fixat julklapp åt både mig och sig genom att ge mig en weekend i Wien till våren! Den ni! Det vattnas redan i munnen vid tanken på Sachertårta och Jugend-arkitektur...

Imorgon åker jag så äntligen hem. Jag har faktiskt hemlängtan nu. Mitt hem. Mitt liv. Ska bara sticka en stund på tåget först.

lugn i giraffen

En liten dotter sitter i knät på sin far på tåget mellan Sundsvall och Stockholm. Samtalet dem emellan började med uttrycket ”lugn i stormen”. Ett mycket konstigt uttryck tyckte den lilla dottern, som tyckte att om det kan vara lugn i en storm kan det vara lugn i vad som helst... (Julen till exempel tänkte jag med mitt mest cyniska inre tonfall)

- Lugn i kaoset, föreslog fadern.

- Lugn i flodhäst!, sa dottern.

- Lugn i lill-näsan, sa fadern och nöp dottern skämtsamt i nästippen.

- Lugn i giraffen!, hojtar den lilla lyckligt.

Ja, varför inte? Lugn i giraffen... Låter som en passande beskrivning av mitt julfirande faktiskt. Precis så ologiskt är det ju. Lugnt på sitt sätt, men också så kaotiskt som det blir när man firar tre julaftnar på lika många dagar och ställen. Det var lugnt. Men inte för mig förstås. Folk omkring mig överallt och hela tiden, även om de inte var stressade eller oroliga. Men det är ju inte lugnt. Även om det är lugnt. Liksom.

Min jul var lugn i giraffen, och jag är faktiskt glad att den är över nu. Nu vill jag hem. Till min internetuppkoppling, till min ensamhet, till mina vänner, till mitt liv.

Lugn i giraffen, snart hemma.

god jul

Nu sätter jag mig på ett tåg norrut och firar jul och sånt.
Zeunerts julmust säger jag bara...

är du vaken Lars?

Kan någon komma med ett mer ödmjukt förslag på hur jag ska ta upp det här problemet med mina grannar? Jag känner nämligen för att ringa på deras dörr och säga:

"Nästa gång ert barnbarn spelar på pianot så vrider jag nacken av henne okej?"

...och jag tror helt enkelt inte att det är en bra idé. Jag har i och för sig några andra förslag:

"Tänk den där melodin 'Är du vaken Lars'... man tröttnar aldrig på den eller hur?"
"Jag tror ert barnbarn har en framtid som popstjärna! Hon kan ju två melodier - De mesta har bara en hit."

Den andra melodin hon kan är den där andra melodin man lärde sig att spela med två händer. Plong plo-long-plong, Plong pli-ling-ling, Plong pli-ling-ling, Plong pli-ling-ling... etc ad nauseam.

shedir

Vad tror ni? Är tre dagar rekord för Shedir-mössan? Det är det pilligaste jag stickat och jag tycker SÅ mycket om den! Tack igen I för garnet! Och så här ser stolthet ut på bild:

pastasås

Visst, det har varit en upptagen vecka, men när middagen ikväll blev pasta med en Varma Koppen kyckling som pastasås inser till och med jag att det är dags att gå och handla imorgon.

etagevåning

Jag har uppgraderat min lilla etta till etagevåning!

Ja, så måste det väl bli om jag har en trappa? Jag köpte nämligen en liten antik dröm som fått sin självklara plats vid min bokhylla. Plötsligt känns inte översta hyllan som Långtbortistan längre!

launch

Snart åker Fuglesang ut i rymden...

...och idag åker mitt första egna mönster ut i sajberspejs!
På en alldeles egen sida kommer jag sakta men säkert försöka skriva ner allt jag designar själv. Ibland är det helt enkelt egna varianter av redan publicerade mönster, och då kommer jag bara lägga upp mina variationer. Jag kommer att akta mig för att bryta mot några kåppyrajt-grejs helt enkelt.

Först ut är vikingùr vantùr. Håll till godo!

