Fot

De tog ut titanskruven ur stortån... Läkaren skrattade åt den. Det är ju löjligt! Skruven var ju halva tån. Jag fick ta med den hem.

Sedan innan har jag röntgenbilden på hur den satt i min tå.

Ännu ett ärr. Så här många ärr på fötterna har jag:

(Den bilden föreställer inte mina fötter. Dem skulle jag aldrig visa upp på det viset. Jag har bara märkt ut var alla mina ärr sitter)
Jag gillar inte öppna sandaler... Undrar varför? Sen att höger vrist svullnar hela tiden och att de ärren ser ut som om dr Frankenstein varit framme gör inte saken bättre.
Nu ska jag i alla fall ha mindre ont snart. Förhoppningsvis.
Allt detta bara för att jag hade en så här skojig högerfot när jag var väldigt liten:


Hm... jag måste nog göra ett smycke av skruven på något vis. Bara för att...

i fint sällskap

Jag har tillbringat stora delar av helgen i storheters närvaro. Bland annat den svenska mästaren. Flest varv på fem minuter! Ida var uppe i tolfte nånting och 17 komma nånting gram. Inte illa...

Ja, stickning alltså. Ida vann snabbstickningen.

Det har varit stickfest och jag glömde min kamera hemma (Kanske kan jag snatta några bilder av någon). Stickerskor, garn, god mat, shopping, workshops, mer garn, räta och aviga på Grötö under en hel helg.
Jag har haft fantastiskt roligt!
Anna har lärt mig picoter, muscher, virkad öglekant och krullfrans. Tina hjälpte mig fortsätta experimentera med dubbelstickning. Jag jobbar fortfarande med den där kantmaskan som bara inte stämmer...

Ja, och så hände ett missöde som jag nästan glömde att skriva om. Jag försöker förtränga. Ni vet den där stickan man har i sin samling - Den Där Stickan med stort S, som man vill sticka Allt på om bara det vore möjligt. Min hette Rosenträ 4 mm med plastad kabel och var min Rolls Royce. Den gick av.
Ve Och Fasa.
Jag har fått ersätta med en Ebenholtz som inte alls är pjåkig - Den är rentav jättebra - men jag saknar ändå min rödbrun-svarta älskling. Dess 3mm-syster ser alldeles ensam ut.

Jag har hunnit nästan till armhålan på min efterlängtade jättekofta. Det kommer att vara en hel del efterarbete på den, så den lär väl visas upp lagom till nästa vinter eller så... Men, så rolig den är att sticka! jag gillar inte alls alla sorters flätor, men det här är ju bara FÖR vackert!



Luft, stickning och sällskap. Det behövde jag.

Imorgon opererar jag foten. Igen.
Jag borde ha gjort så mycket innan dess, men nu blir det som det blir.
Håll en tumme för att det blir bra nu.

Lycka

Vad är det som har två badrum, en klädkammare, två pytterum, ett sovrum, ett vardagsrum, ett kök, fullstor kyl och frys, en balkong, en närbutik och en busshållplats utanför fönstret, en diskmaskin, en tvättmaskin, badkar och dusch samt en massa lycka och förväntningar i sig?

Lägenheten!
Jag blir sambo första juni.

Jag har inte skrivit. Jag har inte ens stickat. Men jag har funderat, jag har levt, jag har formulerat och klurat och jag har samlat på diverse situationer som åtminstone jag funnit ganska komiska. Kanske inte just när de inträffade men så här i backspegeln fnittrar jag åt det. Därför presenteras här:

5 anledningar till lite panik...
...som egentligen inte var nåt.

1. Någon har en städ-lukta-gott-mojäng i toaletten som färgar vattnet blått. Det visste inte jag. När jag vände mig om för att spola var innehållet i toaletten mörkgrönt. Panik! Blått plus gult blir grönt.

2. Mamma kommer på besök och jag har helt glömt bort det och helgen är dubbelbokad och allt krockar och jag är på fel ställe och... Panik! Hälften av alltihop var förstås nästa helg. Det är jobbigt att leva två helger samtidigt.

3. Jag har ringt fel nummer och människan som svarar förstår inte vad jag säger! Panik! Men om jag bara lugnar mig så inser jag att det är utländskt besök och att personen vänligt svarar på mina frågor på engelska. Engelska är svårt att förstå när man tror att det är svenska...

