många-fula-ord-rubrik

Man kunde väl tycka att det räcker nu. Men icke.

Jag var på återbesök på sjukhuset angående ögat och det ser bra ut. Jag får fortsätta med kortison ett bra tag, men inflammationen försvinner och jag slipper ta mer pupillvidgande. Snart kanske jag tål solen igen.

Men så var det det där med alla blodproven de tog. Allihopa var klara nu. Fröken doktor visade papper. Det stod negativ, negativ, negativ på sex prov i rad. Det är goda nyheter. Men på ett papper stod det positivt. Det var på provet angående antigener som avgjorde att jag är HLA-B27-positiv. Ja just det. Det är ungefär som att berätta vilken blodtyp jag har, fast det här gällde antigener. Ca 10 % av befolkningen är HLA-B27-positiva, men alla de har inte ont i korsryggen som jag och har råkat ut för en elakartad irit (regnbågshinneinflammation). Då tyder det på Bechterews sjukdom.
Jajemen. Ögat är bra, men jag fick med mig en diagnos på en kronisk reumatisk sjukdom med mig hem.

Jag är på många sätt glad över att jag fått en diagnos och att jag därmed kommer att få hjälp med mina ryggproblem, men bara tanken på smärtskov i ryggen och att jag kommer stelna i ryggen när jag blir äldre är ganska jobbig. Minst sagt. Sköter jag träning och sjukgymnastik och medicinering kan jag må bättre än vad jag gör idag länge, länge och det är ju bra. Men jag skulle hellre vara utan besvären alls. Förstås.

Nu räcker det med elände ett tag tycker jag.

Inga "åh vad det är synd om dig!"-kommentarer nu tack. Då gråter jag ju bara. Det är BRA att jag får hjälp med ryggontet. Jag ser det så.