måndag 26 juni 2006
farmor
Min lilla farmor hostade när jag kom in i hennes rum. Ögonen var slutna och andningen raspig. Men en hand på hennes panna och några lugnande ord och andetagen blev jämnare och huvudet sjönk tillbaka på kudden.
Jag tog hennes hand och vi berättade att det var jag som kommit. Hon klämde min hand och jag är säker på att hon visste att det var jag. Jag fick en stund ensam med henne och jag strök hennes kind, höll hennes hand och pratade med henne.
Farmor var vaken, men ändå inte. Hon kunde inte öppna ögonen och hon kunde inte svara, men hon hörde mig. Jag pratade om minnen. Jag gick genom hennes och farfars hus i mitt huvud och berättade minnen från de olika rummen.
Jag berättade om sånt där jag inte berättade om när jag var liten. Om hur jag brukade vara rädd för herrbyrån och hemligheterna i dess lådor. Om hur jag gick barfota hos henne för att en av mattorna var extramysig under fötterna. Om var jag gömde mig den där gången. Men också om dofter, saker, händelser, känslor som hör hemma hos henne när jag tänker på dem. Jag hade på mig ringen hon gav mig och jag satte hennes tumme mot den.
”Känner du att jag har på mig ringen farmor?” Och visst rörde hon på handen?
Jag är säker på att farmor hörde, visste, kände, tänkte. Men det var en ansträngning att lyssna på alla barnbarnets minnen. Hon somnade. Det var en så tydlig skillnad mellan vaken och sovande, och samtidigt så mycket likhet. Slutna ögon, inga ord, men en så mycket tyngre liten hand i min, så mycket tystare, lugnare andetag, och inte längre några reaktioner på mina ord. Lilla farmor sov lugnt, men kanske hade jag hunnit ge henne ett par mysiga minnen att drömma om.
Jag fick lämna farmor medan hon ännu sov så där lugnt.
Tillståndet är oförändrat.
Jag tror jag har sagt hejdå, men farmor är fortfarande där. Jag tror att hon har tillräckligt många mysiga minnen att drömma om nu. Det är faktiskt så att jag nästan tycker att hon kan få somna in nu. Och vila.
Jag tog hennes hand och vi berättade att det var jag som kommit. Hon klämde min hand och jag är säker på att hon visste att det var jag. Jag fick en stund ensam med henne och jag strök hennes kind, höll hennes hand och pratade med henne.
Farmor var vaken, men ändå inte. Hon kunde inte öppna ögonen och hon kunde inte svara, men hon hörde mig. Jag pratade om minnen. Jag gick genom hennes och farfars hus i mitt huvud och berättade minnen från de olika rummen.
Jag berättade om sånt där jag inte berättade om när jag var liten. Om hur jag brukade vara rädd för herrbyrån och hemligheterna i dess lådor. Om hur jag gick barfota hos henne för att en av mattorna var extramysig under fötterna. Om var jag gömde mig den där gången. Men också om dofter, saker, händelser, känslor som hör hemma hos henne när jag tänker på dem. Jag hade på mig ringen hon gav mig och jag satte hennes tumme mot den.
”Känner du att jag har på mig ringen farmor?” Och visst rörde hon på handen?
Jag är säker på att farmor hörde, visste, kände, tänkte. Men det var en ansträngning att lyssna på alla barnbarnets minnen. Hon somnade. Det var en så tydlig skillnad mellan vaken och sovande, och samtidigt så mycket likhet. Slutna ögon, inga ord, men en så mycket tyngre liten hand i min, så mycket tystare, lugnare andetag, och inte längre några reaktioner på mina ord. Lilla farmor sov lugnt, men kanske hade jag hunnit ge henne ett par mysiga minnen att drömma om.
Jag fick lämna farmor medan hon ännu sov så där lugnt.
Tillståndet är oförändrat.
Jag tror jag har sagt hejdå, men farmor är fortfarande där. Jag tror att hon har tillräckligt många mysiga minnen att drömma om nu. Det är faktiskt så att jag nästan tycker att hon kan få somna in nu. Och vila.
lördag 24 juni 2006
nystan
På tåget hem från Stockholm låter jag tankarna nysta upp sig som de vill en stund. Jag tittar ut genom fönstret och håller inte fast i en enda tanke. Försöker så småningom få tag i ändar på röda trådar och försöker följa dem in i härvan av känslor och tankar som trasslat ihop sig inuti. Men på en röd tråd sitter en svart liten knut och det tar stopp. På en annan hänger en mjuk bit silke som är så mycket lättare att få tag i än de sträva knutarna så jag pysslar med den en stund. Det är svårt att hitta i härvan.
Jag hittade en lång röd tråd som gällde jobbet. Som gällde försörjning, ekonomi och framtid. Det är en sträv tråd som jag inte gärna har närmast huden, men den måste följas, tänkas igenom, redas ut. Jag tjänar för lite pengar. Jag går minus.
Ska jag söka jobb här? Vilken sorts jobb? Hur vill jag jobba? Var hittar jag det? Hur går vägen dit? Ska jag på allvar börja tänka på att söka mig till Glasgow en gång? Eller nån annanstans? När? Till vad? Boende? Vill jag lämna Göteborg? Bara frågetecken. Tråden är så mycket längre än jag trodde och tanken började skava. Jag lämnade den för en silketrådstanke en stund och tröstade mig med lite mjukt som jag lindade kring härvan där inne.
