How are things outside?

Efter fyra dagar instängd sjuk i mitt älskade torp, känns dagens "Garfield minus Garfield" som om den talar till mig. ( garfieldminusgarfield.net it's hilaaaarious! )
Ja, för om man tar bort katten ur den klassiska serien, så får man en serie om en ensam man, som talar med sig själv och är helt fantastiskt tragikomisk. Jag skulle vilja förstora ett helt gäng och ha som pop-art-affischer på kontoret.

utlottning

I en skamlös förhoppning om fler fans så kommer jag att  lotta ut ett ROTOR-mönster, veckan efter mönstersläpp, bland medlemmarna i min nystartade Ravelry-grupp!

Tjuvkik

Nu är det Klart. Mönstret jag presenterar på Festivalen i Höganäs den 8 september.
Det är lite annorlunda än mina tidigare och innehåller flera års funderingar kring detaljer och konstruktion. Jag är jättenöjd och hoppas att många ska tycka om det... Den 8 september smäller det!

egotripp - ravelrygrupp

Jag är hemma sjuk. Det borde betyda sticktid, men kroppen vill inte nånting. Så jag knappar på datorn och vips hade jag knappat ihop den där gruppen jag blivit tjatat på om...
Så nu har Visalisa en Ravelry-grupp! Gå gärna med och visa det ni stickat efter mina mönster, fråga om det ni lärt er på mina workshops och kurser, tyck saker och roa er!
Ni hittar gruppen här. 

efit

OJ! Det är tydligen Ett-Foto-i-Timmen-dag idag! Det hade jag missat.
Så här paff blev jag när jag upptäckte det, och då var klockan 9.35. Jag sitter hemma och läser kunskapsteorier och har inte gjort något mer än att kliva upp, dricka kaffe och satt mig här. Jag är oduschad, okammad och har gårdagens mascara under ögonen.
 
10.30 Nu får det vara slut på sunket. Tar en dusch innan jag jobbar vidare.

11.20 Läser vidare. Rolff tycker jag är vansinnigt tråkig.

12.30 Tankepaus. Tobbe har vaknat och vi pratar om livet medan jag slyngpåtar (!). Jag har lånat finaste Kristins gaffel och slyngpåtar nu en låååååååååång snodd. vad jag ska ha den till kommer att presenteras i bloggen så småningom. Jag lovar.

13.30 Jag är fortfarande lika tråkig. "Användningen av narrativa analyser och metoder skall således uppfattas som en tolkande aktivitet..."

14.30 Älsklingen planerar vårt fredagsmys (Jag trodde han skulle bort i kväll, men han ställde in för att få vara med mig!) och kommer dragandes med Indiska Kokboken. Här ska kryddas Kofta Korma!

15.30 kom Larsson in och sa "Mjou". Sen dök han med huvudet i matskålen och är svår att ta bild på.

Bonusbild: 15.35 blev det så dramatiskt så jag knäppte en bild till. Tobbe och Rolff, som lekt och tränat i trädgården en stund, kommer in och Rolff har skaffat sig ett rejält skrubbsår högt upp på benet. Klant-hunden tog i lite för mycket i Jakten På Bollen. Han blir omplåstrad med salva på såret och lite bandage över av husse. Det är ingen fara med honom!

16.30 Jag erkänner ett guilty pleasure. Ett fånigt spel i Ipaden där jag klickar runt en minut...
(Jag ser det som en kreativ utmaning att de försöker få mig att lägga riktiga pengar på spelet. Jag ser hur långt jag kommer utan att spendera en krona...)

Bonusbild 17.10 Hämtar posten när vi är på väg till affären och hittar ett efterlängtat examensbevis. Jag blev godkänd för ett år sedan, men sen skulle en kurs till, intyg fixas och sen tappades nåt papper bort och... kort sagt: Efter många om och men har jag min lic-examen.

