Färdig!

Jag tycker den är fantastisk! Lyxiga garner som ger ett helt ljuvligt tyg. En form som gör att sjalen liksom vill ligga runt halsen. Jag överdrev den formen i blockningen (i stället för att tvinga den att bli en triangel som jag sett många göra). Det är precis den färgklick min höstjacka kommer att behöva i kragen.

Stephen Wests sätt att skriva mönster imponerar. Om du aldrig stickat intarsia-teknik förut så räcker det att följa hans förkortningar i mönstret. "Jaha, var det så här enkelt" liksom.

Nu sticker den här designen ut lite bland alla hans tidigare, randigare, och som mysteriestickning var det många som valde färger i blindo... Men något som slår mig är att jag hört ganska hård kritik från folk som inte stickat den, medan alla som haft den på stickorna älskar den. Det tycker jag säger något om designen, och jag tror vi kommer se fler varianter, som leker på alla möjliga vis med färgvalen i den här geometriska leken.

tekn. lic.

Igår presenterade jag min licentiatsrapport vid ett seminarium på Chalmers Arkitektur. Det blev ett jättebra seminarium med en bra opponent (Tim Delshammar) och jag blev godkänd. Min nya akademiska titel är teknisk licentiat (Det hette teknologie förut. Jag gillar det bättre.)

Hurra!

Detta var dock något av en urladdning och jag har sällan känt mig mer... urlakad, tunnt uttänjd, urvriden disktrasa.

Snart nya tag med allt, men först vila. Huvudet ska få vila. I alla fall ett par dagar.

(Bilden tog min Tobbe just innan jag började min presentation)

polarna

fina fina Larsson

Sjusovare.

en fin dag för Lisa

Behövde släppa mitt maniska malande av måndagens presentation i mitt huvud. Därför passade Paulinas inbjudan till en sticklördag hemma hos henne alldeles ypperligt. Nu bor Paulina i en träddunge utanför Grästorp, så Ida och jag gjorde det till ett heldagsäventyr! Först gick vi på loppis i Alingsås, och sen i Vårgårda och jag fick med mig lite byttor och skålar, och så packade vi baksätet fullt med fyndade lådor som ska sortera ytterligare lite prylar i vår lada...

Hemma hos Paulina fick vi sällskap av Anna, Maria, Sandy och Dineke. Skön samvaro med likasinnade nördar, och det både spanns och stickades. Det är inte så konstigt att jag börjar närma mig dagen då jag också ska lära mig älska att spinna. Bara det monotont svischande ljudet av den vackra spinnrocken Paulina "körde" var meditativt och bekvämt... Jag ska akta mig lite till, men snart trillar jag dit. Titta bara vad lycklig man blir av egenfärgade fibrer!

Både Sandy och Anna stickade på sin Mysteriesjal designad av Stephen West, och jag har lagt upp en Clockwork som Sambo ska få vira om halsen i höst. Rolff var med och snarkade mellan mig och Sandy mest hela eftermiddagen.

Ida stickade sockervadd (en ljuvlig sjal i Norrgårdens Mohair).

Lyckades inte få med Dinekes virkning eller Marias stickning på bild tydligen... Så fånigt.

Paulina bor i en sån där dunge träd som planterades som vindfång kring gårdarna på slätten. Jag avundas hennes prunkande trädgårdsland och fruktträdslunden. Den hemmaodlade gurkan jag skar ner i salladen var både jättegod och jättestor...

Och så har hon höns också!

Du bor så fint Paulina och du bjöd på precis en sån där dag jag behövde!

Jag kommer mycket gärna tillbaka!

Här kommer en bild på trädgårdslandet och boden hönshuset ligger i. Det står en hel lund med både äppel- och päronträd alldeles utanför bilden till höger...