Sen hittade jag en tråd som handlar om mig själv. Mitt inre, mina tankar som jag inte får kontakt med. Jag undrar vart de tagit vägen, och hur jag än drog i tråden så nådde jag aldrig känslorna. Bara kallt isblå logik där jag vill hitta mitt blodröda, sprängande hjärta. Vart har jag tagit vägen?
Jag tittar ut genom fönstret när tåget passerar ännu ett samhälle någonstans i Sverige. Vi åker i ganska långsamt mak förbi en kyrkogård, där en kvinna sitter med nedböjt huvud på en medhavd pall vid en av gravarna. Hon ser ut att ha tappat en del av sig själv hon också – en älskad. Det hugger till i mig, för den delen av mitt liv är inte heller lätt att tänka på. Vem är egentligen min andra halva? För jag har ju fått en försmak av vad det är jag vill ha, men det är ju så svårt. Jag saknar mer än jag älskar. Ingenting är avgjort. Inget har några tidsramar och allt jag önskar är egentligen ett stilla tillstånd där jag kan vila. En trygghet, en famn. Inte bara allt detta avstånd. Jag inser att jag är trött på att vänta, men alternativet just nu är fortfarande ett iskallt hugg i magen och inget jag ens vågar tänka. Han ska ju komma hit.
Jag ska berätta sagan om en svensk midsommar och jag ska berätta om min stund med farmor. Men inte just nu. Jag klarar inte att ens pilla på en enda tråd-ände till där inuti, för det är som att dra i självaste nervtrådarna nu. Jag är trött. Jag tror jag måste sova innan jag ens försöker tänka igen. Än mindre känna någonting.
Jag hittade en lång röd tråd som gällde jobbet. Som gällde försörjning, ekonomi och framtid. Det är en sträv tråd som jag inte gärna har närmast huden, men den måste följas, tänkas igenom, redas ut. Jag tjänar för lite pengar. Jag går minus.
Ska jag söka jobb här? Vilken sorts jobb? Hur vill jag jobba? Var hittar jag det? Hur går vägen dit? Ska jag på allvar börja tänka på att söka mig till Glasgow en gång? Eller nån annanstans? När? Till vad? Boende? Vill jag lämna Göteborg? Bara frågetecken. Tråden är så mycket längre än jag trodde och tanken började skava. Jag lämnade den för en silketrådstanke en stund och tröstade mig med lite mjukt som jag lindade kring härvan där inne.
Sen hittade jag en tråd som handlar om mig själv. Mitt inre, mina tankar som jag inte får kontakt med. Jag undrar vart de tagit vägen, och hur jag än drog i tråden så nådde jag aldrig känslorna. Bara kallt isblå logik där jag vill hitta mitt blodröda, sprängande hjärta. Vart har jag tagit vägen?
Jag tittar ut genom fönstret när tåget passerar ännu ett samhälle någonstans i Sverige. Vi åker i ganska långsamt mak förbi en kyrkogård, där en kvinna sitter med nedböjt huvud på en medhavd pall vid en av gravarna. Hon ser ut att ha tappat en del av sig själv hon också – en älskad. Det hugger till i mig, för den delen av mitt liv är inte heller lätt att tänka på. Vem är egentligen min andra halva? För jag har ju fått en försmak av vad det är jag vill ha, men det är ju så svårt. Jag saknar mer än jag älskar. Ingenting är avgjort. Inget har några tidsramar och allt jag önskar är egentligen ett stilla tillstånd där jag kan vila. En trygghet, en famn. Inte bara allt detta avstånd. Jag inser att jag är trött på att vänta, men alternativet just nu är fortfarande ett iskallt hugg i magen och inget jag ens vågar tänka. Han ska ju komma hit.
Jag ska berätta sagan om en svensk midsommar och jag ska berätta om min stund med farmor. Men inte just nu. Jag klarar inte att ens pilla på en enda tråd-ände till där inuti, för det är som att dra i självaste nervtrådarna nu. Jag är trött. Jag tror jag måste sova innan jag ens försöker tänka igen. Än mindre känna någonting.
fredag 23 juni 2006
spontant
Spontant så känner jag att jag borde skriva nåt lysande om den senaste tiden, men så här rent spontant så kan jag meddela att det inte kommer att ske. Jag orkar inte.
Igår bestämde jag mig för att åka till farmor. Det är jag glad att jag gjorde.
Farmor sover, andas lugnt men går inte att väcka. Ibland är hon vaken, men medvetslös ändå. Hon reagerar på beröring, hon hör vad man säger och hon trycker min hand... Men jag kommer nog att skriva om det när orden kommer på plats.
Sedan fanns det inget tåg hem, så jag hamnade hos mamma i Stockholm över midsommar. Jag åker hem imorgon. Timmarna på tåget kanske inspirerar författarinnan i mig. Tåg brukar göra det. Men när jag kommer fram ska jag först se på fotboll. Jag kommer till Centralstationen tre minuter i fyra, så jag har inte riktigt bestämt vilken TV jag ska ta mig till för att heja på de våra. Har ni nåt förslag om någon TV som det kommer att sitta trevligt sällskap vid, så får ni gärna höra av er.
Igår bestämde jag mig för att åka till farmor. Det är jag glad att jag gjorde.