17.30 Vi är i affären. Roligare än så har vi inte.

18.30 Nästan hemma igen. Han kör. Jag påtar. 

19.30 Middagsäventyret har börjat. Lammfärs och Många Sorters Kryddor. Doftar fantastiskt!

20.30 Det här blir kvällens sista bild, för nu slår vi på en film och släcker lyset. Jag friterade popadums och Tobbe gjorde Kofta Korma. Jisses Amalia vad gott det var! Och ölet, London Porter, kan jag också rekommendera. Mörkt, sött och mustigt.

kurser på sv i höst

I veckan som gick damp Vuxenskolans kurskatalog ner i min brevlåda. Så nu kan ännu fler hitta de sex kvällskurser jag håller i den här hösten. Du hittar dem länkade i menyn till höger, men för lite extra reklamverkan tar vi det en gång till:

• 11 okt - Engelska mönster I

Vad står K, P, K2tog, ssk och YO för? Vad betyder gauge?
Var inte rädd för fantastiska mönsterböcker där mönstren råkar vara på engelska!
Lisa Åhlström går igenom grunderna och när du går hem känns engelska mönster inte alls omöjliga längre. 
Lär dig även hitta engelska stickmönster på nätet. 

• 25 okt - Engelska mönster II

En fortsättningskurs. 
Du kan följa stickmönster på engelska hjälpligt och får nu chansen att dechiffrera lite till. Vi går igenom olika uttryck. Vad är en provisional cast on? Hur komma vidare när en förkortning inte finns i ordlistan? Du får även lära dig ett fiffiga variationer på saker du trodde du redan kunde.

8 nov - Flätstickning I

För dig som tycker flätor ser krångligt komplicerat ut. Flätorna dansar över stickningen i kablar och komplicerade knutar - men hur går det till egentligen?
Vi knäcker koden. Vi går igenom både hur man läser mönster och hur man fixar själva stickningen. 
Grundläggande stickvana krävs.

15 nov - Flätstickning II

Du vet att det handlar om att maskor byter plats, men vad kan man använda tekniken till?
En kväll med inspiration och komposition med hjälp av flätteknik. Teckna dina egna linjer att dansa över stickningen, eller skapa en ny struktur med hjälp av maskor som byter plats här och där. 
Grundläggande stickvana krävs.

22 nov - Detaljer konstruktion

Det är din stickning och det är du som bestämmer hur det ska se ut!
Vi provar konstruktioner och ändringar för bättre passform. 
Olika uppläggningar, kantmaskor, avmaskningar, minskningar, ökningar som får slätstickningen att sluta rulla, plagget att sluta vrida sig och ger plats åt byst eller höfter på ett snyggt sätt. 
Grundläggande stickvana krävs.

6 dec - Detaljer dekoration

Det är din stickning och det är du som bestämmer hur det ska se ut!
Vi provar små dekorativa variationer och ändringar i uppläggningar, avmaskningar, kanter och texturer som kan pryda dina alster ytterligare. Grundläggande stickvana krävs.

dagens bästa

...är den nyuppsatta hängmattan i ladugårdsporten.

Här ska jag njuta av hemmet och solen så ofta jag kan.

snart dags för festival

Jag har lite bråttom med att få ett mönster att stämma. Ja, det stämmer redan, men diagrammet ska stämma med stickningen också... Det är en sjal som ska vara klar tills festivalen i Höganäs 8-9 september! Snart är det dags.

På söndagen håller jag kurs i Dubbelstickning och det finns tydligen ett par platser kvar (tips, tips!) och det är kursmaterialet till det jag sitter och leker med lite idag. När jag inte är ute i solen och fixar med torpet. Det är sådana här dagar jag lever för. Fix, pyssel, fint väder, en kram då och då, hemma.

typ efit...

Det var Ett-Foto-i-Timmen i dag... Jag har försökt att ta bilderna, men jag har haft dålig koll på tiden... Och det kanske saknas nån timme. Här har jag i alla fall lagt dem i tidsordning.
Dagen började med att jag släppte ut polarna Rolff och Larsson i solen. De fortsatte gosa på samma sätts om de ockuperat min säng ihop större delen av natten. De brukar inte få sova i sängen alls, men jag hävdar att jag hade lite extra anledning just igår...

Sen tog jag en tur på loppis själv. Jag var på jakt efter ljusstakar och snapsglas... Jag ska snart visa varför. Men jag fastnade länge på loppisen. Träffade trevligt folk, fikade lite, fyndade lite annat...

Jag stod länge, länge och grävde i en nyss påfylld knapplåda! Jag letade små, små knappar till muddar jag stickat. Jag hittade massa fint!