Och om ni gillar vackra kvällshimlar om sommaren kan jag rekommendera sträckan Grästorp - Alingsås en augusti-afton... Fälten, ängarna och träden... Ljuset! Jag körde bil och sneglade på vyerna i farten, så några fint planerade foton på kvällsljus har jag inte, men Oj så vackert det var!

efit

Det är dags igen! Ett foto i timmen hela fredagen!

Jag håller på att förbereda mig för ett seminarium jag håller på måndag. Presentationsmaterialet är klart, så jag går mest och maler vad jag ska säga i huvudet. Frågan är vad det resulterar i för sysslor jag kan ta bild på...

Det återstår att se!

8.30 "Trött hund sover ofta för länge" (liksom hans matte). Rolff får egentligen inte vara i sängen, men när husse gått till jobbet och jag sover, så smyger han upp och så hittar jag det här snarkpaketet när jag vaknar...

9.30 Jag lufsar runt i muckla-tofflorna och fixar mat till djuren, mer kaffe till mig och kisspaus till hunden. Det spöregnar. Det känns som en väldigt inomhus kind of day.

(Tofflorna ser ut som om de tillhörde en av Sven Nordqvists mucklor. Därför heter de så.)

10.30 Jag öppnade fönstret för att lyssna på regnet och för att vädra lite där jag yr runt i torpdammet. Evert och Q blev genast nyfikna, men tveksamma. Två regndroppar i morrhåren senare fnös Quisling och gick och la sig igen.

11.30 Operation Måla Hallen (en liten bit i taget) fortskrider. I huvudet funderar jag på hur mycket jag ska prata om ditt och hur mycket om datt...
(Fotot är aningen regisserat... Jag brukar inte börja måla en kant Mitt På utan någon som helst maskering så här...)

12.30 Lunchdags! Jag hittade inte många igår, men några. Tillräckligt för att få ett snacks till efterrätt på lunchen...

Bonusbild 12.30: Närhelst man närmar sig köket en regnig dag som denna dyker de upp och undrar om de också kan få nåt smaskens...

13.30 Blev så illa tvungen att ta en tur till ladan och hämta grejer. Rolff passade på att rusa ett varv i regnet och jag klafsade runt en stund och njöt av blöt trädgård.

14.30 Tittar på målarfärg som torkar...

15.30 Medan man flyttar tunga skåp, så får allt annat stå Någon Annan Stans. Typiskt Stök.

16.30 Ahhh... Nyduschad. Krokiga tår på grynig bild. Så är det.

17.30 Jobbade lite i presentationsfilen efter att tankar ramlat på plats. Nu några maskor innan det är dags att stöka ihop middagen...

18.30 Väntar på Sambos hemkomst och sätter in middagen i ugnen (korvlåda)

18.30-bonus: Och så tyckte Rolff att det var hans tur att vara med igen.

19.30 Sambon är hemma och middagen var god. Lägger upp ny stickning till kaffet, så jag har några att välja mellan på stickträff i morgon.

20.30 TV, kissekatt och stickning. Fredagsmys på hemmavis.

21.30 Det börjar kvällas. Myser vidare med katt och hund i knät, stickning, en film och så kan jag njuta av den nymålade hallen. Blev mycket bättre med lite färg!

22.30 Rolff är ute och kvällskissar. Det är så mörkt att utelampan var det enda som ville fastna på bild. Nu är det kväll här - Jag ska upp tidigt imorgon för ett äventyr ända till Grästorp...

Gratitude på svenska

Nu är det klart!

Mönstret finns nu att köpa på svenska antingen direkt från mig eller från Ateljé Norrgården.

Det är deras fina tvåtrådiga mohair jag rekommenderar till mönstret. Det var mönstret och garnet som fann varandra, och det blev helt enkelt nödvändigt att samarbeta om det utifrån det.

Snart ska du kunna köpa garnet direkt från Norrgårdens Webshop, och om du åker dit får du köpa en fin utskriven kopia ihop med ett garn i precis rätt färg för just dig!

Sjalen på bilden har Catarina gjort. För fler varianter stickade i mohairgarnet titta här, här, här eller här.

vinnare!

