måndag 3 oktober 2011

Öppet brev

Kära Västtrafik, DSB First, Trafikverket, SJ, Sveriges regering och andra berörda!

Jag har ett problem. Jag jobbar med framtidsvisioner, med våra möjligheter att leva hållbart och att planera för bekväma, hållbara livsmönster. I det pusslet är kollektivtrafik i olika former en självklar del. Nej, vi ska inte bygga tågräls till överallt och nej, det ska inte rulla stora stadsbussar tomma genom landsbygd där en tant var 17e kilometer vill åka buss en sväng. Jag diskuterar dagligen nya lösningar, både tekniskt och kulturellt, som livsval, som funktion, som estetiskt element i staden och så vidare och så vidare...

Varje dag som jag behöver åka in till kontoret åker jag pendeltåg. Jag bor en bit från staden, så jag försöker behålla möjligheten att jobba hemifrån en del. Ingen idé att resa för resandets skull. Trots att jag tar bilen till pendeltåget (stationen är 9 km bort) försöker jag leva som vi lär. Jag försöker anpassa mitt liv steg för steg till en framtid med ny teknik kombinerat med gammal, nyuppväckt kunskap. Jag anser mig därför inte vara "vilken pendlare som helst". Jag anser mig vara en pendlare som tänkt över alternativen - både nutida, dåtida och framtida alternativ. Tåget - dår tåg finns - är överlägset... när det fungerar.

Men efter ännu en dag i pendeltrafiks-ansvarigas våld, utan möjlighet att påverka hur eller när jag kommer fram, sviktar även mitt förtroende. Hur ska jag kunna argumentera för att folk ska ställa bilen hemma när jag kommer 1 timme och 45 minuter för sent till jobbet?

Vissa av mina kollegor som satsat på tidigare tåg idag berättade sedan att det tagit dem tre timmar att ta sig från Alingsås till Göteborg. Allt detta berodde på ett "kraftigt tekniskt fel" i Floda. Vår tågvärd förklarade att det var signalerna i Floda som "inte fungerat på hela morgonen" och att tågtrafiken in till Göteborg därför var helt åt skogen hela förmiddagen.

Usel information. Alltför få ersättningsfordon. Usel information även till era egna anställda som måste ha mått förfärligt av all skit de fick ta emot medan de försökte göra sitt bästa för arga, försenade resenärer. Och så det värsta av allt (och det är tyvärr inte första gången): Ni skyller på varandra.

Västtrafik säger att DSB First ska sköta servicen. DSB First säger att Trafikverket ska sköta informationen. Västtrafik och DSB förklarar att SJs tåg har företräde med bitterhet i rösten. Inne på Västtrafiks information på Centralen lägger man huvudet på sned och är förstående medan man leder in samtalet på att "infrastrukturen är helt enkelt för gammal och underdimensionerad". Jag är less.

Jag saknar inlevelse. Jag vill att ni visar att ni förstår vad det innebär att vara resande, pendlare, kund.

Ert jobb är samordning, information, service. Ni sköter det inte. Jag vet inte längre vem som har ansvar för vad, och de gånger jag försökt att klaga har jag alltid blivit hänvisad "någon annanstans".

Att någon dessutom hade mage att kontrollera min biljett när jag till slut satt på ett tåg en timme och 40 minuter efter att jag parkerat vid stationen tar jag som ett hån. Jag betalar inte för den resan ändå. Alla som satt där var mer än 20 minuter försenade. Hyfs och respekt hade varit att berätta i högtalarsystemet hur man kräver resegaranti-pengar som vi alla då hade rätt att göra.

Det duger inte längre att hänvisa till satsningar och eventuella uppgraderingar som ligger flera år fram i tiden. Det måste hända något snarare än så. Och jag tror att mycket vore vunnet om ni började med ordet "service". Tills spåren är fler, tekniken uppgraderad eller utbytt (vilket jag utgår ifrån att ni jobbar med, så ofta som ni har "tekniskt fel") kanske det är i samordning, information och omtanke ni har mest att vinna.