Farmor sover, andas lugnt men går inte att väcka. Ibland är hon vaken, men medvetslös ändå. Hon reagerar på beröring, hon hör vad man säger och hon trycker min hand... Men jag kommer nog att skriva om det när orden kommer på plats.
Sedan fanns det inget tåg hem, så jag hamnade hos mamma i Stockholm över midsommar. Jag åker hem imorgon. Timmarna på tåget kanske inspirerar författarinnan i mig. Tåg brukar göra det. Men när jag kommer fram ska jag först se på fotboll. Jag kommer till Centralstationen tre minuter i fyra, så jag har inte riktigt bestämt vilken TV jag ska ta mig till för att heja på de våra. Har ni nåt förslag om någon TV som det kommer att sitta trevligt sällskap vid, så får ni gärna höra av er.
onsdag 21 juni 2006
2-2
Sviten mot England håller i sig. Vi är obesegrade sedan 1968.
Jag behövde verkligen den paus från livet, och den här matchen var ett perfekt sätt att komma undan från mig själv. Trevliga människor i mitt vardagsrum, för mycket goda snacka, underhållande fotboll och en helt omöjlig Staffan Lindeborg som kommentator. Jag blir tokig på hans omöjliga uttal. Beckham blir Backham, Cole blir Cool, Rooney blir Rony... Men det blir roligt.
Kvällens citat blir dock en av väninnorna som utbrister i ett spontant "JAAAAAAAAAAAAAA!" vid Allbäcks 1-1-mål och sedan: "Puh! Jag tappade tre maskor, men det var det värt!"
Stickerskor och fotboll. Oslagbart.
Ibland måste man få fly från sig själv och rakt in i en VM-åttondelsfinal mot Tyskland. Jag är ledsen om jag är lite pessimistisk nu, men vi har inte slagit Tyskland i en landskamp sedan 1958 och de har hemmaplan nu... men ändå. När vi försöker bryta den sviten tänker jag ta paus från mitt eget liv i 90 minuter till.
tisdag 20 juni 2006
naken pojke
Två grannfamiljer samsas om en uppblåsbar barnpool på gräsmattan. Grannpojken på ca fem springer runt i bara mässingen när han ropar över grannskapet:
-Jag är alldeles NAKEN! Utomhus! Det var väl på tiden!
Det leendet behövde jag.
nej.
Skulle skriva nåt fyndigt om sällskap i sängen eftersom jag blivit biten av nåt bi- eller geting-aktigt under foten i natt. Men det låter så fånigt. Jag bryr mig inte om bett. Sån smärta finns inte.
Farmor är medvetslös och de tror att det är en hjärnblödning. De tror att hon inte vaknar. Jag har varit rädd för det här i hela mitt liv.
En olycka kommer sällan ensam säger de, och jag må låta så ini helvete (ja jag svor) självisk när jag säger:
Det räcker nu.
Jag behöver goda nyheter, stabilitet, trygghet. Ibland hjälper det att gråta men jag har haft en sån överdos av tårar nu att de är helt verkningslösa.
Det gör ont. Inuti.
Farmor är medvetslös och de tror att det är en hjärnblödning. De tror att hon inte vaknar. Jag har varit rädd för det här i hela mitt liv.
En olycka kommer sällan ensam säger de, och jag må låta så ini helvete (ja jag svor) självisk när jag säger:
Det räcker nu.
Jag behöver goda nyheter, stabilitet, trygghet. Ibland hjälper det att gråta men jag har haft en sån överdos av tårar nu att de är helt verkningslösa.
Det gör ont. Inuti.
torsdag 15 juni 2006
KWA - Knittazs With Attitude
Världens Bästa Erik och Världens Bästa Jessica är Världens Bästa! De har skrivit en Knittaz With Attitude Rap Extravaganza för att pigga upp mig en dag då jag inte mår så bra! Så slå an rytmen, läs högt och njut!
Avigan och Rätan - stickar och brinner
Vi stickar, ni brinner, vi stickar, ni brinner, vi stickar, ni brinner, vi stickar
Ni keffa typer som tycker vi maskar
kolla löpet - rubrikerna braskar
Avigan och Rätan - vi stickar för freden
men om du dissar vårt mönster får du smaka på vreden
(Kören): ”Ein Knit für Frieden, Ein Knit für Liebe...”
vi kör så det ryker, står inte still
gör inte skillnad på fattiga och täta
vänder och byter garn en gång till
på den andra sidan är de aviga räta
halsduk, mössa och olle på en gång
Avigan och Rätan - alltid på språng
garnet kommer i lass till vårt hem
och om du kaxar får du smaka nummer fem
(Kören): ”Fem myror är fler, än fyra elefanter”
En värld du aldrig sett, i ull och akryl
i vår stick-republick får du full asyl
stickor och garn kan alla skaffa
sen kör man så att det står härliga till
stickar på måfå, en jätteblaffa
och använder vilka färger man vill
(Kören): Ein Knit für Frieden, Ein Knitt für Hoffnung.
fattaru mannen, det går åt flera nystan
det rimmar bara nästan om man tummar på bystan
när man har börjat går man an som en terrier
fyrti meter halsduk i regnbågsfärger
förr eller senare, på något vis
skaffar vi ståltråd och stickar en spis
och till de typer som dissar vårt omslag
och tror att vi missat vårt efterstygn
ditt eget mönster har kommit i olag
men vi skulle fixa det på ett dygn
du kan inte fatta vad garn det går åt
vi kör så våra stålstickor blänker
med våra skillz kan vi sticka en båt
som inte ens atombomber sänker
(Kören) – KaBOOOM!!!