Med hjälp av random.org har jag dragit en vinnare.

Vinnare av mitt mönster Gratitude på svenska är Kerstin!

Hon skrev kommentaren:

"Det är klart att jag tar chansen. Oavsett om jag vinner eller ej, sjalmönstret skall inköpas och stickas. Och känna en enorm tacksamhet till dig Lisa som gjort ett mönster som jag bara vill ha!
Kramar i mängder till dig!"

Jag har dock ingen kontaktadress till dig Kerstin, så om du mailar mig på visalisa (a) gmail punkt com, så skickar jag mönstret.

dimma

Magisk dimma! Jag måste få visa er. Det står en vit rökvägg nere vid vägen... Det ser helt spöklikt jättehäftigt ut!

(Utsikt genom vårt vardagsrumsfönster)

Jag fick PAKET!

Efter en ganska hemsk skitdag på jobbet (med några ljusglimtar av trevligt folk) kom jag hem med åskmoln i humöret. Då hittade jag ett paket. Till mig.

Flickorna i Örebro tackade för Gratitude-mönstret genom att ge mig ett paket. Med skojiga klistermärken (Det ska sitta ett i varje skolbok som är min!), fina knappar med babuschkas på och... och... och...GARN! Två härvor finaste, flammande mohairen från Ateljé Norrgården. De påstod att de vet ett mönster som passar bra till det här garnet, men vet ni vad tjejer? Jag kanske kom på idén till en annan sjal i stället! Jag har några projekt att göra först, men det ligger en liten, glödande idé och jäser till sig här... (som vanligt).

TACK Catarina och Camilla! Det var den bäst tajmade fina presenten på länge!

Sagan om Ringen-funderingar

Vi har sett trilogin igen. Förlängda versionen. På fyra kvällar tror jag det blev. Nu tittar vi på extramaterial och längtar efter The Hobbit. Jag älskar de här filmerna, och arbetet bakom dem, men...

(Läs nu inte vidare om 1. Du fortfarande inte har läst böckerna eller sett filmerna - i så fall - Gå och läs! eller 2. Du inte vill bli arg på mig för att jag kritiserar dina älsklingar.)

...det finns ett par saker som alltid bekymrat mig i den här Sagan av Sagor.

För det första: Sickna svikande skitkompisar Örnarna är! Lite som amerikanska kavalleriet i diverse filmer, så -tata-rata-rata-rata-raaa- dyker de upp i sista sekunden. Var var ni när äventyret började liksom? Har ni sett hur de här killarna kämpat för att ta sig till Mordor? Va? Och så kommer ni in och bara hånar dem med att lyfta dem därifrån när allt är färdigkämpat? Kunde ni inte ha lyft dit dem? Fast Sagan kanske hade blivit lite för kort då. Så här:

Frodo: "Jag kan ta ringen till Mordor!"

Elrond: "Coolt - här får du en örn"

Frodo: "Weeeeeee!"

*plopp i vulkan*

Frodo: "Färdig!"

För det andra: På Väderklint lär vi oss att Nazgûl-ryttarna-demonerna-hemskingarna är rädda för eld. De är jättenära ringen och har dessutom stuckit kniven i ringbäraren... Då dyker Aragorn upp med en brinnande pinne och hemskingarna flyr som vore de gjorda av fotogen... Varför skriker folk "Nazgûûûl!!!" i skräck när de dyker upp i stället för att tända en fackla? Eller är fackel-tricket Aragorns hemliga vapen?

För det tredje: Sista filmen har typ nio slut. Det värsta är att jag gillar alla nio filmsluten, och alla sluten behövs i storyn - men ändå. Filmen tar slut nio gånger. På ett ungefär. Till saken hör att jag alltid upptäcker att jag är kissnödig ungefär precis när Gollum och Ringen trillar över kanten i brinnande berget. För då är det väl slut?