4. Jag har försovit mig och har missat halva dagen och... Panik! Fast varför är det kolsvart ute och hur skulle jag ha kunnat sova så länge utan huvudvärk? Det blir lätt så när man vaknar klockan fem, men ens klocka har stannat på kvart över elva.

5. Bussen missade min hållplats! Panik! Fast den stannade på nästa och vädret var för en gångs skull ljuvligt så det slutade med att jag njöt av den lilla oplanerade promenaden.

Hur mår ni? Jag mår... så där.

Jag mår mycket bättre, men håller på något vis på att komma ikapp mig själv. Idag vaknade jag med tanken "bara en vecka till"... Det var en hoppfull tanke för den betydde att det känns som att om en vecka kommer jag att ringa till dig, umgås med er, gå på stickcafé och ge mig ut på långpromenad. Lämna in cykeln på service och börja cykla, bli kallad på den där intervjun, plötsligt hitta den där lägenheten...

Nåja, jag börjar med att försöka höra av mig igen. Eremit-livet passar mig egentligen väldigt väldigt dåligt. Bara en vecka till i mitt eget huvud. Jag håller ju på att samla ihop mig.

Vi hörs snart!

Någon annan fick "mitt" jobb.
Something's awry with this world.

Vid hemkomsten möts jag av en skattjakt som börjar i hallen och slutar i kylskåpet med en hembakt chokladkaka och vispad grädde. Jag är bortskämd med att kunna kalla världens allra bästa för min.

Järntorget luktar korvstroganoff och kvällsluften kan släcka törst. Fruset våta, huttrande grå figurer tittar längtansfullt upp mot digitaltavlan som visar att vi får värma oss om "nu" i 760:ans bussvärme. "Nu" dröjer.
Mannen bredvid mig bär hörlurar över mössan och är noga med att stå under tak. Det vore synd om hans audiobok skulle avbrytas i ett sprakande elfel, om Göteborgs januariväder skulle krypa in i hans dyra märkeslurar. Rösten i hans öron mumlar så vi andra hör. Ett mumlande ljud vi är vana vid nu. Mumlet man hör i någon annans mobiltelefon låter likadant.
När bussen väl bromsar in trängs vi vid dörren. Blip, blip, blip, blööööpklickblö-ööp, blip, blilipp. Västtrafiks olika plastkort, stämpelkort, periodkort låter olika i sina respektive apparater. Om man blundar blir det en melodi som kostar mellan 7 och 10 kronor per kupong. En och en sätter vi oss närmast fönstren. Tystnaden bryts av en högt ropande barnröst. Inget barn syns till. "MAMMA DET RINGER FAKTISKT OCH NU SKA DU SVARA I TELEFOOOONEN!" En rodnande kvinna svarar ett viskande "Ja, hallå?" i telefonen med den mycket personliga ringsignalen. Samtalet handlar om en middag som blivit försenad, tonåring som inte kommit hem och en arbetsdag som blivit alldeles för lång. Jag lyssnar inte, men hör ändå. Främlingars vardag kryper sig nära i halva konversationer man inte kan värja sig mot i en ångande buss. Värmen är påslagen och under några av sätena bränns resenärernas vader av kokande element. Det finns inga mellanting i januarivädret. Överjävligt eller hoppfullt. Det är de två lägen som finns.

När jag väl kliver av på min hållplats står jag stilla ett tag och smälter intrycken medan fukten kryper för nära. Om man låtsas att man ska skriva om resan i sin blog när man kommer hem, finns det mycket att lägga märke till bara mellan Järntorget och hemma.

make my day

Nämen söta Eva vad jag blir rörd! Tack!

Nu har jag ju gjort princip av att inte skicka vidare utmaningar, kedjebrev, tags och allt vad det är (särskilt inte sedan Facebook hittades på), men en Make My Day Award passar mig utmärkt just nu. Just för att jag inte orkat vara lika social som jag skulle vilja på ett tag. Just för att jag tänker på er oftare än ni anar, så skulle jag vilja rabbla några som definitivt make my day... och så gjorde jag en namnlista. Första namnet på listan var Tobbe. Sen följde en massa andra. Men så fort jag bestämde mig för att listan var klar så saknades någon, eller några. Det går inta att göra en lista över vänner, för bland de närmaste sju vännerna blev plötsligt nummer åtta för viktig för att lämnas utanför, och ingen nummer åtta utan nian och så vidare...