Här är anledningen till snapsglas-jakten... Vi bygger kakfat!

Vid klockan ett ringde plötsligt telefonen. Det var svärföräldrarna som satt i trädgården och undrade om vi var hemma! Nattjobbande fästman var yrvaken, men vi lyckades få fram en kaffepanna i alla fall! Kaffe hjälper alltid. Trevligt med besök.

Sen pysslade jag med mina muddar en stund. Mönstret har Kerstin Lindh gjort och det är med i kompendiet jag håller på att sätta ihop till Stickfesten Tor i oktober. Jag hoppas jag kan råda alla som är där att sticka ett par. Enkelt, men effektfullt. Och de handlade mycket om att komponera färger... De här är stickade i restgarner, och så hittade jag pyttesöta röda skjortknappar att sätta i!

Solen skiner så jag kånkar stege och målar lite vitt på fönster. Och så jobbar jag på ett litet motiv på vår numera gröna ytterdörr! (Den är inte smutsvit längre! hurra!) Men det är inte riktigt färdigt och lite kladdigt i kanterna ännu...

Nu slår jag på TVn och växlar mellan film och OS, medan jag pysslar. Först gjorde jag KLART muddarna genom att sy i knappar. Nu ska jag redigera mönster och sånt... Stickpyssel utan garn.

Bytt är bytt

Jag älskar garnbyten och liknande. Det är roligt att fundera ihop presenterna, tolka mottagarens svar, smygläsa bloggen och leta ledtrådar till vad just den här personen skulle kunna gilla. Det är helt klart mer än halva nöjet för mig.

En del byten har varit såna fantastiska fullträffar… Jag har fått garner jag annars inte hade vågat prova, eller som i våras ett nytt favoritgarn som jag inte hade sett innan dess (Schoppelwolles Cashmere Queen). Och det här senaste stickpåsebytet var ju som jag just visat alldeles ypperligt.

Ibland har bytena blivit ”fel” även om givaren försökt rätt. Jag har fått garn som inte passar mig, godis jag inte tyckt om utan i min tur bjudit bort, saker som inte alls är i min smak. Men det gör inget. För det är ju inte prylarna i paketet jag i första hand är ute efter – det är omtanken. Finns det omtanke i paketet har jag fått precis det jag bad om.

En gång kom ett paket bort. Jag vet inte vad som hände, men det kom aldrig nåt paket till mig. Jag fick en ursäkt och att det nog kommit bort på posten, och just den här bytesvännen var så snäll att hon då stickade en liten kompensationsgåva. Dock hade hon ingen möjlighet att skicka ännu en present värd 300kr (så klart), så det blev ett lite magert byte för min del. Men vet ni va? Det gjorde inget. För den jag skickade till i det bytet blev jätteglad. Och det är därför jag anmäler mig. Jag blir mer ledsen om jag inte får ett tack än om jag inte får ett paket.  

Om jag ville försäkra mig om att få precis det garn jag ville ha i ett paket på posten skulle jag arrangera ett garnbyte med en webshop. De får mina pengar och jag får garnet jag beställt. Toppen. (Men vet du? Även de paketen kan komma bort på posten! Det är en risk man tar liksom… Inte stor, men en risk.)

Självklart finns det de som går med i byten som mest fokuserar på vad de får och inte på vad de ger. En del är slarvigare än andra. Det kan ju vara trist för mottagaren, men det är på något sätt en risk jag är beredd att ta när jag går med i ett hemligt byte.

Det enda jag kan påverka är hur jag uppfattas som byteskompis. Jag gör det genom att ge bort saker jag själv skulle bli glad för, samt försöker matcha dem med vad mottagaren sagt att hen tycker om. Just nu håller jag på att plocka ihop mixa&matcha-paketet. Jag är nästan klar… Hoppas Madeleine blir glad!

mönsterpassning

Jag var med i Stickameras stickpåsebyte (Jag fick sy till självaste Stickamera-Ulrika, men mer om min presationsångest en annan gång. Det gick bra.) När ändå symaskinen var framme passade jag på att sy ett rundstickefodral åt mig själv. Jag valde mitt glada flodhästtyg i rött med ett knallgrönt band. Jag är mäkta stolt över min skapelse:

Ungefär samtidigt postade finaste fina Dödergök en bild på instagram. En bild på påsen hos sytt till bytet. Då tittade jag inte noga utan såg mest att det var fint med rött och grönt, men när jag letar upp bilden nu syntes det ju redan där att det var flodhästtyg. Men det hade jag alltså inte reflekterat över när jag sydde mitt fodral!

