fel fokus

Idag läser jag. Jag måste ta mig igenom en artikel om definitioner av kunskap, vetenskap, filosofi inför en kurs nästa vecka då vi ska få reda på vilken sorts kunskap vi som forskare förväntas leta efter. Det är en intressant text, men jag gör precis som delar av teorierna handlar om - Sanningen är subjektiv.
Jag läser utifrån vem jag är, vad jag gör, vad jag värderar - och det är därför inte säkert att jag, när jag läst klart, har tagit vara på samma sanningar som andra som läser.

Som när jag mitt i texten snubblar över att ordet "humanism" används som en självklar term, men i en annan filosofisk betydelse än jag tidigare givit ordet. Så jag slår upp det och antecknar i marginalen vad jag tycker saknas i meningen.

Samtidigt läser jag om definitionen några gånger till.

Aha!

Nästa gång någon frågar om jag tror på Gud tänker jag svara: "Jag tror på människan".
Det som är religion i andras liv är humanism i mitt. Det är tron på medmänniskan som utgör grunden för hur jag definierar världen.

"Humanism is a broad category of ethical philosophies that affirm the dignity and worth of all people, based on the ability to determine right and wrong by appealing to universal human qualities, particularly rationality.
It is a component of a variety of more specific philosophical systems and has been incorporated into several religious schools of thought. Humanism can be considered as a process by which truth and morality is sought through human investigation. In focusing on the capacity for self-determination, humanism rejects transcendental justifications, such as a dependence on belief without reason, the supernatural, or texts of allegedly divine origin. Humanists endorse universal morality based on the commonality of the human condition, suggesting that solutions to human social and cultural problems cannot be parochial." -wikipedia