Börsar och tossor och mascot-troll
Pannband och lila jongleringsboll
Det är en slät stickning, men inte beige
Passar nästan bättre i en cirkusmanege
För att få fart på stickningslaget
Strumpstickor rätt i vägguttaget
(Kören) "För allt går ju med elektricitet, elektriskt, det är nåt konstigt med det”
Du tror du kan fronta med din socka utan häl
men vi har ett nytt projekt på gång
vore jag du skulle jag ta farväl
för stannar du här blir din tid inte lång
det börja’ som en hätta att täcka ditt nylle
för detta är tveklöst krav
men det får nog bli en liksäck i ylle
och ganska snart skall jag maska av
(Kören) ”Ratatatatatatata…”
det börjar på dagis med en sticka i plast
när man färgar sitt eget, ja då är man fast
skillz och otålighet - vi haret
vi stickar direkt i färgningskaret
Stickorna klickar som Pillan i pisten
garnet tar slut endera dagen
en mössa i mossgrönt som räcker till vristen
vi stickar direkt från fåren i hagen
(Kören: ”Määäh!?”
Vi sträcker och räknar och mäter i tum
Bland våra skillz finns det alltid rum
För trä och stål och aluminium
Nakna och skakande lamm i vårt fönster
Är varma igen men i rutigt mönster
Ibland är det lättare att sticka än stava
Är den svart eller rosa, din ballaklava?
Vi är Sticknings-Gerillan, en ullig armé
Mönsterelever i Lovikaskolan
Avigan och Rätan, och alla kan se
Vi klarar oss bra utan anabolan
(Kören): ”Ricky Bruch, Ricky Bruch”
Vi är Ollepirater, och Lasse i Gatan
Har inget på oss och vår Ylle-Roger
Med lapp för öglan och Bomulls-cantatan
Vi håller oss nöjda på garnsliga droger
Vi hade inga segel, men vi stickar pö om pö
Vi äro fast beslutna att sticka eller dö!
(Kören): ”Pom, pom, pompom, pom, pompom, pompom, pompom.)Tredje satsen ur Chopins 12:e pianosonat i A-moll – även känd som ”Begravningsmarschen”)
Avigan och Rätan - stickar och brinner
Vi stickar, ni brinner, vi stickar, ni brinner, vi stickar, ni brinner, vi stickar
Ni keffa typer som tycker vi maskar
kolla löpet - rubrikerna braskar
Avigan och Rätan - vi stickar för freden
men om du dissar vårt mönster får du smaka på vreden
(Kören): ”Ein Knit für Frieden, Ein Knit für Liebe...”
vi kör så det ryker, står inte still
gör inte skillnad på fattiga och täta
vänder och byter garn en gång till
på den andra sidan är de aviga räta
halsduk, mössa och olle på en gång
Avigan och Rätan - alltid på språng
garnet kommer i lass till vårt hem
och om du kaxar får du smaka nummer fem
(Kören): ”Fem myror är fler, än fyra elefanter”
En värld du aldrig sett, i ull och akryl
i vår stick-republick får du full asyl
stickor och garn kan alla skaffa
sen kör man så att det står härliga till
stickar på måfå, en jätteblaffa
och använder vilka färger man vill
(Kören): Ein Knit für Frieden, Ein Knitt für Hoffnung.
fattaru mannen, det går åt flera nystan
det rimmar bara nästan om man tummar på bystan
när man har börjat går man an som en terrier
fyrti meter halsduk i regnbågsfärger
förr eller senare, på något vis
skaffar vi ståltråd och stickar en spis
och till de typer som dissar vårt omslag
och tror att vi missat vårt efterstygn
ditt eget mönster har kommit i olag
men vi skulle fixa det på ett dygn
du kan inte fatta vad garn det går åt
vi kör så våra stålstickor blänker
med våra skillz kan vi sticka en båt
som inte ens atombomber sänker
(Kören) – KaBOOOM!!!
Börsar och tossor och mascot-troll
Pannband och lila jongleringsboll
Det är en slät stickning, men inte beige
Passar nästan bättre i en cirkusmanege
För att få fart på stickningslaget
Strumpstickor rätt i vägguttaget
(Kören) "För allt går ju med elektricitet, elektriskt, det är nåt konstigt med det”
Du tror du kan fronta med din socka utan häl
men vi har ett nytt projekt på gång
vore jag du skulle jag ta farväl
för stannar du här blir din tid inte lång
det börja’ som en hätta att täcka ditt nylle
för detta är tveklöst krav
men det får nog bli en liksäck i ylle
och ganska snart skall jag maska av
(Kören) ”Ratatatatatatata…”
det börjar på dagis med en sticka i plast
när man färgar sitt eget, ja då är man fast
skillz och otålighet - vi haret
vi stickar direkt i färgningskaret
Stickorna klickar som Pillan i pisten
garnet tar slut endera dagen
en mössa i mossgrönt som räcker till vristen
vi stickar direkt från fåren i hagen
(Kören: ”Määäh!?”
Vi sträcker och räknar och mäter i tum
Bland våra skillz finns det alltid rum
För trä och stål och aluminium
Nakna och skakande lamm i vårt fönster
Är varma igen men i rutigt mönster
Ibland är det lättare att sticka än stava
Är den svart eller rosa, din ballaklava?
