gör om gör rätt

Idag är en sån där dag då allt är mitt fel.
Nej, jag vet att det inte är så, men det känns så.
Alltså ska jag ägna den här dagen åt att försöka göra något rätt. Jag återkommer om hur det går.

fukt

Höststormen drar in. Regnet sprayar ansiktet även under paraplyet.
Fukt. Överallt.

Och jag tror allvarligt talat inte att mina fötter någonsin luktat surare än när jag kom hem idag.

önskelista

Skickade just det här i ett mail till mina föräldrar:

Här kommer dotterns önskelista för 2006 års högtider:

1. en bra symaskin.
2. en okej espressomaskin (med mjölkskummar-ång-munstycke)
(konstpaus)
3. upplevelser
4. INGA SMÅ GREJER SOM SAMLAR DAMM
5. Hjälp med att bli av med lite mer små grejer som samlar damm.
6. omtanke. lugn. trygghet. ledighet. må bra. - om det går att slå in i paket
vet jag inte, men jag önskar mig det ändå.

värmd pannbiff

Projektet har flyttat ut i skolorna. Styrsö igår, Grevegårdsskolan i Tynnered idag. Skolans värld är en märklig dimension, parallell till verkligheten. Jag ser framtiden (ganska skrämmande visioner) samtidigt som jag gör en resa bakåt i tiden, till ett tidigare jag.

Maten i skolmatsalen smakar skolmat. Vad hade jag egentligen förväntat mig? Men allvarligt talat, vad är det för fel när pannbiff serveras uppvärmd med ris och krossade tomater? Eller förlåt, det var ju faktiskt chilipulver i tomatgeggan och då hette det salsa minsann.
Jag har efter två dagar i skolans värld insett att sjätte klass nog är barndomens sista utpost. Små vuxna och stora barn klättrar på varandra i kyffiga klassrum och är stundtals helt ljuvliga, stundtals smådjävlar med outsinlig energi.

Nu är jag trött. Lite mat och några upprepade maskor senare så kanske jag orkar ringa ytterligare ett samtal där det tutar upptaget... Varför svarar ingen i telefonerna på tisdagar?

jag har...

Jag har inte bloggat. Jag har jobbat. Jag har inte jobbat tillräckligt. Jag har stressat. Jag har inte stickat (så mycket). Jag har försökt. Jag har inte alltid lyckats. Jag har haft roligt. Jag har inte haft roligt alls. Jag har varit duktig. Jag har varit lat. Jag har planerat. Jag har blandat ihop och strulat till det. Jag har sträckt ut mig, tänjt mig, försökt räcka till...
...sen sist.
Jag räcker faktiskt inte till. Inte till allt. Till exempel inte till att blogga om alltihopa.

Tänk er en ballong – uppblåst till bristningsgränsen. En vattenballong, för ibland spricker den. I tårar. Jag måste göra något åt att jag känner så här så pass ofta. Och det är en tanke som ställer hela livet på huvudet.

Ska jag inte jobba så här kanske? Vad ska jag göra i stället? Vad skulle jag behöva? Vad är det som saknas?

Svaret blir oftast: Trygghet. Lugn.

I alla livets fyra kapitel saknas det trygghet. Lugn.

Hälsa: Jag har på ett mycket övertygande sätt blivit varse om hur sårbar jag är.
Boende: För trångt. För tillfälligt. Jag har inte råd att ändra det vilket leder till...
Ekonomi/ försörjning: Ju mer jag jobbar desto mer stressad blir jag. Ju mer stressad jag är desto sämre jobbar jag. Ju sämre jag jobbar desto sämre mår jag. Ju sämre jag mår desto... Ja, det går runt, runt.
Relationer: Kärleken vinglar omkring i hjärtat och undrar var den ska få höra hemma och känna sig trygg en dag. Vissa kramar betyder betydligt mer än andra, men jag är minst sagt ganska vilse även här. Vänner hinner jag knappt träffa, men det är i stunderna med vänner som jag är som lugnast just nu. Jag träffar er inte ofta, men ni anar nog inte hur viktiga ni är för mig!

