ruinsafari och klanteri

Nu har de fina, rosa skorna varit på lite äventyr.

Vi gick på lite ruin-safari.

Det går bra att hitta söta ruiner i mina vackra skogar häromkring... Ulrika posar vid min favorit-ruin. En matkällare från något förflutet sekel där det numera bara bor tomtar och grådvärgar.

Här är en bild på kärlek tagen i en älskad skog.

Therese och Ulrika kan få flytta hit precis när de vill om det bara vore upp till mig.

På vägen tillbaka föreslog jag en liten genväg. "Det ser blött och klafsigt ut!" sa flickorna. "Inte då!" sa jag. Det var inte klafsigt alls. "Ni kan få kolla mina skor sen!" ropade jag "Det är helt torrt och fint!"

Det var det också. Ända till sista steget upp mot asfaltsvägen. Då snubblade jag till och klev i diket. Klafs! Det här kallas att "få äta upp sina ord" och är något klantskallar ofta tvingas göra.

måndagskväll

Runt oss låg åskmolnen i en krans, men vår middag i kvällsljuset var förskonad från allt vad oväder hette. En blå fläck på himlen bara för oss. Det är magiska kvällar i trädgården nu. Och åskmoln plus kvällsljus plockar fram magiska färger - både på långt håll i skogsbrynets alla trädkronor (räkna alla nyanser av grönt!)

och på nära håll bland kattpäls och grässtrån.

Husse och Rolff myser i kvällsolen.

Det blir inte bättre än så här faktiskt.