Vi är Sticknings-Gerillan, en ullig armé
Mönsterelever i Lovikaskolan
Avigan och Rätan, och alla kan se
Vi klarar oss bra utan anabolan
(Kören): ”Ricky Bruch, Ricky Bruch”
Vi är Ollepirater, och Lasse i Gatan
Har inget på oss och vår Ylle-Roger
Med lapp för öglan och Bomulls-cantatan
Vi håller oss nöjda på garnsliga droger
Vi hade inga segel, men vi stickar pö om pö
Vi äro fast beslutna att sticka eller dö!
(Kören): ”Pom, pom, pompom, pom, pompom, pompom, pompom.)Tredje satsen ur Chopins 12:e pianosonat i A-moll – även känd som ”Begravningsmarschen”)
många-fula-ord-rubrik
Man kunde väl tycka att det räcker nu. Men icke.
Jag var på återbesök på sjukhuset angående ögat och det ser bra ut. Jag får fortsätta med kortison ett bra tag, men inflammationen försvinner och jag slipper ta mer pupillvidgande. Snart kanske jag tål solen igen.
Men så var det det där med alla blodproven de tog. Allihopa var klara nu. Fröken doktor visade papper. Det stod negativ, negativ, negativ på sex prov i rad. Det är goda nyheter. Men på ett papper stod det positivt. Det var på provet angående antigener som avgjorde att jag är HLA-B27-positiv. Ja just det. Det är ungefär som att berätta vilken blodtyp jag har, fast det här gällde antigener. Ca 10 % av befolkningen är HLA-B27-positiva, men alla de har inte ont i korsryggen som jag och har råkat ut för en elakartad irit (regnbågshinneinflammation). Då tyder det på Bechterews sjukdom.
Jajemen. Ögat är bra, men jag fick med mig en diagnos på en kronisk reumatisk sjukdom med mig hem.
Jag är på många sätt glad över att jag fått en diagnos och att jag därmed kommer att få hjälp med mina ryggproblem, men bara tanken på smärtskov i ryggen och att jag kommer stelna i ryggen när jag blir äldre är ganska jobbig. Minst sagt. Sköter jag träning och sjukgymnastik och medicinering kan jag må bättre än vad jag gör idag länge, länge och det är ju bra. Men jag skulle hellre vara utan besvären alls. Förstås.
Nu räcker det med elände ett tag tycker jag.
Inga "åh vad det är synd om dig!"-kommentarer nu tack. Då gråter jag ju bara. Det är BRA att jag får hjälp med ryggontet. Jag ser det så.
Jag var på återbesök på sjukhuset angående ögat och det ser bra ut. Jag får fortsätta med kortison ett bra tag, men inflammationen försvinner och jag slipper ta mer pupillvidgande. Snart kanske jag tål solen igen.
Men så var det det där med alla blodproven de tog. Allihopa var klara nu. Fröken doktor visade papper. Det stod negativ, negativ, negativ på sex prov i rad. Det är goda nyheter. Men på ett papper stod det positivt. Det var på provet angående antigener som avgjorde att jag är HLA-B27-positiv. Ja just det. Det är ungefär som att berätta vilken blodtyp jag har, fast det här gällde antigener. Ca 10 % av befolkningen är HLA-B27-positiva, men alla de har inte ont i korsryggen som jag och har råkat ut för en elakartad irit (regnbågshinneinflammation). Då tyder det på Bechterews sjukdom.
Jajemen. Ögat är bra, men jag fick med mig en diagnos på en kronisk reumatisk sjukdom med mig hem.
Jag är på många sätt glad över att jag fått en diagnos och att jag därmed kommer att få hjälp med mina ryggproblem, men bara tanken på smärtskov i ryggen och att jag kommer stelna i ryggen när jag blir äldre är ganska jobbig. Minst sagt. Sköter jag träning och sjukgymnastik och medicinering kan jag må bättre än vad jag gör idag länge, länge och det är ju bra. Men jag skulle hellre vara utan besvären alls. Förstås.
Nu räcker det med elände ett tag tycker jag.
Inga "åh vad det är synd om dig!"-kommentarer nu tack. Då gråter jag ju bara. Det är BRA att jag får hjälp med ryggontet. Jag ser det så.
onsdag 14 juni 2006
fyra och inte så mycket
liten flicka på bussen: Vad fint du stickar!
jag: Tack!
flickan: Vad ska det bli?
jag: En tröja har jag tänkt.
flickan: Oj!
[tyst paus medan hon uppmärksamt studerar mina stickande händer]
flickan: Mamma lär mig att sticka och jag gör en halsduk. Nu är den så här stor! [måttar ca tre cm mellan tumme och pekfinger] Den blir nog klar när jag är så här många år [håller upp fem fingrar]
jag: Hur många år är du nu då?
flickan: Så här och inte så mycket. [håller upp fyra fingrar] Jag hade kalas i april. Den tolfte.
jag: Tack!
flickan: Vad ska det bli?
jag: En tröja har jag tänkt.
flickan: Oj!