Därför har jag inte bloggat. Nu bloggar jag.

Det här vill jag blogga om:

Titta vad fin den blev! Ja, den ville jag bara skryta om...

Och titta vad jag har fått!

Fantastiska "Stella" hade en skämtsam liten tävling i översättning från tyska på sin blog för en tid sedan. Jag vann. Och så skickar den fantastiska människan ett 100gramsnystan av det vackraste bruna sock-garn man kan tänka sig! Lycka! Och efter att jag köpt sock-garner från Ingrid idag så måste jag väl börja snegla på än fler sockmönster. Fastän jag först ska göra klart Baudelaire... och sticka en tröja, och sticka en annan tröja, och en halsduk och... Ja ni vet hur det är.

Sen var jag med om en bisarr upplevelse idag:
Jag satt i ett lärarrum på Styrsö-skolan. På ett bord låg en fin liten bok som hette ”Inspiration” som jag fick för mig att bläddra lite i. Det var en skrift om Rum För Lärande från Lokalförsörjningsförvaltningen (LFF) och Målarmästarna. En märklig skrift som jag borde ha hört talas om, men Målarmästarnas kommersiella intresse i boken gjorde den ganska meningslös eftersom den kom fram till att ny färg på väggarna löser alla problem. Den var med andra ord ganska dålig, tycker jag som jobbar en hel del med skolans miljö. Men så bläddrade jag till litteraturlistan... Och dröm om min förvåning när jag hittar Mitt Examensarbete angett som referenslittaratur! Jag har åtminstone gjort mig ett litet namn i min lilla bransch. En bekväm tanke när det stormar som bäst i självförtroende-hålet.

Några har mailat mig och saknat mig och brytt sig om mig, helt enkelt för att ni saknat mig här. TACK.

ärrbildning

Distriktsköterskan har varit märkbart irriterad på läkaren som opererade min fot på grund av att han kunde gjort mer för att det skulle läka snyggare. Idag kunde hon inte hålla tyst längre utan påpekade att ärret ju är fulare än det hade behövt vara...
Men ärrbildning tar minst ett år, så nu är det upp till mig.

Tejpa. Tejpa. Tejpa. Tejpa - i ett år. Hurra.
Men sen kan jag skryta med fina ärr. Eller så låter jag dem vara och har tuffa monsterfötter att skrämma små barn med...

morgontårar och missförståndsälgar

På bussen in till jobbet i morse satt en kvinna och grät.
Man märkte det inte om man inte såg henne i ögonen, men hon hamnade mitt emot mig och jag såg hennes tysta tårar. Hon mötte min blick och bad liksom om ursäkt för att hon störde. Störde mig med sin mänsklighet och sina känslor. Vad är det för konstigt liv vi lever om man måste be om ursäkt för tysta tårar?
Jag gav henne ett leende och försökte säga "Gråt du! Jag är också människa och förstår om du måste." Jag tror hon förstod. Hon log lite trött tillbaka och fortsatte sedan sin tysta gråt med blicken ut i den daggvåta och grå morgonen. Ja, morgonen liksom grät på samma sätt som hon.

På jobbet stod jag redo med sagor och inspiration för att möta barnen. Men det kom inga. Sagan dog i en pappershög som blev kvar i receptionen när jag sprang iväg för att jaga telefonnummer, lärare, tider och missförstånd. Jag fick tag i alltihop efter lite gillrande av fällor, lirkande och lockande. Missförståndet var stort som en älgtjur, men jag fällde det med första skottet och började reda ut snårskogen kring det. Nu får barnen komma en annan dag och jag behöver bara hitta inspirationen igen. Den blev rädd för det stora missförståndet och sprang och gömde sig...