Åsa! Om du inte vill se dina vantar förrän du får dem i handen så ska du nog inte kika på mönstret...

logik

Jag är logisk. Jag är medveten. Men det är inte alltid hjärtat håller med om vad verkligheten säger. Ibland blir jag rent outhärdlig i mitt nojande. Men jag jobbar på det. En vän skickade mig lite visdom i form av självinsikt... Vad säger det om mig att jag känner igen mig i formuleringen av detta:

"Jag vet att du tror att du förstår vad du tyckte att jag sa men jag är inte säker på att du fattade att vad du hörde inte var vad jag menade".

ända in i själen

Jag hade fest. Vänner kom hem till mig. Bekanta kom hem till mig. Tjugofem stycken på mina fyrtio kvadratmeter. Jag hörde någon säga "hemtrevligt" och en annan "vilken ljuvlig fest!". I gästboken står det att mina vänner tycker om mig och trivs hos mig.

Någon gång i somras skrev jag någonstans att jag ville komma ihåg hur det kändes att bara vara, och inte ens märka att jag ler med hela ansiktet. I fredags var jag i det tillståndet hela kvällen.

Tack! Alla ni som kom hit. Alla ni som påminde mig om hur Livet känns, när man lever det som man ska. Tack för alla fantastiska presenter och all omtanke! Att känna sig älskad och att älska tillbaka, det måste vara det dom är livet, i alla kärlekens former. Alla mina vänner: Jag älskar er!

(Ja, jag är blödig och amatörpoetisk om det här, men jag var lycklig ända in i själen en hel kväll, för första gången på länge, och då svämmar det över med hjärta och smärta litegrann!)

på stickorna

En liten uppdatering är av nöden. Jag stickar så där... frenetiskt igen. På bussen, hemma i soffan, på hållplatsen, på caféet, här och där. Och det gör att jag har flera saker i gång. jag måste ju kunna välja typ av projekt.

Två projekt är lite hemliga då de är presenter, men att det ena av dessa är ett par vantar vet mottagaren om så jag kan skryta om dem så pass: Jag har designat ett par halvvantar med lite vikingainspiration alldeles själv!
Eller ja... jag snattar delar av mönstret från olika håll och sätter ihop själv i alla fall. Foto kommer när nummer två är klar.

Luften gick helt ur mig med Baudelaire-strumpa nummer två. Den SKA ju göras, men den dröjer tydligen. Ja, mina projekt verkar bestämma själva när de ska plockas upp. Med rätt sorts inspiration så skuttar grejerna av stickorna i rasande fart, men ibland tar det bara stopp.

I stället är det rosenknopps-sjalen jag plockar upp oftast, men varven är så långa, så långa nu (512 maskor per varv) att det går långsamt, men det går framåt. Och om ni inte har stickat i Östergötlands Ombré-garn - Gör det! Det är ljuvligt.

Igår lade jag dessutom upp för en liten löskrage i grön alpaca att ha under min rock. Jag lovar att visa bild både på krage och på min härliga vinterrock när den är klar.

Sen har jag köpt en massa Hifa-garn till en grön tröja också. Jag är tydligen alldeles i gasen. Ville mest säga det - att inspirationen är tillbaka. Äntligen.

avbruten

När inspirationen var som störst, teet var färdigbryggt och en mysig stund med stickning i soffan hägrade... Så satte jag mig på stickningen och bröt av stickan.
Äsch då.

nyhetsstoff

Det är en gräslig bild på mig (notera kryckorna), men nog är det lite kul när man hittar sig själv och vad man gör i nån artikel nånstans...

simtag

Jag simmade igår.

Nej, jag tror inte ni förstår vikten av vad jag säger här, så läs noga:
Jag simmade igår. En kilometer. Och jag har bara lite träningsvärk i ryggen, vilket inte är oväntat alls. Jag hade snarare räknat med att inte kunna gå idag.

Jag har börjat träna många gånger de senaste åren. Ja, du läste rätt: åren. Ibland med stor entusiasm och ibland rentav i smyg, för att jag inte vågar hoppas. Antingen säger doktorn att jag inte får träna si eller så, eller så gör det helt enkelt för ont. Och så jämför jag mig med tonåringen jag en gång var (vältränad sådan faktiskt) och så mår jag dåligt. Blä.