Gemensamt för alla jag sitter och tänker på - alla ni vänner jag håller allra kärast är att ni är äkta. Äkta. Alla så olika och unika och därför bäst på att vara just er själva. Jag beundrar er för er äkthet alla älskade vänner!

finnes:
Kreativ 29 år ung kvinna med arkitektexamen från Chalmers. Har även en A-kurs i franska samt A- och B-kurs i konst och bildvetenskap på sin akademiska resumé. Talar tre språk (svenska, engelska, franska) och har även studerat och kan grunderna i tyska, spanska och italienska. Är bra på att uttrycka sig i tal och skrift och har inga svårigheter att tala inför en grupp eller ett auditorium fullt med folk.
Behärskar datorer och anser sig bevandrad i AutoCad, InDesign, Illustrator, Photoshop, Officepaketet, men har också grundläggande kunskaper i användningen av 3Dstudio-max och Adobe Première.
Dryga tre års erfarenhet som egen företagare i en bransch som nästan inte finns, där projekten handlat om att låta skolungdomar få påverka sin egen miljö. Arbetat pedagogiskt och arkitektoniskt i dessa projekt och titulerats "arkitektur-pedagog". Till detta hör även lektioner hållna i stadens rum om stadsplanering, stadsmöbler, stadens historia med mera. Har under samma tid även arbetat som museipedagog, guide på välrenommerat museum.

önskas:
Fast anställning och månadslön på en arbetsplats där man tiildelas ett skrivbord och egen nyckel. En bonus är om det även ingår kreativa arbetsuppgifter som tar vara på den sökandes breda kompetens inom design, arkitektur och kommunikation.
Gärna i Västra Götalandsregionen.

världsläget

Det måste vara helt åt helvete med världen nu. Så här såg dagens Metro ut:

Jag tror jag skrivit om det här tidigare, men det blev så bra förklarat för mig när jag var liten, så jag säger det igen. Båda mina föräldrar är journalister förstår nioch när jag var liten och ledsen över hur hemska alla nyheter var jämt, så tröstade pappa med att det ju faktiskt är tur att alla hemskheter är på nyheterna. En nyhet är ju något som skiljer såg från vardagen, så den dag nyheterna börjar visa att "Titta, idag kan vi vara glada för det här!", då är liksom tillståndet som nyheten skiljer sig ifrån ganska illa.
Sedan öppnade jag tidningen och blev tröstad av att det även idag hade åkt fast nån sexförbrytare och så vidare, så världens tillstånd kanske fortfarande är i grunden gott? Jag väljer att tro det.

Apropå nyheter så citerade E så himla bra på sin blog att jag plagierar. Det handlar om vad media och nyhetsrapportering är. Det är inte Aftonbladet längre i alla fall. Heja SvD som skrev så här apropå att de inte skrev ut Tito Beltrans namn i samband med rättegången tills nu:

”Men begreppet allmänintresse, som är centralt i den svenska pressetiken, betyder något annat än att många läsare kan tänkas vara nyfikna på kändisars privatliv. Allmänintresset utgår i stället från vad som kan vara relevant för medborgaren.”

Vad säger ni - ett citat till vill ni ha va? För det här sista är tänkvärt, och min far sitter och jäser nöjt när han läser det här, för även det här är från honom, den här gången om ledarskap:

"Bättre än väl förankrat dåligt beslut, än ett bra beslut som går över huvudet på allihopa!"

För det är ju faktiskt så, att om saker beslutas över ditt huvud och du inte får chans att påverka, varför ska du då personligen bry dig om att det funkar? Ett förslag som du själv varit med och tagit fram däremot, det bryr du dig ju om sedan. Detta recept kan användas i företagsledningar, stadsplanering med brukarinflytande och alla andra delar av livet där en så ofta sätter sig på många andra.

att vara...

...eller inte vara arkitekt - det är frågan?

Hamnade mellan två världar idag när arkitekterna invaderade Röhsska museet för Gert Wingårdh-utställningens vernissage. Nu funderar jag på om det inte är världen jag nästan lämnat som är min ändå. Jag stod idag i utkanten av ett sammanhang jag vill tillhöra kärnan av. Kan det kanske ses som ett steg framåt? Eller krånglade jag bara till det igen?

nyhetstorka

Aftonbladet har en stor rubrik i hälsodelen om hur man blir kvitt sitt godissug efter helgerna i tre enkla steg. Jag citerar:

1. Bestäm dig.

2. Ät bra och regelbundet.