Det är tur att man är flexibel som det heter.

krycklös

Jag fick släppa kryckorna i måndags. (Hurra-rop och jubel höres över nejden)
Doktorn sa att jag nu ska gå på foten så mycket jag orkar och träna upp den. Problemet är att jag tog honom bokstavligt, och han vet ju inte att jag är jättebra på att orka med fysisk smärta - särskilt i fötterna. Så idag sa det lite stopp... Jag kände hur det bokstavligen rann i skon. Trots lager av bandage så - jajemän - blödde jag igenom.
Vårdcentral, nytt bandage och order om att ta det lite lugnare.

Vaddå? Skulle jag inte kunna ha stadsvandringar? Jag haltar ju bara lite? Vaddå sjukskriven? För ett par kryckor?

Jag vet - Det där är dumt. Särskilt som jag ju är lite ynklig av alltihop. Hela det här året har gjort mig lite ynklig, men det sitter mer i huvudet än i foten förstås. Gäller det fysisk smärta är jag dum-macho (om nu flickor kan vara det), medan jag när det gäller känslomässig smärta är vad en spänd ballong är för en vass nål - Ingen tolerans alls. Stackars, stackars mig...

(Så här mycket ynk kommer ni aldrig höra igen från mig tror jag...)

lärdom

Idag har jag lärt mig minst tre saker.
En av dem är att inte vänta med att blogga tills det är så sent på natten att jag har glömt de två andra...

alfabet

A is for age:
Tjugosju år. I ett par månader till.

B is for booze of choice:
En riktigt mörk ale i goda vänners lag eller en liiiiiten skvätt av nyfunna favoriten Talisker tillsammans med god kamrat, över ett samtal om livet frampå småtimmarna. Ja, kontexten är viktig.

C is for career:
Självvald men snårig. Önskar mig mer enkelhet i livet.

D is for your dad's name:
Jag kallar honom Pappa.

E is for essential items to bring to a party:
Gott humör. Utan det är det lika bra att inte dyka upp alls.

F is for favourite song at the moment:
Jag tror jag måste säga... Rammsteins version av DMs Stripped. Den hörde jag i alla fall senast.

G is for favourite game:
Jag har för mycket kvar att lära för att svara på den här frågan.

H is for home town:
Snigelposten säger Mölndal, men jag anser mig vara göteborgare ändå.

I is for instruments you play:
Stämband. Jag önskar jag kunde spela nåt mer, men jag slutade med fiolen... Men jag kanske ska lära mig några ackord på gitarren jag har ärvt.

J is for jam or jelly you like:
Hallon. Och så varm hjortronsylt, som ju slår det mesta.

K is for kids:
Barn har jag inga, men jag har varit ett.

L is for living arrangements:
För trångt, för stökigt.

M is for mother's name:
Jag kallar henne Mamma

N is for name:
Lisa heter jag.

O is for overnight hospital stays:
I maj i år låg jag hospitaliserad i drygt tre dygn. Regnbågshinneinflammation.
Innan det – när de tog bort min extra-tå när jag var ett och ett halvt.

P is for phobias:
Getingar och fönsterkuvert.

Q is for quotes you like:
”I am from Europe, where history comes from”
-Eddie Izzard

R is for relationship that lasted the longest:
Tre och ett halvt år med M.

S is for sartorial style:
Jag klär mig i svart-plus brukar jag säga. Ofta enkelt och svart med något som bryter av. Vad det är för stil? Min stil.

T is for time you wake up:
Alltid för sent känns det som. Just nu verkar jag helt enkelt sova dåligt.

U is for underwear:
Svarta boxers. Nästan alltid.

V is for vegetables you love:
Sötpotatis i ugn.

W is for weekend plans:
Helgen som kommer är det ju bokmässa!

X is for x-rays you've had:
Många. Mest på fötterna.

Y is for yummy food you make:
Vattenmelon-sallad med fetaost och rostade pinjenötter.

Z is for zodiac sign:
Skytten

Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till:
Den som vill. Jag gillar inte kedjebrevs-känslan...