Men nu gick det! Bättre än väntat. Och det var till och med skönt. Och medan man låg där och sprattlade så hann jag dessutom tänka en massa tankar. Det var också skönt. Och när det kändes jobbigt så kom jag på en liknelse...

Om jag orkar en sticka en hel tröja med så många maskor och varv, så nog orkar jag simma fram och tillbaka tio gånger. Och så blev simtagen maskor, och längderna blev varv, och att sticka en maska är inte alls lika jobbigt som att ta ett simtag. Så där låg jag och tog lugna stora simtag i takt med att min sticknings-galna hjärna tänkte "...en rät, en avig... knit, purl..." Ja, jag är allt lite tokig.


Och så älskar jag ju badhus av en annan orsak. Kroppar. Nej, jag suktar inte sexuellt efter en massa kroppar så... Men människokroppen är ju så vacker! I alla former, färger och åldrar, och utan retuscheringsverktyg och casting directors så får man se alla vackra sorter! En kurvig mörkhyad kvinna i bastun var tokvacker! En liten dam i sin prydliga baddräkt var söt. En spenslig äldre man i högt uppdragna badbyxor ville man nästan ta hem och sätta i bokhyllan... eller, ja... Ni vet vad jag menar.

Och jag med alla mina komplex kände mig riktigt... vacker.

Jag simmade en kilometer och jag erkände just i bloggen att jag är vacker naken! Vad i hela friden har det tagit åt mig?!

roomservice

...och det är jag som är Johnnie! Fast utan gotländskan.

De här två väggmotiven målade jag hos en vän i helgen:
Matplats:



Vardagsrum:

Han blev mycket nöjd, och gästerna som kom på lördagkvällens inflyttningsfest beundrade dem också. Till och med jag är nöjd, och det händer inte varje dag.
Det har varit en bra helg. En mycket bra helg.

rosenknoppar

Den här kan nog bli riktigt bra...

Förresten är Linas lista bra. Den påminde mig återigen om varför jag inte röstade på moderaterna.

storebror

Jag drömde om en bror som aldrig funnits, och nu har jag saknat honom sen jag vaknade.

husmoderns handarbeten

Jag gjorde ett fynd i ett antikvariat härom veckan. Jag kom mig dock inte för att ta kort och skryta lite förrän nu. Titta bara:

Från 1929. Här finns det mesta för den pyssliga. Eller vad sägs om broderi, stickning och virkning, filéspetsar, klädsömnad, handknutna mattor, porslinsmålning, sidenmåleri, batik, bast-arbeten, lampskärmar, bokbinderi, snörmakeri, hur man överkläder skor... och mer! Ja mitt favoritkapitel är förstås

Framför allt kanske för att jag äntligen har hittat förklaringar på de olika virkningsmaskorna som är tydliga.

Nu kanske jag vågar virka lite också. Snart. Först ska stick-krampen lossna. Imorgon är det hemma-hos-stickning hos Lea. Då ska jag börja om på min ros-bädds-sjal så får vi se om det släpper.

Men nu kan jag ju sitta och läsa lite om... läderarbeten exempelvis, så länge.

en tumme

Okej, jag behöver er hjälp! Kan ni alla hålla en tumme för att mitt halsont idag inte är början på något värre? Tack. Jag klarar verkligen inte att bli sjuk. Det räcker nu.

återkomsten

Det är inte mitt fel. Jag är faktiskt ganska bra.
Faktum är att jag Rockade jobbet för Trafikkontoret som jag haft en knut i magen i månader inför. Bara det att jag blev erbjuden 8.500 av de 15.000 jag och den andra konsulten skulle dela på!
Dessutom har jag rätt att känna som jag känner och vara den jag är. Bra va?

Däremot har jag inte kunnat/ orkat sticka nåt på länge nu. Jag hoppas stick-krampen släpper. Gärna blog-krampen också.