En del av den omtanken kan vara att utveckla det omöjliga biljettsystemet, så att turiststaden Göteborg kan ta emot besökare utan att de behöver läsa en bibel av teknisk information innan de kan åka kollektivt, och så att pendlare tjänar på att köpa kolletivtrafikskort även om de arbetar halvtid inne i stan...

Under vintern som gick samlade jag på "orsaker" vi pendlare fick som förklaring på att våra tåg uteblev, var försenade, evakuerades innan vi var framme, bara åkte halvvägs, ersattes med buss... Tyvärr var den vanligaste informationen "ingen alls" och vi fick snällt stå där och gissa vilt medan tårna frös fast i perrongen. Näst vanligast var "tekniskt fel", som om vi hade tur förklarades med "signalfel", "elfel" eller "en elcentral har brunnit" om någon fick för sig att säga något via högtalarsystemet. Det var dock långt ifrån alltid ändringar för oss pendlare ropades ut, utan Alingsåspendlarna i Göteborg kunde under våra snöiga månader ses springa mellan informationstavlor och perrong i panik närapå varje dag under vintern som gick.

Jag vill kunna rekommendera tåget. Ni motarbetar mina argument.
Skämmes tamejfan.

8 kommentarer:

  1. Bra rutet, Lisa! Jag pendlar inte med Västtrafik, men med Skånetrafiken och det är precis lika pinsamt dåligt skött som Västtrafik förefaller. Timvis av väntan, inga ersättningsbussar när tåget inte fungerar och noll information av värde. Jag vill inte veta om det är "signalfel" eller något annat fel, jag vill komma hem inom rimlig tid!

    SvaraRadera
  2. En av de "bästa" ursäkterna jag hört i Sthlms lokaltrafik (ja, vi har samma problematik om det känns bättre) är spårbrist....fundera på den....

    SvaraRadera
  3. Vi vet ju alla att jag är mycket för det här med öppna brev. :)

    Jag håller helt med dig. För ett hållbart samhälle måste vi ha en fungerande kollektivtrafik, annars kommer alla att fortsätta att ta bilen överallt. Go figure!

    SvaraRadera
  4. Vi har alla varit där, håller med Maria, vi har samma problem.
    Visst skickar du det till dom? Jag är inte säker på att dom läser din blogg.

    SvaraRadera
  5. Jo tack, jag stod nästan två timmar vid min hemstation igår, dvs 6 gånger längre tid än resan tar. Ersättningsbussar kom sent, var för fulla på en hållplats mer än ett kvarter bort (tänk om frusna gamla tanter med rollatorer kunde få förtur istället för att bli undanträngde i sådana situationer!)och vad stoppet var fick jag reda på via GP (brand i en vagn i en tunnel), det enda Västtrafik sade i högtalarna var att det var ett hinder på spåret.

    Som tur var skulle jag 'bara' till skolan och visste att min fröken också var fast i eländet. Så, det blev caféfrukost istället för trängsel och stress. Synd att det inte alltid fungerar att ta det så lugnt när saker går galet.

    SvaraRadera
  6. Tack! För att du formulerar mina tankar om Västtrafik på ett så slående och pricksäkert sätt. Jag bor en bit utanför göteborg och har ett jobb som innebär att jag ambulerar mellan flera arbetsplatser. Detta gör att jag dagligen måste ta mig till olika delar av Göteborg och alla de problem bu beskriver är tragiskt nog min vardag, en orsak till mycket stress i mitt liv. Jag har tidigare bott i Örebro, Uppsala och Stockholm, och även om det finns kritik som kan riktas mot kollektivtrafiken på dessa orter så är det inget mot vad man kan rikta mot Västtrafik. Allt du skriver - a second that!

    SvaraRadera