Ä är för älsklingstrend:
Trender?? Jag gillar att stickning har blivit hett.

Ö är för en önskan just nu:
Fast inkomst, lugn i maggropen, större och mer städat boende, säkerhet och lugn.

politik igen

Vad gäller politik så är jag nog som många svenskar - Jag tycker i mångt och mycket som mina föräldrar. Det är de som gett mig mina värdegrunder. Min känsla för rätt och fel. Så där står jag dem båda väldigt nära, och politik är något som varit viktigt och stort i familjen. Alltid.
Därför tänker jag göra min far glad och er upplysta genom att hänvisa alla mina kommentarer om valresultatet till hans ledare i Länstidningen Östersund både från igår och idag. Heja pappa!

kan själv!

...sa Lisa.
Jag borde ha bett om hjälp med att handla. Två kryckor, två tunga kassar och en ryggsäck. Det gick, men jag är genomsvettig.

jaha

Jaha. Såret vill inte läka. Jag är inte ens överraskad.
Ytterligare minst en vecka på kryckor. Antibiotika. Jaha.
Jag bara suckar och haltar vidare.

boklista

Jaha... Så fick man en lista slängd på sig igen. Och när det gäller böcker så bangar jag INTE.

1. En bok som förändrat mitt liv?
Förändrat mitt LIV? Herre han där uppe... Jag kan säga flera som berört mig djupt, men jag får väl välja en? Nu säger jag Kallocain av Karin Boye, men det är mer hela hon som gjort intryck. Skulle kunna säga 1984 också bara för att helt snöa in på dystopier.
2. En bok jag läser mer än en gång?
Jag har plockat upp Liftarens Guide till Galaxen flera gånger, men annars är det nog Sagan om Ringen-trilogin jag läst flest gånger. Fem gånger hittills, varav fyra under tonåren. The Dice Man kommer jag att läsa igen och igen och igen... Hittills två.
3. En bok jag skulle vilja ha med mig på en öde ö?
The Dice Man och en tärning kanske? Fast den blev jag så arg på ibland så då säger jag Robinson Crusoe i stället. Dels för att jag inte läst den än, och dels för att den kanske skulle ge lite överlevnads-inspiration. Annars skulle Jonathan Strange and Mr Norrell ligga bra till så att jag kommer igenom den...
4. En bok som fick mig att skratta?
Man sätter skrattet i halsen, men Mark Haddons "The Curious Incident About The Dog In The Nighttime" var ljuvlig. Och så Pratchett då. Men jag tänker inte välja EN av hans böcker.
5. En bok som fick mig att gråta?
Nu får jag saga “The Curious Incident…” igen. Och så grät jag av Mio min Mio för länge sedan.
6. En bok jag önskar hade skrivits?
Jag hade velat läsa allt Tage Danielsson kunde fått skriva om han inte dött i förtid. Och så önskar jag att jag redan hade skrivit min första roman...
7. En bok jag önskar aldrig hade skrivits?
Choklad och apelsin-nånting hette den. Av samma författarinna som skrev Chocolat. Svordom i hett ställe vad kass den var. Och så skulle nog världen vara en bättre plats just nu utan Da Vinci-koden. Att den väckte så mycket hoopla stör mig.
8. En bok jag just nu läser?
Oj, just nu läser jag ju flera stycken... Eric av Pratchett, Good Omens av Pratchett och Gaiman, nämnda Jonathan Strange and Mr Norrell (som jag nog måste börja om med) och så ligger en hel rad på kö.
9. En bok jag tänkt läsa?
Ja, allt Pratchett jag inte läst vill jag läsa så småningom. Och så är det en massa klassiker jag vill ha läst själv, inte bara läst om.

crikey!