Nej nej... Nu ska örnarna komma och håna dem ("Kolla vi kan flyga! Menar ni att ni har gått hela vägen hit? Moahaha... Dumma hobbitar!").

Sen ska kungen krönas och pussas med Liv Tyler och sjunga en liten sång. Dessutom är han plötsligt välkammad - och inte alls lika snygg som när han var svettig, skitig och striphårig. En besvikelse.

Sen ska hobbitarna komma hem till Fylke. ("Hej hej! Sopar du fortfarande trädgårdsgången? Vi har varit på äventyr och fått sammetskläder vi! Tjingeling!")

Sen ska hobbitarna leva vardagsliv i Fylke så att Sam hinner fråga chans på sin bartenderflicka.

Sen ska Frodo skriva klart boken och Sam gifta sig med bartenderflickan.

Sen ska Frodo och Bilbo åka vagn till havet, så att Bilbo får tjata om sin gamla ring lite och se gammal ut.

Sen ska det sägas farväl vid båten och alla blir chockade av att Frodo insett att Fylke inte räcker till för honom längre ("I'm too cool for this town! So long suckers!")

Men nu är det väl slut ändå?

Nej, nej... Det har gått lång tid sen första slutet på filmen nu och jag håller på att kissa på mig, men Sam ska till slut bli trilogins huvudperson och kommer hem till sin numera flerbarnsmor till hustru. Nu är det slut.

Det finns fler såna här oegentligheter i de älskade filmerna, men de har jag förträngt nu... tills nästa gång jag ser dem. För de är ju bäst. Men ändå...

Jag firar på egen hand också. Jag samlar bilder på era Gratitudes i en egen mapp och ska lägga upp ett galleri sen... så småningom. Det är helt fantastiskt att se era varianter på sjalen!

Och så beställde jag till slut jackan jag drömt om i ett år.

Just nu sys den efter mina mått av en underbar etsy-designer-sömmerska - i Kina.

Jag Älskar Etsy.

60 mönster - Det ska vi fira!

Jag har sålt smått ofattbara 60 mönster på en vecka! Helt otroligt!

Jag vet att många väntar på det på svenska också, och det är på gång!

För att fira att ni verkar tycka om mitt mönster lottar jag ut ett! Jag skickar en pdf med mönstret på svenska, så fort den är helt klar, till en av de som kommenterar på det här inlägget.

Vinnaren drar jag samma dag som jag kan lägga ut det svenska mönstret till försäljning - SNART alltså.

Till er som inte vinner är trösten att det är ett ganska billigt mönster (20 kr) och att ni kommer kunna köpa det både direkt från mig via Ravelry, och via Ateljé Norrgården - både på plats och i deras webshop!

Tillägg: Har just insett att jag INTE följer alla bloggar jag borde. Om du stickar en Gratitude - snälla maila mig bilder! Det vore så roligt att få se! visalisa snabel-a gmail punkt com

SNART klar. Håll ut!

--Tävlingen är nu avslutad--

ledtråd två

Arbetet fortsätter... Jag Älskar hur Stephen West sätter samman sina mönster! Det här är så roligt! Trots att jag gjorde fel och slutade för tidigt på ledtråd ett och fick göra om ledtråd två för att det skulle stämma... så är den fortfarande rolig! Hurra - mot ledtråd tre!

husvakt

Vi har vaktat Sambos föräldrars hus ett par dagar. Det vill säga: Vi har ätit deras mat, stulit deras ägg och gosat med deras kattungar, så det har inte varit så där överdrivet jobbigt.

Jo förresten, för Sambo har det varit arbetsdagar.