[tyst paus medan hon uppmärksamt studerar mina stickande händer]
flickan: Mamma lär mig att sticka och jag gör en halsduk. Nu är den så här stor! [måttar ca tre cm mellan tumme och pekfinger] Den blir nog klar när jag är så här många år [håller upp fem fingrar]
jag: Hur många år är du nu då?
flickan: Så här och inte så mycket. [håller upp fyra fingrar] Jag hade kalas i april. Den tolfte.
tisdag 13 juni 2006
svejtsch
Nej, nej, nej! Inte nu igen!
Först under OS i Turin och nu i matchen mot Frankrike. Hur svårt är det att säga Schweiz? Det hörs att de försöker. Ibland blir det nästan övertydligt korrekt:
Sch-vej-t-s.
Sedan blir det spännande och bråttom och orden ramlar fram i hastig oordning:
Svejtscharna anfaller! Det är svejtsch som har bollen!
Nej... Det blev inget mål för [paus för andetag och eftertanke] Sch-vej-t-s den här gången heller...
Schweitz. Schå schka man schäja.
Först under OS i Turin och nu i matchen mot Frankrike. Hur svårt är det att säga Schweiz? Det hörs att de försöker. Ibland blir det nästan övertydligt korrekt:
Sch-vej-t-s.
Sedan blir det spännande och bråttom och orden ramlar fram i hastig oordning:
Svejtscharna anfaller! Det är svejtsch som har bollen!
Nej... Det blev inget mål för [paus för andetag och eftertanke] Sch-vej-t-s den här gången heller...
Schweitz. Schå schka man schäja.
måndag 12 juni 2006
färgglatt
Stickvännen Carina frågade lite försiktigt varför jag inte stickar saker med mer färg. Svart, grått, beige, djupt mörkrött och andra naturfärger är det ju mest som gäller hos mig. Tja, alltså... Jag klär mig ju mest i de färgerna och jag vill ju sticka saker som jag kommer att använda, men hennes fråga gnagde ändå i huvudet sist jag kikade i garnhyllan i affären. Och så slog det slint ordentligt.
Igår lade jag upp och började sticka på ännu en Top Down Raglan. Jag har diverse galna planer för det här plagget men jag kan nästan chocka er med den här tröjan redan nu. Eller vad sägs om detta:
Lila och lime! Nu svordom!
Och i-cord i kanten blir så fint, så fint, så fint.
Igår lade jag upp och började sticka på ännu en Top Down Raglan. Jag har diverse galna planer för det här plagget men jag kan nästan chocka er med den här tröjan redan nu. Eller vad sägs om detta:
Lila och lime! Nu svordom!
Och i-cord i kanten blir så fint, så fint, så fint.
lördag 10 juni 2006
cicero och jag
"Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ", sade Cicero för lite drygt 2000 år sedan. Min kropp har en själ och mitt hem har böcker. Numera är böckerna dessutom prydligt inhysta i en ny Billy-bokhylla.
Billy från IKEA i vitt kan tyckas väl fantasilöst, men hemligheten är att inte låta bokhyllan ta över väggen, utan låta innehållet ta över bokhyllan. En bokhyllepjäs mitt på en vägg blir lätt en ganska bastant möbel som hamnar i blickfånget. En vägg fylld med hyllor blir i stället en vägg fylld med böcker och saker i vilken du kan hitta små ledtrådar till vad innehavarens själ egentligen är.
Mina bokhyllor kryper numera längs väggen och innehåller förutom böcker diverse saker som på något sätt låter nyfikna besökare lära känna mig lite bättre, och saker som får mitt hem att kännas som mitt.
Det tog mig bara en kväll att komponera innehållet. Jag vet hur jag vill ha det. Men jag blev svettig av att flytta runt och sedan flytta runt igen...
Nu står pocketböckerna i alfabetisk ordning längst upp. Övrig skönlitteratur i varierande storlekar står längre ned i hyllan. Också de sorterade i alfabetisk ordning efter författarnamn. Längst ned står en rad med telefonkatalogs-tjocka böcker. Mest är det konst och arkitektur. Sedan finns det en liten språk-avdelning, ett par hyllor för övrig facklitteratur och en egen liten avdelning med pocketböcker på franska. Lite här och var tittar det fram en vas, en docka, ett foto, en leksak och en husmodell... Saker och böcker som gör det här till Hemma.
Cicero sade också att "Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet". Jag saknar ännu trädgården, men min balkong är himla mysig...
Billy från IKEA i vitt kan tyckas väl fantasilöst, men hemligheten är att inte låta bokhyllan ta över väggen, utan låta innehållet ta över bokhyllan. En bokhyllepjäs mitt på en vägg blir lätt en ganska bastant möbel som hamnar i blickfånget. En vägg fylld med hyllor blir i stället en vägg fylld med böcker och saker i vilken du kan hitta små ledtrådar till vad innehavarens själ egentligen är.
Mina bokhyllor kryper numera längs väggen och innehåller förutom böcker diverse saker som på något sätt låter nyfikna besökare lära känna mig lite bättre, och saker som får mitt hem att kännas som mitt.
Det tog mig bara en kväll att komponera innehållet. Jag vet hur jag vill ha det. Men jag blev svettig av att flytta runt och sedan flytta runt igen...
Nu står pocketböckerna i alfabetisk ordning längst upp. Övrig skönlitteratur i varierande storlekar står längre ned i hyllan. Också de sorterade i alfabetisk ordning efter författarnamn. Längst ned står en rad med telefonkatalogs-tjocka böcker. Mest är det konst och arkitektur. Sedan finns det en liten språk-avdelning, ett par hyllor för övrig facklitteratur och en egen liten avdelning med pocketböcker på franska. Lite här och var tittar det fram en vas, en docka, ett foto, en leksak och en husmodell... Saker och böcker som gör det här till Hemma.