3. Om du har godis kvar i skåpen – släng!

Värt en nyhetsrubrik eller hur?

inspiration

Har varit på kurs idag. Jag gör ju så sällan sånt. Mönsterkonstruktion med Britt-Marie Christoffersson stod på schemat och det var både allt och ingenting av vad jag förväntat mig. Mönstermallar i papper, beräkningar och provlappar - inget fusk här inte! Men också "rita på känsla", "gör som du tror blir rätt" och massor av egna, nya, märkliga idéer.
Det kanske blir ett mönster på en ny idé. Mer noggrant uträknat än något jag tidigare gjort! Om Britt-Marie inspirerat mig till att ibland göra saker Så Här ordentligt så var dagen värd varenda minut!

markörer

Jag har gjort lite stickmarkörer förr och nu beställde en Marianne 20 stycken, som jag fifflade ihop av alla udda skojiga pärlor jag samlar på mig hela tiden.
De blev fina. Vill du också ha så säljer jag såna här billigt i mån av tid. Bra va?

...

jag är lite osynlig igen. jag är förhoppningsvis snart tillbaka med några kapitäler och kanske till och med ett utropstecken eller två.

299 kronor per kilo

...stod det på skylten på ICA maxi att de tog för hjortkött.
Med det i åtanke har vi lite roligt åt att det här är vår nyårsmiddag:

Gott nytt år!

...även den lokala pizzabagaren hälsade detta med middagen igår.

slutet gott, allting gott

Så var julen över. Julbord fyra dagar i rad. Bilresor på 5 mil enkel resa fram och tillbaka lite hit och dit. Julklappsutdelning lite då och då... Nej, jag gillar inte att hatta runt så här för att fira jul. Det här var bannemej sista gången. Jag blir på dåligt humör, lättstött och trött, och det förtjänar inte någon av de jag hattar emellan. Alla gör sitt bästa. En del stunder har varit underbara. Men jag är trött. Och sur. Och magen hatar mig för all julmat jag stoppat i den.

Julklapparna var bra. Maten var god och människorna snälla. Julklapparna jag gav bort blev väl mottagna och många kramar och tack och leenden blev det.

Finaste julklappen fick jag av min finaste. Han har Snidat En Virknål! I hjorthorn och trä! Den är fin, den är lagom, den är perfekt, den är fantastisk!

Nu ska jag äta något annat än julmat och undra hur jag ska göra 2008 mycket bättre än 2007. Gott slut allihopa!

fattigt

Det är fattigt med bloggande, fattigt i plånboken och fattigt rent allmänt. Har just stolt visat mina vantar i engelska bloggen dock.

(En länk i kanten kan ta dig dit!)


Jag firar jul i Härnösand och Timrå som vanligt. Jag kommer hem sent på annandagen och det är min nya startlinje. Jag siktar väldigt medvetet på att mitt liv börjar om lite den 27 december. Det känns lättare att få bryta ihop lite nu på det sättet. Jag får lov. Det är okej. Jag kan kalla det jobbig höst och julstress som möts i en bryt-ihop-litegranna. Så kan jag säga att den är Slut sen. Hoppeligen.

Förresten förstår jag mig inte på folk alls längre... På bussen idag pratade en flicka i mobilen om julklappar:
"Alltså, jag vet inte vad jag ska geeeeeee honom liksom! Han är ju inte typ nära heller så... nej jag VET! Skitsvårt! Så nu ska jag på Jysk och köpa nåt billigt som ser dyrt ut! Smart va?"
Och i affären hörde jag en man säga till sin fru:
"Men ta första bästa bara. Huvudsaken är väl att vi köper NÅT och ger dem?"
Va? Vad hände med julklapparna egentligen? Huvudsaken är väl att vi inte köper en massa SKIT? Förlåt, men ju fattigare, desto mer irriterad på slöseriet antar jag. Men jag minns allt att jag hatade det förra året också.

Förresten finns det ett par som får riktigt jättebra julklappar i år också av mig. Och det kanske är just för att jag är fattig? Vet inte, men det läggs mer tid än pengar på klapparna jag ger bort i år. En del av dem i alla fall...