Vi fick nämligen en fantastisk present av hans föräldrar i våras - Ett träd. Trädet vid deras infart var gammalt, rejält och stort, och om vi bara klöv upp det själva när det var fällt så fick vi veden. Det är en gigantisk present, och jag hade allt tänkt hjälpa till mer än jag klarat. Jag har dock lidit av någon slags post-sommar-förkylning-utan-kyla-matthet med tillhörande magknip, yrsel och ont i huvudet. Jag vet alltså inte riktigt vad som var fel, men jag mådde ganska tjyvens. Det är bättre nu. Två släpkärror ved har vi nu fraktat hem, och drygt lika mycket till ligger kvar att hämta. Vi kommer inte att behöva frysa i vinter i alla fall, och en av höstens största hobbies kommer att vara vedstapling. Hurra!

När man bor i någon annans hus bor man på ett märkligt försiktigt vis. Även om man tittar in i skrymslen man inte är i annars (hämta saker i frysboxen, kolla om man kan lägga med nåt mer som ska tvättas, leta efter en bit tejp...), så tittar jag mig nästan över axeln så där "...men jag snokar inte!" hur oskyldigt det än är. I alla fall för mig.

Nu är vi hemma i vårt torp igen, och katterna är glada och gosiga, och packningen behöver packas upp. I kväll ska jag känna att jag har semester En Dag Till (Film och stickning och god mat). I morgon hoppas jag orka röja en del här hemma. På måndag tar det fart igen. Nu ska jag hitta på bästa sättet att presentera min lilla skrift om medborgardeltagande...

mönstret på svenska kommer...

Wow. Jag är överväldigad! Vad snälla ni är - och vilken respons!

Några har frågat om mönster på svenska, och det finns! Men det väntar lite på nya bilder.

Mönstret kommer nämligen att säljas både via Ravelry och via Ateljé Norrgården då deras garner visade sig vara Som Gjorda för den lilla sjalen. Därför kommer det svenska mönstret att presenteras ihop med Norrgårdens garner och mönstret kommer också att säljas direkt över disk ihop med garnet om ni åker till Norrgården och shoppar! Coolt va? Jättecoolt!

(Jag har flyttat upp det här inlägget från i förrgår då fler frågar efter Dödergöks fina variant.)

Gökens tacksamhet och tack Göken!

Dödergök har stickat klart sin Gratitude och den är jättefin! Jag sitter här och pirrar hela jag, för det är alldeles jättehäftigt att en stickerska jag beundrar som Göken tycker om min sjaldesign!

pretentiöst

Världens fulaste ord är prestige.

Jag blir faktiskt riktigt provocerad och irriterad på folk som lägger prestige i stickning. Berättar hur det ska vara. Påpekar när det är fel.

Stickning är ett glatt hantverk med utrymme för så många sätt att vara, uttrycka sig, leka...

Ta vara på traditioner, javisst, men gör vi inte det allra bäst genom att lära oss tillräckligt om dem för att våga leka med dem? Testa dem? Utveckla dem? Göra dem till våra egna? Det tror jag. Då blir de levande. Nutida. För vi vill väl inte bara sticka museiföremål och vara nostalgiska? Hur lär vi oss i så fall vad stickning från 2011 är?

Mycket inom stickning handlar om att våga för mig. Våga göra fel, våga prova något nytt, våga repa upp, våga vara stolt, våga utvecklas. Jag vågar göra "fel" i stickning just för att det inte gör något. Det är ju bara att repa upp och göra om.

Våga göra som du vill, för stickningen är till för dig, dina händer, din fantasi och ditt välmående. Tycker jag.

Den här texten fick också bli Tankenystan hos Stickamera! Hon är alltid på jakt efter små funderingar om stickning och garn, som små kåserier, att lägga på sidan, så har du ett tankenystan - Skicka det till Ulrika!

en liten semester

På söndagskvällen när penslarna var tvättade och stegarna ihopfällda, så packade jag och Tobbe bilen för en liten minisemester. Resan slutade med att Tobbe lämnade av mig i Fattigskogen på onsdagen. Här är några bilder och ord om vad som hände på vår lilla resa.