Cicero sade också att "Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet". Jag saknar ännu trädgården, men min balkong är himla mysig...
WWKIPD
World Wide Knit In Public Day Knit-nic blev en solig succé! Stickerskorna samlades på gräsmattan och log mot passerande parkflanörer när de undrade varifrån allt garn plötsligt kommit. Det var ljuvligt med några få undantag. Till exempel att jag var tvungen att bära keps. Kepsar är jävulens påfund och jag ser idiotisk ut i keps. Men det är ännu mer idiotiskt att vägra bära keps när ens vänstra öga rinner och rinner på grund av solljus. Men jag tog av mig kepsen en minut så att Mia kunde ta det här fotot:
Ja, kolla! Den är färdig! Och den är ljuvlig! Jag vill nog sticka fler freestylade raglan-tröjor uppifrån och ner för den här är verkligen fenomenal! Jag önskar nästan hit hösten redan innan sommaren kommit igång bara för att en ull-alpaca-tröja som denna kan bäras varje dag!
Jag kisar ordentligt och jag har glasögon på mig pga onda ögat, men i min gråsvarta tröja blir jag ändå alldeles... alldeles... jättefin!
Efter sticknicken i parken följde Ida och Lea med hem till mig och stickade framför Sveriges öppningsmatch i VM mot Trinidad-Tobago. Det var jättetrevligt, även om matchen kunde ha varit roligare. Noll - noll... Jag kan inte annat än sucka. Men hör och häpna: Jag tog mig i kragen och tog fram min Tubey-tröja att sticka på till fotbollen. För er som missat det hade jag förvisat detta beiga vidunder till skamvrån då den inte blev precis som jag ville. Men nu får den en chans till under VM. Heja Sverige! Och heja Tubey!
Och så vill jag nämna min nya bokhylla. Den är uppsatt, inredd och jättefin! Men jag jobbar lite på ett poetiskt inlägg oim kärleken till min boksamling, så jag säger inte så mycket nu och här. Men det finns många mjuka och fina ord om böcker. Och om fina saker som får plats i bokhyllor även om de inte är böcker. De kommer sen. De sitter fast i mina hjärnvindlingar ännu. Tangentbordet får vänta med att stava dem en stund.
småtimmars-humor
Klockan 01.19 är såna här saker hysteriskt kul. Jag hittade uppdraget i en annan blog och kunde inte låta bli att prova. Nu har jag ont i magen efter en skrattattack och så undrar jag hur många bakterier jag just slickade från mitt tangentbord...
type your name with your...
FINGERS: Lisa
CHIN: olkoi8kuswaszw
ONE FINGER WITH EYES CLOSED:lids
CHEEK: k,plöo bu8es
ELBOW: llllllisa
LIPS: lisa
PALM: liksa
BACK OF HAND: .kdssa
NOSE: o8sa
TONGUE: llidsa
type your name with your...
FINGERS: Lisa
CHIN: olkoi8kuswaszw
ONE FINGER WITH EYES CLOSED:lids
CHEEK: k,plöo bu8es
ELBOW: llllllisa
LIPS: lisa
PALM: liksa
BACK OF HAND: .kdssa
NOSE: o8sa
TONGUE: llidsa
Sticknyheter
(Läses med Jarl Alfredius-röst):
Lisa är färdig med sin första top-down raglan. Denna premiär var en succé och Lisa låter hälsa att citat: "Så här ska jag göra fler gånger" slutcitat. Fler bilder väntas efter att tröjan varit ute i solen och visat upp sig framför en kamera.
World Wide Knit In Public Day ser ut att bli en annan succé. Stickfolket i Göteborg skall samlas i Botaniska Trädgården klockan fjorton noll noll svensk tid, imorgon den tionde juni. Uppladdningen har gått som planerat och även solen hälsar att den tänker närvara. Detta kan i och för sig ställa till en del problem, då åtminstone en av stickerskorna fortfarande medicineras med pupillvidgande preparat i vänster öga, vilket gör henne extremt ljuskänslig.
Efter genomförd stick-nick förväntas en utbrytargrupp ur stickerskornas skara att fortsätta till ett något kaotiskt, men trivsamt hem i den närliggande Toltorpsdalen för att bevittna Sveriges öppningsmatch i sommarens största fest - fotbolls-VM. Mer om det senare.
Tidigare nämnda Lisa har också blivit intervjuad om sin stickhobby, och sagda intervju kan komma att publiceras i den glossiga tidskriften Cosmopolitan, vid sidan av sexspalter och parfymreklam. Lisa är verkligen en ny stjärna på stick-himlen. Snart ser vi henne säkert på röda mattan inför eventuella garnsläpp och garnbutiks-premiärer.
Men först skall denna Lisa vara med som en av många hemliga vänner i den nya omgången av Nordisk Hemlig Vän. En knapp för blogg-användning har tagits fram för detta evenemang, men då Lisa visat sig vara en nitisk estet vad gäller storlekar och proportioner i sin blogs sidomeny, så har hon beslutat att endast publicera sagda knapp i text-delen av sin web-dagbok. Hon hälsar dock att hon trots dessa elitistiska och högst osympatiska personlighetsdrag ser fram emot detta evenemang med odelad entusiasm!