Lite senare, efter att jag visat upp mitt fodral på instagram postade Dödergök en bild till. "Skämmer bort min byteskompis lite extra" skrev hon. Och nu visade hon flodhästar! "Åhhhh" tänkte jag. "Jag önskar det är till miiiiig!"

Men "Snart i en brevlåda nära mig" skrev hon också, och jag tolkade det som att hennes byteskompis bodde nära henne. Jag svor lite för jag hade ju väldigt gärna velat vara byteskompisen som dels fick matchande väskor, dels blev bortskämd av finaste fina Dödergök.
Titta vad som kom i posten idag:

De var till mig! Brevlådan nära Dödergök måste ha syftat på den gula brevlådan hon lade paketet i, när det skulle hamna hos mig. Jag lade ut väskan på soffan för att fotografera den. "Platt och fyrkantig!", utropade Lilla Q. "Den är min!". Där har hon legat sedan dess...

TACK tack tack tack tack finaste Dödergöken! Man kan väl lugnt säga att du prickade väldans, väldans, väldigt mitt i prick!

Dunderklumpen

Via youtube kan man se hela filmen! Jag har inte tid just nu, men sparar den och vet att den finns där några knapptryck bort.
Fina, fina Dunderklumpen.

 

tryckare

De dansade till lugna låtar också... Söta galningar!

årets bildspel

Jag tog många färre bilder i år, så jag slog ihop det utan att göra skillnad på dagarna (för det är lite så man lever i Fattigskogen).

jag vill, jag kan, jag vågar

Jag håller gärna kurser i saker jag behärskar. Inte för att jag vet mest eller är bäst, utan för att jag vet att jag är ganska bra på att förklara. Det är angreppssätt och pedagogik som gör att jag håller kurser. Hade det hängt på bara kunskapsmängd hade jag aldrig vågat ställa mig framför stickerskor som stickat i 40 år och påstå att jag hade nåt att komma med... Jag kanske kan lite annat, men framför allt kan jag det på annat sätt. 

Detta gör också att jag är en fullkomligt usel kurs-deltagare. Jag vill lära in saker på mitt sätt i min takt och blir både frustrerad och otålig över att anpassa mig till en grupp när jag experimenterar med nya kunskaper. Jag läser hellre en bok, ser på youtube-filmer och framför allt - experimenterar i ensamhet. Att sitta bredvid en vän som kan svara på frågor, eller klappa lugnande på mig när jag svär fungerar också, men jag kan verkligen inte lära in i grupp... Det är synd, för jag avundas ibland den pingpong-match av studsande kunskap som ibland pågår mellan mina kursdeltagare.

Jag sade länge att jag aldrig skulle spinna, men nu har jag gett upp. Jag kommer att bli helt galen av det här också, men än så länge är nu spinnandet vad stickningen länge har varit - vila, experiment, kravlöst. Det har börjat smyga sig in krav i min stickning, och jag försöker hålla isär kraven och garnet så gott det går. Men jag ser hur jag framöver kommer att behöva stunder vid en spinnrock, där målet inte alls är Det Perfekta Garnet, utan Den Perfekta Stunden. Jag är ute efter rytmen, ljudet, ny kunskap som liksom ramlar ner i maggropen... Så jag har beställt en spinnrock. Jag får den inte än på ett tag, så den blir något att längta efter och se fram emot i höst.

Så hur fastnade jag? Jo, jag bjöd hem Elin. På tu man hand fick hon berätta och tipsa om hur jag ska tänka och röra händerna. På tu man hand spann jag mina första mini-härvor på slända. Jag förstod principen för att flytta tvisten i ullen ut över tråden...
På en eftermiddag hände det jag visste skulle hända. Jag var fast och ville mer.


