Det finns ull. Och så finns det fin ull. Och så finns det fantastisk ull. Och så finns det kashmir. Och så finns det qiviut - som är ull av myskoxe.

(Bild från http://www.alaskaone.com/wildlife)
Det är inte helt konstigt att det är en mycket dyr och ovanlig sorts ull. Kan du tänka dig någon slänga en myskoxe över knät och klippa ullen av den? Inte jag heller. På en del ställen samlar man ullen myskoxen fäller, men nu finns det också ställen som kammar myskoxar. På Grönland till exempel. Och i Alaska.
Min far har varit på semester i Alaska och idag fick jag äntligen hämtat ut min födelsedagspresent som han köpte åt mig där - på myskoxfarmen. Jag hade fått förvarning om att vänta mig garn, men han gav mig en än värre utmaning också... Kardad ull. Jag har fått qiviut att spinna av!

Jag är fortfarande nybörjare vid min spinnrock. Jag lär mig nya saker med varje drag i fibern och jag låter det "bli som det blir" en hel del. Så den här fibern kommer att få ligga till sig ett tag. Jag kommer inte att våga. Inte innan jag har lite mer självförtroende som spinnerska. Men wow... vilken ull.
Och jag fick garn också. I ren qiviut. Jag har fått 50 gram av det inte allra tunnaste, utan 380 m på drygt 50 gram (2oz). Perfekt för en mellanstor sjal. Garnet är mörkt skogsgrönt och det var inte direkt lätt att fånga på fotografi, men direkt under lampan på hallmattan anar man dess gröna färg, även en afton i december.

Nu återstår det angenäma problemet att välja Precis Rätt sjalmönster för den varmaste sjal jag någonsin kommer att sticka. Det kanske blir en lösstickad cowl av nåt slag för såna använder jag mycket nu... Det blir nog en del surfande på Ravelry framöver, för mina fingrar vill prova att sticka i qiviut!

(Bild från http://www.alaskaone.com/wildlife)
Det är inte helt konstigt att det är en mycket dyr och ovanlig sorts ull. Kan du tänka dig någon slänga en myskoxe över knät och klippa ullen av den? Inte jag heller. På en del ställen samlar man ullen myskoxen fäller, men nu finns det också ställen som kammar myskoxar. På Grönland till exempel. Och i Alaska.
Min far har varit på semester i Alaska och idag fick jag äntligen hämtat ut min födelsedagspresent som han köpte åt mig där - på myskoxfarmen. Jag hade fått förvarning om att vänta mig garn, men han gav mig en än värre utmaning också... Kardad ull. Jag har fått qiviut att spinna av!
Jag är fortfarande nybörjare vid min spinnrock. Jag lär mig nya saker med varje drag i fibern och jag låter det "bli som det blir" en hel del. Så den här fibern kommer att få ligga till sig ett tag. Jag kommer inte att våga. Inte innan jag har lite mer självförtroende som spinnerska. Men wow... vilken ull.
Och jag fick garn också. I ren qiviut. Jag har fått 50 gram av det inte allra tunnaste, utan 380 m på drygt 50 gram (2oz). Perfekt för en mellanstor sjal. Garnet är mörkt skogsgrönt och det var inte direkt lätt att fånga på fotografi, men direkt under lampan på hallmattan anar man dess gröna färg, även en afton i december.
Nu återstår det angenäma problemet att välja Precis Rätt sjalmönster för den varmaste sjal jag någonsin kommer att sticka. Det kanske blir en lösstickad cowl av nåt slag för såna använder jag mycket nu... Det blir nog en del surfande på Ravelry framöver, för mina fingrar vill prova att sticka i qiviut!