Sist idag ska också rapporteras om att nya projekt redan sitter på stickorna, picknickmaten är inhandlad, skyltarna textade och på det stora hela ser helgen ut att bli en riktig stick- och fotbollsfest!
Lisa är färdig med sin första top-down raglan. Denna premiär var en succé och Lisa låter hälsa att citat: "Så här ska jag göra fler gånger" slutcitat. Fler bilder väntas efter att tröjan varit ute i solen och visat upp sig framför en kamera.
World Wide Knit In Public Day ser ut att bli en annan succé. Stickfolket i Göteborg skall samlas i Botaniska Trädgården klockan fjorton noll noll svensk tid, imorgon den tionde juni. Uppladdningen har gått som planerat och även solen hälsar att den tänker närvara. Detta kan i och för sig ställa till en del problem, då åtminstone en av stickerskorna fortfarande medicineras med pupillvidgande preparat i vänster öga, vilket gör henne extremt ljuskänslig.
Efter genomförd stick-nick förväntas en utbrytargrupp ur stickerskornas skara att fortsätta till ett något kaotiskt, men trivsamt hem i den närliggande Toltorpsdalen för att bevittna Sveriges öppningsmatch i sommarens största fest - fotbolls-VM. Mer om det senare.
Tidigare nämnda Lisa har också blivit intervjuad om sin stickhobby, och sagda intervju kan komma att publiceras i den glossiga tidskriften Cosmopolitan, vid sidan av sexspalter och parfymreklam. Lisa är verkligen en ny stjärna på stick-himlen. Snart ser vi henne säkert på röda mattan inför eventuella garnsläpp och garnbutiks-premiärer.
Men först skall denna Lisa vara med som en av många hemliga vänner i den nya omgången av Nordisk Hemlig Vän. En knapp för blogg-användning har tagits fram för detta evenemang, men då Lisa visat sig vara en nitisk estet vad gäller storlekar och proportioner i sin blogs sidomeny, så har hon beslutat att endast publicera sagda knapp i text-delen av sin web-dagbok. Hon hälsar dock att hon trots dessa elitistiska och högst osympatiska personlighetsdrag ser fram emot detta evenemang med odelad entusiasm!
Sist idag ska också rapporteras om att nya projekt redan sitter på stickorna, picknickmaten är inhandlad, skyltarna textade och på det stora hela ser helgen ut att bli en riktig stick- och fotbollsfest!
måndag 5 juni 2006
G som i garn
Efter att ha varit utmattad i två veckor och somnat så fort jag lagt ner örat på antingen kudde eller för all del en bordsskiva, har jag nu drabbats av insomnia igen. Kanske jag till slut betalade av min sömnskuld? Uppdelad i tjugominutersperioder och utspridd över två veckor... Men det verkar märkligt. Jag är ju så trött?
Nåja, jag provar igen. I stället för att räkna får kör jag en runda med min egen tankelek. Kategoriserade alfabet. Saker relaterade till stickning och garn från A till Ö till exempel:
A som i Alpaca och Araucania.
B som i Birch-sjalen och Bomullsgarn
C som i Classic Cashcotton 4ply
D som i Drops och Deisy Design... och så vidare.
Ja, jag har blivit fullfjädrad sticknörd. Stickningen följer med även i mina tankelekar.
Bokstavsleken är en gammal idé från mamma som jag använder nästan varje kväll. Man brukar tappa bort sig lite runt G eller H, och om man hittar tillbaka, somna runt K. Men frågan är om jag inte hinner till S eller T i afton.
Nåja, jag provar igen. I stället för att räkna får kör jag en runda med min egen tankelek. Kategoriserade alfabet. Saker relaterade till stickning och garn från A till Ö till exempel:
A som i Alpaca och Araucania.
B som i Birch-sjalen och Bomullsgarn
C som i Classic Cashcotton 4ply
D som i Drops och Deisy Design... och så vidare.
Ja, jag har blivit fullfjädrad sticknörd. Stickningen följer med även i mina tankelekar.
Bokstavsleken är en gammal idé från mamma som jag använder nästan varje kväll. Man brukar tappa bort sig lite runt G eller H, och om man hittar tillbaka, somna runt K. Men frågan är om jag inte hinner till S eller T i afton.
söndag 4 juni 2006
livskvalitet
Vännen S, kvällsvarmt på balkongen, vattenpipa med äppeltobak, kaffe, mysigt samtal och Sigur Ròs i stereon. Då är livet faktiskt riktigt, riktigt underbart.
lördag 3 juni 2006
watch out!
Böcker!
Nedersta hyllan i min bokhylla rasade just.
Jag vet att böcker är tungt och jag vet att jag räknade fel när jag försökte få min fina bokhylla att upphäva tyngdlagen med tunna hyllplan, men den höll i alla fall i nästan fyra år och det är bara hyllan med telefonkatalogs-stora böcker som givit upp...
Men, när jag försöker räta upp det hela något så märker jag att självaste fästena i väggen helst vill krypa ur sina pluggar. Om de får välja så tänker de begrava mig i böcker. En lycklig död för en bokälskare i och för sig, men frågan är om jag inte måste investera i nya bokhyllor. Typ nu.
Varför händer alltid många saker på en gång? Kan de inte sprida ut sig lite så att livet blir lite mer jämn-spännande i stället?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)