Men sländan avbryter mig. Sländan behöver stanna. Jag får inte in rytmen, händerna får inte in känslan riktigt. Det blir fint och det är roligt men sländan kräver tankepauser jag inte vill ha. Så i Fattigskogen kidnappade jag Sandy och stängde in mig med henne, fina Johanna och en spinnrock i ett rum. Jag trodde jag skulle svära mer. Jag trodde jag skulle svära. Men jag blev vän med den vackra spinnrocken. Det är en trevande vänskap, men jag ser så fram emot att få sitta själv, i tystnad och bara trampa och njuta och leta efter rytmen, känslan...

 Här är min första härva. Jag är alldeles omåttligt stolt.
 
(BFL från World of Wool)

Tusen tack till framför allt Elin och Sandy men även Annuska! Ni har alla hjälpt mig på ett helt ovärderligt vis att våga lära på mitt sätt och trevande börja peta på ett nytt hantverk.

Annuska hade roligt åt mig när garnlotteriet avgjordes i Fattigskogen, för naturligtvis tog jag chansen. Det kommer förstås att ta ett gäng ulltussar innan jag vågar köpa dyr fiber som jag inte vet om jag behärskar att göra till vackert garn... men när jag nu kunde vinna det!

Jag vann två påsar av fibershoppens fina grejer och dessutom en hel del finfint garn!

hur ska jag nånsin...

Jag står i tacksamhetsskuld och är så oändligt lycklig att känna flera begåvade och generösa människor. 
Den här gången är det Kamilla som givit mig gåvor som får det att pirra i maggropen av tacksam lycka.
Hur tackar man för handgjorda keramikknappar?

Hur tackar man för en ljuvlig, svart stickad spetssjal som kommer att bli flitigt använd? Hur?

Jag börjar med att säga TACK!
Så ska jag jobba på att skämma bort dig tillbaka...

mixat&matchat

När jag kom hem igår låg ett paket och väntade på mig. Det var mixa&matcha-bytet och Madeleine med ljuvligt fina bloggen yarn-madness hade plockat ihop en Fullträff till mig. Kolla:

Hur kunde hon veta att jag klämde på Garnfilibabbas Purelife Revive hela Fattigskogslägret? Men jag köpte inte då jag inte riktigt kunde motivera priset då jag har liknande garner i skåpet, men jag är så sugen på att prova det! Så kommer jag hem till två alldeles egna nystan så här!
Jag fick också ett nystan alpacka, ett westknitsmönster jag inte hade ännu och ett mönster Madeleine designat själv. Ett alldeles fiffigt litet plagg! Det låg jättesmaskigt godis i paketet också. Jag undrar varför det inte kom med på bild...

TACK Madeleine! Ditt paket är inte färdigt ännu, men det är på gång!

Händer i Fattigskogen

Det var först Jannikas idé att genomföra något vi pratat om varje gång vi varit i Fattigskogen - fotografera allas stickande händer! Det är så häftigt att jämföra grepp, teknik och hastighet... Vi gör alla samma sak på olika sätt! Jag lyckades inte komma ihåg att fotografera alla, men det här kommer jag att fortsätta med. Det är riktigt roligt att bli riktigt nördig och verkligen studera de olika händernas grepp och arbete...

Stayin' Alive

Det är över. Semestern. Lägret i Fattigskogen... Jag sörjer. Ja, faktiskt. Det har varit alldeles underbart. Jag saknar älskade vänner. Jag saknar leendena och gapskratten. Jag saknar andetagen som gick ända ner i bäckenet...

Det blir en tuff höst. Det händer väldigt mycket roligt i höst, men jag kommer att ha fullt upp, på ett sätt jag skulle njuta av om jag var på topp, men det är jag nog inte. Känslorna sitter utanpå. Lättstressad. Lättgråten. Lättstött. Så första arbetsdagen efter semestern används till att bearbeta, njuta av de senaste dagarna inombords och till att upprätta tydliga, överskådliga och hanterbara listor över den närmaste framtiden. This too shall pass.

Så för att få stanna i Fattigskogen en stund till inombords bjuder jag på ett av lägrets gapskratt. Camilla och Annuska dansar (synkroniserat?) till Stayin' Alive. Ljuvliga, underbara människor!


Stayin' Alive... Det är precis vad jag också ska göra - med sådana här skratt-stunder i hjärtat!

(Det kommer snart mer Fattigskogsbloggande)