Första dagen körde vi tills vi lessnade och hamnade på en camping utanför Laxå. Förutom att det var lite nära en större väg var det positiv och glad service och himla mysigt vid en sjö. Bredvid oss bodde två schweiziska damer med en liten Jack Russell-hanne, så det blev lite för spännande för Rolff, som fick dras omkring i omvägar för att inte komma för nära och mucka gräl...

Sen tände vi engångsgrillen (Grillmeister har inte hunnit hitta en campinggrill han gillar ännu) och hade det mysigt. Måste också påpeka att vi satte upp tältet tillsammans, helt utan gräl och svordomar. Jag skrev det som Facebook-status och vännerna där kom fram till att det betyder att vi är redo att gifta oss när som helst. Jo jo... Men sånt här är faktiskt Tobbe och jag väldans bra på. Vi ändrar planer och åker vilse med vilje och sätter upp tält och samarbetar, i precis samma takt. Lite kärleksfullt magiskt så där...

Måndag. Vi åkte vidare norrut till Surahammar. Det var ett mycket speciellt besök och jag valde att göra en egen blogpost av det, för det blev en massa, massa text för den som orkar.

Måndag kväll var vi i Ställberg hos fina Ulrika. Hunden Frasse var inte hemma, så Rolff fick ta huset i besittning. Det gjorde han med den äran! Han kände ju att han var i en annan hanhunds revir, så när han hittade Frasses ben och leksaker snodde han en, men vågade inte lämna den obevakad... Den där andra kunde kanske komma när som helst! Så där gick han och bar på ett ben hela kvällen, som en annan labrador. Knäppis.

Kvällen blev så där mysmagisk som den blir när man har nära och älskade omkring sig. Grillmiddag, rödvin, skratt och stickning. Ulrika är en vän och nyfunnen syster. Familj. Älskad.

Jag tror för övrigt att det bor mucklor i det gamla garaget i Ställberg...

På tisdagen blev lite kompletteringsshopping i Borlänge och sen rullade vi den vackra vägen västerut genom Dalarna. Efter nästan varje krön hojtade vi hur vackert det var. Varje vattendrag fick Tobbe att hojta nåt om fiske. Varje stuga fick oss att fråga varandra om vi inte ska flytta till Dalarna en dag. Det kanske vi gör, för både Tobbe och jag blir alldeles hemkära i dessa skogar, stugor, vattendrag och landskap.

Ett planerat stopp gjorde vi på Staffans Vapen i Duvnäs. Det var förstås för Tobbes skull, men jag undrar om han ångrar sig (trots att han fick tag på det krut han ville ha) för där kunde jag gå och läsa på prislappar och lista ut precis hur mycket hans hobby kostar... Han kan då inte klaga på mina garnköp inte!

Tobbe lade upp den här bilden på nätet med orden "life is good". Jag hoppas han räknar in mig och inte bara att han är på vapenaffär...

Sen rullade vi vidare. Planen var att vi skulle stanna nånstans där det var vackert och leta campingplats, men det var ju vackert överallt! Så vi rullade vidare.

Till slut var vi ända framme i Yttermalung som ju ligger alldeles jättenära Fattigskogen dit jag skulle på läger. Så vi stannade där. Vi gick på en liten loppis och jag köpte knappar. Hunden fick kissa på några lupiner och på en sten. Sen var hela Yttermalung hans revir. Ja, det är ju inte så stort, Yttermalung. På wikipedia står det "tätort fram till 2010". Då var det till slut så få som bodde här att byn förlorade sin tätortsstatus. Butiken är minst sagt nedlagd...

Men det händer ändå en del grejer i Yttermalung! Jag gillar föreningsnamnet nedan:

Sen slog vi upp tältet och hade en myskväll till. Ljuset var så vackert denna sommarkväll så vi tog en promenad till. Då tog jag med kameran och det är jag glad att jag gjorde. Det var fisketävling nere vid älven denna magiska, spegelblanka afton. Här behövs inga fler ord.

Dagen efter åkte vi till Fattigskogen och sticklägret började. Det kan ni se mer av här.