Sagan om Ringen-funderingar

Vi har sett trilogin igen. Förlängda versionen. På fyra kvällar tror jag det blev. Nu tittar vi på extramaterial och längtar efter The Hobbit. Jag älskar de här filmerna, och arbetet bakom dem, men...

(Läs nu inte vidare om 1. Du fortfarande inte har läst böckerna eller sett filmerna - i så fall - Gå och läs! eller 2. Du inte vill bli arg på mig för att jag kritiserar dina älsklingar.)

...det finns ett par saker som alltid bekymrat mig i den här Sagan av Sagor.

För det första: Sickna svikande skitkompisar Örnarna är! Lite som amerikanska kavalleriet i diverse filmer, så -tata-rata-rata-rata-raaa- dyker de upp i sista sekunden. Var var ni när äventyret började liksom? Har ni sett hur de här killarna kämpat för att ta sig till Mordor? Va? Och så kommer ni in och bara hånar dem med att lyfta dem därifrån när allt är färdigkämpat? Kunde ni inte ha lyft dit dem? Fast Sagan kanske hade blivit lite för kort då. Så här:

Frodo: "Jag kan ta ringen till Mordor!"

Elrond: "Coolt - här får du en örn"

Frodo: "Weeeeeee!"

*plopp i vulkan*

Frodo: "Färdig!"

För det andra: På Väderklint lär vi oss att Nazgûl-ryttarna-demonerna-hemskingarna är rädda för eld. De är jättenära ringen och har dessutom stuckit kniven i ringbäraren... Då dyker Aragorn upp med en brinnande pinne och hemskingarna flyr som vore de gjorda av fotogen... Varför skriker folk "Nazgûûûl!!!" i skräck när de dyker upp i stället för att tända en fackla? Eller är fackel-tricket Aragorns hemliga vapen?

För det tredje: Sista filmen har typ nio slut. Det värsta är att jag gillar alla nio filmsluten, och alla sluten behövs i storyn - men ändå. Filmen tar slut nio gånger. På ett ungefär. Till saken hör att jag alltid upptäcker att jag är kissnödig ungefär precis när Gollum och Ringen trillar över kanten i brinnande berget. För då är det väl slut?

Nej nej... Nu ska örnarna komma och håna dem ("Kolla vi kan flyga! Menar ni att ni har gått hela vägen hit? Moahaha... Dumma hobbitar!").

Sen ska kungen krönas och pussas med Liv Tyler och sjunga en liten sång. Dessutom är han plötsligt välkammad - och inte alls lika snygg som när han var svettig, skitig och striphårig. En besvikelse.

Sen ska hobbitarna komma hem till Fylke. ("Hej hej! Sopar du fortfarande trädgårdsgången? Vi har varit på äventyr och fått sammetskläder vi! Tjingeling!")

Sen ska hobbitarna leva vardagsliv i Fylke så att Sam hinner fråga chans på sin bartenderflicka.

Sen ska Frodo skriva klart boken och Sam gifta sig med bartenderflickan.

Sen ska Frodo och Bilbo åka vagn till havet, så att Bilbo får tjata om sin gamla ring lite och se gammal ut.

Sen ska det sägas farväl vid båten och alla blir chockade av att Frodo insett att Fylke inte räcker till för honom längre ("I'm too cool for this town! So long suckers!")

Men nu är det väl slut ändå?

Nej, nej... Det har gått lång tid sen första slutet på filmen nu och jag håller på att kissa på mig, men Sam ska till slut bli trilogins huvudperson och kommer hem till sin numera flerbarnsmor till hustru. Nu är det slut.

Det finns fler såna här oegentligheter i de älskade filmerna, men de har jag förträngt nu... tills nästa gång jag ser dem. För de är ju bäst. Men ändå...