Det känns lite osmakligt att slå på Discovery Channel idag, och de visar Crocodile Hunter. Steve Irwin ropar och hojtar om hur nära döden han är och jag kan inte låta bli att tänka "Skrattar bäst..." och sen känner jag mig hemsk. Det är verkligen... märkligt, att se honom skutta runt och utmana döden och veta vad som hände sen. En vän till mig sa en gång att han ville dö "med spaden i handen knall fall, mitt i slutet av livet". Förutom att det inte var på slutet i den meningen, så var det väl just det den galne krokodiljägaren gjorde... Jag vet inte varför han får så många rader i min blog. Jag ville mest reagera på att de visar honom på Discovery idag.

I övrigt försöker jag motivera mig att städa, men jag haltar och det är helt enkelt för stökigt. Så jag ska nog sticka lite i stället på den fantastiska Baudelaire-sockan jag startade i fredags.

politik

Politik, politik, politik, politik, politik.
Okej, det är val alldeles snart, men jag fortsätter vidhålla att politiken är som mest ointressant närmast valdagen. Det handlar om marknadsföring, försäljningsteknik och övertalning. Inte alls om samhällsförändringar och inflytande.

Jag skulle bli en bra politiker, men det är en karriär jag inte skulle orka med. Just för att den handlar om så mycket annat än just politik. Jag kan stå upp för mina åsikter, men jag orkar inte tävla med dem.

Jag vet vilken ideologi jag står bakom, men jag vet inte längre vilket politiskt parti som står för den. Efter alla mina turer i vården på sistone så tror jag inte längre på systemet. Politikernas ord verkar inte handla om min verklighet.

"Det går bra för Sverige". My ass. Inte mitt Sverige i alla fall.
Jag har aldrig tvekat förr, men nu blir det svårt att gå och rösta.

Det här är så politisk jag kommer att bli i den här bloggen. Jag har skrivit om politik och reklam en gång förut. Vill ni läsa nån som vet vad han tycker och vad han står för så ska ni läsa Myggan.

bead for rail

Spencer har försökt läsa min blog på svenska igen. Det blir verkligen hysteriskt roligt när han kör den genom diverse översättningsprogram. Här är senaste inlägget "översatt":

Self had one black plastic pärlhalsband on me igår. Superb bead. Far necklace. Three crutch - spring into street was going the cotton of. clank Bead was hoping, bounce, coiled , bead across street, down in spårvagnsrälsen, over övergångsstället, everywhere. If any heard if a trolley had problem wide Järntorget in am going afternoon because black plastkulor in various size , ors if any seated feet on a such bead and as breaking back igår, so is that all to certain part midst fault. Sorry. IN övrigt ska self on cut maraton in evenings. Maybe tips to imorgon. I have packaged stickprojekt, multi stickprojekt, yarn, more yarn and for poll cut. I have nots enough with cut. And I've no case to they cut I have. Must find cut förvarings - system. Ors sew

pärlor för räls

Jag hade ett svart plast-pärlhalsband på mig igår. Stora pärlor. Långt halsband.
Tre kryck-hopp ut i gatan gick tråden av. Rassel. Pärlor hoppade, studsade, rullade, pärlade ut över gatan, ner i spårvagnsrälsen, över övergångsstället, överallt.
Om någon hörde om en spårvagn hade problem vid Järntorget i går eftermiddag på grund av svarta plastkulor i olika storlekar, eller om någon satte foten på en sådan pärla och bröt ryggen igår, så var det till viss del mitt fel. Sorry.

I övrigt ska jag på stick-maraton i afton. Kanske ända till imorgon. Jag har packat stickprojekt, fler stickprojekt, garn, mer garn och för få stickor. Jag har inte tillräckligt med stickor. Och jag har ingen väska till de stickor jag har... Måste hitta stick-förvarings-system. Eller sy ett.

vägen hem

Ibland är vägen hem bästa stunden på dagen. En stunds lugn och ro innan läggdags, på en buss eller spårvagn. I en väntkur eller i ösregnet. Det kan vara en stunds meditation för mig. Men inte idag.

