Jag kom hem sent efter en trevlig kväll igår. Det regnade, och mitt prickiga paraply och mina strumpor var våta. Skrattet kändes fortfarande i magen när jag slog på helljuset för att snirkla mig hem de sista kilometrarna. Då fick jag trampa på bromsen. De sista kilometrarna hem körde jag slalom mellan paddorna. Stora paddor som kröp, hoppade eller bara satt och njöt i regnet, i hundratal på vägen. Jag räknade först. En, två, många... Vid sjuttionånting gav jag upp. Då hade jag fortfarande en kilometer kvar.
Wow! Paddor kan bli gamla så du lär nog få väja för dem många gånger.
SvaraRadera* ha ha * en gång när vi var nyinflyttade och jag körde på en liten byaväg råkade vi ut för något liknande. Fast jag hade ett barn i bilen (vi hade varit på akuten) och en stor mugg ... så vi hoppade ut och fångade ett gäng. Sedan hade vi hela köket fullt av hoppande paddor tills vi fångade in dem igen och satte ut dem igen.
SvaraRadera