Hon sitter alltid där. I hörnet av den lilla skulpturgruppen av Bianca Maria Barmen. Visst har jag sett henne sitta där förut, men aldrig riktigt lagt märke till henne.
Hon är liten. Kanske fyrtio centimeter hög. Oskyldig liten figur tillsammans med två andra små figurer.
Men idag såg jag henne mer än någonsin, just för att hon inte gick att se!
En golvtrasa och lite snöre räcker för att en oskyldigt, betraktande, liten skulptur ska bli något annat. Offer, dömd. Terror, misstänkt. Nutid, ondska. Ett helt nytt konstverk, med starka associationer kring. Allt som behövdes var en golvtrasa, lite snöre och allas smärtsamma medvetenhet om hur hemsk världen kan vara.
Jag undrar vem konstnären är.
Jag lurar på vem sticka så pass sängfilt
SvaraRadera