Idag började det med väntan på en hållplats, där jag snart fick sällskap av tre välutbildade unga flickor som pratade politik inför valet. Jag är redan ganska less på politik inför valet, då jag tycker det handlar mer om reklamkampanjer än om faktiska förändringar av samhället. Men de här unga damernas samtal höll på att driva mig till vansinne:
-Jag ska rösta på FI!
-Varför då? De är så dåligt pålästa... tycker jag... det verkar som... när jag hörde en...
-Jag litar på Gudrun.
-Ja, hon är bra. Och så är Karin Jämtin bra, och Margot, fast hon är i Bryssel, och så Maria Wetterstrand och så hon Birgitta folkpartisten är bra. Men det är fan alla bra politiker som finns.
-Ja alla gubbar är bara gubbar!
...och så vidare. De pratade girlpower med Margot i stället för Scary Spice, kändes det som. Inte politik. Och mina öron blödde nästan när vagnen rullade in sådär lagomt fem minuter sent.

Och så slår jag mig ned. För mig själv. Blicken ut i mörkret. Andningen blir tyngre. Lugnare. På väg hem. Då kliver han på. Det ofrånkomliga fyllot som invaderar Min Stund. Han var harmlös och snäll, men han kom nära och han pratade nonsens. Inte här! Inte nu! Och stackars lilla konflikträdda jag är snäll mot den fulla, snälla, lilla rödnästa mannen. Fem "Det är synd om människorna, som Strindberg sa" senare flyr jag ut ur vagnen på Järntorget. Stapplande med mina kryckor, ser jag att min buss för första gången i historien är för tidig i stället för försenad, så det blir till att hoppa fort. (Två steg i taget, två steg i taget, två steg i taget, he-ej!)

Jag hann med.
Och så slår jag mig ned. För mig själv. Blicken ut i mörkret. Andningen blir tyngre. Lugnare. På väg hem. Då slår hon telefon-numret och bästisen svarar. "He-ej! Jag är på bussen hem så här och kan inte du typ hålla mig typ lite sällskap på mobilen så här? ... Guuud du är så gullig typ så här!" Och så åker bussen. Och vi lyssnar på hur hon haft det idag. "...och jag ba, och hon ba, typ så här..." Hur det varit på jobbet, i kassan på nåt ställe. Och vi hör hur hon stört sig på fulla tanter och idioter som pratar för tyst så stackars hon fick säga va flera gånger. "För typ man står typ i kassan på ett typ ställe med massa ljud så här och då kan man ju inte typ prata så här viska ba typ!" Bussresan är 12 minuter lång. Hon klagar på den tysta kunden i elva av dessa minuter. Jag har just tryckt på stannar-knappen och stapplar mig mot dörren. En krycka i taget. Tjejen med mobilen håller på att avsluta historien om att prata tyst. "Man vill ju typ inte behöva skrika typ i idiotens öra så här typ 'VAA SAA DU?' liksom skulle ju va typ elakt så här!" Då räcker det för en medresenär som också vill sitta för sig själv, med blicken ut i mörkret och andas. På väg hem. "Nej, det är bättre att berätta det för hela bussen."
Där klev jag av, med ett leende. Ägd blondin.

Förresten kanske jag måste lägga en lapp i min grannes brevlåda med texten "Snälla, sikta på porslinet!". Hela huset hör nämligen när han träffar vattenytan. Det porlar så högt och tydligt att det är som om jag stod bredvid honom när han kastar vatten. Hur ber man egentligen sin granne att kissa tystare?

snabb bolero

Snabbstickad och rolig var den. Men den hade samma problem som alla andra kortkoftor har på oss lite... kurviga... kvinnor. Den glappade i ryggen. Men det är inget lite i-cord inte kan ändra på. Så jag gjorde om lite. Och nu får jag visa min smala midja också! Även om magen ser gravid ut på det här märkliga fotot! Och ljuset är minst sagt märkligt. Nåja, jag har en varm shrug i alla fall!